Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-20 08:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/maktig-blodig-och-spannande-final-i-1795/

BÖCKER | RECENSION

Mäktig, blodig och spännande final i ”1795”

Niklas Natt och Dag skriver ”Bellman noir” och kan verkligen sitt 1700-tal.
Niklas Natt och Dag skriver ”Bellman noir” och kan verkligen sitt 1700-tal. Foto: Kiefer Lee

Lotta Olsson läser sista delen i Niklas Natt och Dags unika trilogi om 1790-talets mörka och blodiga Stockholm.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Det är fyra år sedan ”1793” kom ut, första delen i Niklas Natt och Dags exceptionella romantrilogi. Han kallade den ”Bellman noir”, den enarmade palten Mickel Cardells Golgatavandring genom ett 1700-tals-Stockholm ingen riktigt hade beskrivit på det sättet förut.

Niklas Natt och Dag lyfte fram armodet och smutsen, och beskrev övergrepp och lidande utan att rädda läsaren genom tillkämpat lyckliga slut. Här var inte döden värst, utan de utdragna plågor som kom före. I en del fall tycktes livet vara värre än döden, som för mannen vars torso i början av ”1793” hittades i Fatbursträsket på Södermalm.

När Niklas Natt och Dag berättade ligger inget skimmer över Gustavs dagar, som Esaias Tegnér hävdade. Snarare låg en omöjlig skräck tung över Stockholm: de fattiga alltid på gränsen till svält och förnedring, de rika alltid med hotet att förlora allt. Åtskilliga mänskliga rovdjur lurade i skuggorna, i en tid när rättsskipningen ännu låg i sin linda.

Att skriva så mörka berättelser och ändå behålla läsarna kräver sin författare, och Niklas Natt och Dag är en briljant berättare. Ja: fasansfullt. Sluta läsa? Aldrig! För ingen hade tidigare lyckats beskriva 1700-talet så levande, med ett språk som bibehöll tidsfärgen utan att någonsin bli svårgenomträngligt.

I trilogins andra bok, ”1794” (2019), skruvade Niklas Natt och Dag upp våldet ytterligare. Den oskuldsfulle unge adelsmannen Erik Tre Rosor reste till den svenska kronkolonin Barthélemy i Västindien, och kom så hem för att fira bröllop med Linnea.

Och sen blev det så hemskt att Stephen King borde bli avundsjuk.

Nu är det dags för den efterlängtade avslutningen, ”1795”. Mickel Cardell kämpar fortfarande envist mot ondskan, och jagar Tycho Ceton, som han vet ligger bakom det värsta brottet i ”1794” (där ägde en hel del brott rum). Men Tycho Ceton var bara den som arrangerade intressanta förnöjelser för sällskapet Eumeniderna, vars sadism inte kände några gränser.

Det är alltid svårt att avsluta en succéserie, och alldeles särskilt när den innehållit så många starka händelser. Det är sällan avslutningen som är den starkaste upplevelsen. Ondskan trissades upp till fruktansvärda nivåer i de första två böckerna, och det är lätt att vänta sig något ännu värre i sista delen. För självklart planerar Tycho Ceton ett nytt evenemang för Eumeniderna, och precis som tidigare handlar det om sadistiskt våld mot oskyldiga. Men det blir inte riktigt lika otäckt som i ”1794”, konstaterar jag lättat. Eller har jag bara vant mig?

Det är många trådar som ska knytas ihop, och många öden som ska redogöras för, så tempot blir med nödvändighet lägre än i trilogins tidigare delar, samtidigt som myllret av gestalter också är en närvaro i sig.

Han ser människor, Niklas Natt och Dag, han ser även dem som rör sig i periferin. Här finns såväl gatubarnen som smyger i gränderna som de adelsmän som intrigerar för att bli av med baron Reuterholm, Sveriges faktiske regent under åren efter mordet på Gustav III.

Det är en unik trilogi Niklas Natt och Dag har åstadkommit, en mäktig historieskildring och en fruktansvärt spännande, blodig detektivhistoria.

Läs intervju med Niklas Natt och Dag: ”Om någon läser böckerna som våldspornografi har jag misslyckats”

Läs fler texter av Lotta Olsson och fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker
Deckare

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt