Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-21 14:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/lotta-o-men-ar-hon-verkligen-vard-simon/

KULTUR | KÅSERI

Lotta O: Men är hon verkligen värd Simon?

Vems privatliv får man höra härnäst?
Vems privatliv får man höra härnäst? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kåseri. Man måste inte lyssna aktivt på sina medpassagerares samtal för att sugas in i dem, åtminstone innan boken blivit så intressant att de inte längre hörs.

Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

En dag åkte jag tåg, iväg tidigt och hem sent. Jag skulle på en begravning och hade en del att tänka på, så kanske var det därför jag inte blev särskilt störd av att kvinnan som satt bredvid mig fällde upp locket på sin dator och pluggade in hörlurarna i öronen.

Hon arbetade, visade det sig. Och jag lyssnade inte avsiktligt på samtalet hon hade med sin personalavdelning om hur länge hon skulle vara borta från jobbet. Det var bara lite svårt att inte höra.

Ett tag blev jag bekymrad för henne och tänkte att hon kanske hade någon allvarlig åkomma. Men när jag oroligt sneglade såg hon i stället tämligen gravid ut, så då blev jag lite glad å hennes vägnar.

Samtidigt upptäckte jag att en skäggig yngre man log och pratade i hennes dator, helt ljudlöst. Han hördes förmodligen bara i hennes hörlurar.

Svår situation, måste jag säga. Såg han mig? Vad säger etikettsreglerna? Borde jag luta mig in i bild, le och vinka?

Det blir oroväckande offentligt att tala i telefon i en tågvagn. Själv höll jag visligen tyst, med näsan i en bok som efter ett par timmar blev så intressant att jag slutade höra andras samtal.

På hemvägen var det kvinnan bakom mig som passade på att klara av sitt telefonumgänge under resan. Jo, hon var ju särbo med Simon och det funkade rätt bra tyckte hon, särskilt när man kunde jobba hemma. Nu hade hon besökt honom några dagar.

Till en början var hon mest irriterande när hon planerade härliga utekvällar med väninnorna och ville låna bilen av någon. (Föräldrarna, antog jag. Hon sa ”puss” på slutet.) Hon lät som en bortskämd överklassflicka.

Efter en stund började jag höra hennes olika tonlägen.

Jodå, hon var visst lycklig med Simon, bedyrade hon (några gånger för mycket). Men det smög sig in något oroligt i rösten när hon pratade om honom. Var Simon inte helt rätt? Eller bara för ny i hennes liv för att hon skulle våga känna sig trygg? Fast hon lät lite som om hon skämdes för honom.

Stackars Simon. Det var snudd på att jag vände mig om och sa åt henne att göra slut om hon tyckte att Simon var så omdömeslös i sitt val av soffa (det var han tydligen). Simon förtjänar bättre!

Men så kom tåget fram till Stockholm, så jag åkte hem i stället. Jag behövde inte se någon realityshow på tv: det får man gratis på tåg.

Läs fler kåserier av Lotta O, till exempel om hur stora olika länder egentligen är.

Ämnen i artikeln

Kåserier

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt