Det är magiskt, men inte på det mustiga sättet, snarare absurt utan att förlora sig i formexperiment. Athena Farrokhzad smittas av berättarlusten i romanen ”Sällskapet för ofrivilliga drömmare”.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.
Prenumerera
Logga in