Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-01 20:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/lotta-olsson-tipsar-om-fem-nya-deckare-2/

BÖCKER | RECENSION

Lotta Olsson tipsar om fem nya deckare

Lotta Olsson tipsar om fem nya deckare.
Lotta Olsson tipsar om fem nya deckare. Foto: Forum, Albert Bonnier Förlag, Pirat

En del deckare kan man nästan använda som turistguider, som ett extra raster att se semesterorten genom. Men bäst är boken som är en egen värld.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Knappt har jag konstaterat att Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland har blivit vanliga landskap i nya deckare på så väller det in deckare från Skåne. Anders de la Mottes nya serie i samarbete med komikern Måns Nilsson är mest självklar: ”Morden på Österlen” känns som en serie som redan borde ha funnits länge.

För visst är det ett framgångskoncept att skriva deckare och annan populärlitteratur som utspelar sig i turisttäta områden. Åtminstone upptäckte jag att det var så i England, där det är förvillande lätt att blanda ihop populärlitteraturen med turistguiderna i bokhandeln.

Jag har själv använt litteraturen som ett raster många gånger när jag varit på semester. Jag har gått genom Forum Romanum i Rom och tindrat inför ruinen som är kvar efter rostran, platsen där Cicero höll sina berömda tal. ”Ack, hur länge ska du plåga oss, Catilina!” Fast det var inte Ciceros berömda tal jag läste, utan Steven Saylors deckare ”Catilinas gåta”. Där var Catilina rätt trevlig, det var elaka Cicero som lyckades svärta ner honom för all framtid. (Man ska inte bli osams med författare, de tenderar att odödliggöra sina nidporträtt.)

Anna Breitholtz Monséns ”Stranden” får Lotta Olsson att leta på kartan efter Sandinge.
Anna Breitholtz Monséns ”Stranden” får Lotta Olsson att leta på kartan efter Sandinge. Foto: Lena Evertsson/ Ateljé Lena Photography

För några veckor sedan lanserade nätbokhandeln Bokus en deckarkarta och det är en rolig karta att titta på. De är ingalunda först med att börja pricka in författarskapens geografiska hemvist på kartan, för Litteraturbanken lanserade sin litteraturkarta för ett tag sedan (den hittar man på (litteraturbanken.se/litteraturkartan, och den är bra även om den inte handlar om deckare).

För några år sedan hade jag allvarliga planer på att göra en deckarguide över Stockholm. Men det är ju ett fruktansvärt stort arbete, insåg jag efter att ha gnetat igenom adresserna i en enda Sjöwall-Wahlöö-deckare. Numera är jag nöjd med att minnas att Maria Lang begår mord i ett badkar på Skillinggränd i ”En skugga blott”.

Och så letar jag lite planlöst på kartan efter skånska Sandinge i Anna Breitholtz Monséns ”Stranden”. Fast äsch: det roligaste är som vanligt själva historien, och Anna Breitholtz Monsén beskriver ju Sandinge så att jag ändå ser det framför mig.

5 x nya deckare

”Stranden” av Anna Breitholtz Monsén.
”Stranden” av Anna Breitholtz Monsén. Foto: Bokfabriken

Lina Lantz har bott länge i Oslo, men när boken börjar är hon på väg hem till skånska Sandinge. Morfars granne har av någon outgrundlig anledning testamenterat sitt hus till Lina. Det är ingen bra tid i Lina Lantz liv: hon har slutat som polis, nyligen även slutat som livvakt efter ett fruktansvärt misslyckande, och bråkar med sambon i bilen.

Ytterligare en polis med trauman och privatlivsproblem, således, man osäkrar sin klichérevolver. Men det tar inte lång tid innan berättelsen har slagit klorna i mig, för detta är en stark debut.

Ett lik dyker upp på sandstranden, och Sandingeborna börjar oroligt prata om pojken som försvann från samma strand trettio år tidigare. Snart är Lina Lantz inblandad i utredningen, trots att hon formellt inte arbetar som polis längre. I stället får hon ha brottsutredningen som hobby, för i bygden är hennes nya hem ett kattpensionat och ska så förbli. Plötsligt måste hon också ta hand om en hoper katter vars ägare ska på olika semestrar.

Kattpensionatet fick åtminstone mig att inledningsvis misstänka att det skulle bli en mysdeckare, men Anna Breitholtz Monsén skildrar i stället ett komplext samhälle under två olika tidsperioder som visar sig ha en del gemensamt. I nuet finns fortfarande den sunkiga skivhandeln kvar i stan, där åttiotalets ungdomar köpte sin musik. Till och med ägaren är densamma som då, och utvecklingen har nått även honom. Många ungdomar har stannat kvar i Sandinge.

”Stranden” är en vagt udda deckare, som handlar lika mycket om att vara ung i slutet av åttiotalet som att vara vilsen i nutiden. Och det rör sig givetvis en kallhamrad mördare i mörkret.

Det retade mig att det stod ”en Lina Lantz-deckare” på omslaget, men när boken var slut var jag ändå tacksam: det blir fler böcker i den här serien.

”Litapåmig” av Anders Roslund.
”Litapåmig” av Anders Roslund. Foto: Albert Bonniers förlag

Trafficking är ett allt vanligare inslag i dagens deckare, förfärligt nog för att det finns gott om bordeller i Sverige, med snabb förbrukning av unga kvinnor. Men det är något ännu värre som pågår i den bordellverksamhet som polisen håller på att avslöja här: där sker inte bara handel med kvinnor, utan även en lukrativ handel med mänskliga organ.

Det är sjätte boken om polisen Ewert Grens och infiltratören Piet Hoffmann, och böckerna hänger ihop med åtskilliga referenser bakåt. Anders Roslund klarar sig fortfarande utmärkt utan parhästen Börge Hellström (som avled 2017). Han skriver med ett extremt framåtdriv, och en svårslagen förmåga att bygga upp thrillerspänning. Den intressanta personen är Ewert Grens, som är bokens huvudperson, en gammal polis som varit ensam länge men nu, äntligen, vågar förälska sig igen och lita på andra. Men går alla att lita på?

Anders de la Motte och Måns Nilssons ”Morden på Österlen: Döden går på visning”.
Anders de la Motte och Måns Nilssons ”Morden på Österlen: Döden går på visning”. Foto: Forum

Lättsam och elegant uppbyggd deckare på gränsen till feel good. Stockholmspolisen Peter Vinston kommer ner till Österlen och bor i grindstugan hos sin förra fru och hennes synnerligen välbeställda man för att umgås med sin tonårsdotter. Dottern firar sin sextonårsdag med en stor fest där den rikare delen av Österlen är inbjuden.

Men dagen efter blir traktens lyxbostadsmäklare, som också var med på festen, mördad under pågående husvisning, och Peter Vinston blir förstås inblandad i utredningen trots att han egentligen är sjukskriven.

Det skulle kunna bli förutsägbart, men blir en förvånansvärt intressant pusseldeckare av det gamla slaget. Visst finns det en rad lyxdetaljer och charmiga Österlensinslag, men här finns också högst trovärdiga konflikter om nybyggen och bygdens utveckling.

”En familjetragedi” av Mattias Evardsson.
”En familjetragedi” av Mattias Evardsson. Foto: Forum

Den stora styrkan i Mattias Edvardssons böcker (det här är hans fjärde) är hans förmåga att beskriva hur vardagslivet kan börja skeva lite. Man känner igen sig. Och så skevar det lite till, och man känner fortfarande igen sig. Och plötsligt går allt totalt åt skogen och man sitter med hjärtat i halsgropen och tänker att detta skulle faktiskt kunna hända en själv också.

Här berättar han om en ung änkling, Bill, som har svårt att få ekonomin och vardagslivet att gå ihop, och därför hyr ut ett rum svart till studenten Karla. Karla i sin tur skaffar sig arbete som städerska, bland annat åt en barnläkare och hans fru, som ständigt ligger sjuk. Så kan det ju vara, men Karla blir allt mer misstänksam.

Det är givetvis en välskriven psykologisk roman, Mattias Edvardsson är mycket skicklig. Men lite saknas spänningen som drev till exempel ”En helt vanlig familj”.

”Mandelaeffekten” av Anne Holt.
”Mandelaeffekten” av Anne Holt. Foto: Piratförlaget.

Selma Falck får en kula i armen en dag när hon sitter på en uteservering med två väninnor. En av väninnorna dör. Var kulan tänkt för Selma Falck, som skaffat sig många ovänner? Den som dog var en relativt okänd stortingspolitiker, Linda Bruseth, utan kända fiender.

Snart dör ytterligare två personer: en domare och en regeringsmedlem. Finns det ett samband?

Selma har egentligen inte tid med fallen, för hon är upptagen med att försöka förstå vem som tar sig in i hennes lägenhet och lämnar oroväckande spår efter sig, trots att lägenheten verkar säkrare än Fort Knox.

Som vanligt bygger Anne Holt upp en genomtänkt intrig med många intressanta resonemang, men det blir inte riktigt engagerande. Selma är en av de många superhjältarna i dagens deckare, och man hinner aldrig bli speciellt orolig för henne trots allt hon råkar ut för.

Läs mer om deckare och mer av Lotta Olsson

Ämnen i artikeln

Böcker
Deckare

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt