Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-18 22:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/malin-ullgren-om-bokmassan-hade-varit-forlagd-till-stockholm-hade-allt-blivit-samre/

BÖCKER | KOMMENTAR

Malin Ullgren: Om Bokmässan hade varit förlagd till Stockholm hade allt blivit sämre

Bild 1 av 2 De spöklikt tomma mässhallarna ger en känsla av hur ett helt genomfört digitalt samhälle kan se ut, i mardrömsversionen, skriver Malin Ullgren.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 2
Foto: Tomas Ohlsson

En Bokmässa i huvudstaden hade inte gjort någon glad – Göteborg är den avgörande platsen. Malin Ullgren får en smärtsam upplevelse på den pågående hybridmässan och längtar framåt.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Det bästa med Bokmässan har alltid varit Göteborg. Det vill säga, om Bokmässan hade varit förlagd till Stockholm, hade allt blivit sämre. Jag kan inte se den staden göra en bokmässa utan att man skulle känna att man borde gå ner fyra kilo, skratta tystare och gestalta intellekt, snarare än ha ett.

Det är de flesta europeiska huvudstäders förbannelse: allt de rör vid blir tajtrumpat. Den smittan har Bokmässan sluppit.

Tills pandemin kom och krävde en så kallad hybridmässa. Årets version är av nöden en svårt återhållen historia, med stor tonvikt lagd på strömningssajten Bokmässan play, där man kan se författarsamtal, direktsända och förinspelade. En del seminarier och samtal sker också live, men det är mycket begränsat och besökarna på plats ytterst få.

Nöden är en rätt smärtsam upplevelse. De spöklikt tomma mässhallarna ger en känsla av hur ett helt genomfört digitalt samhälle kan se ut, i mardrömsversionen.

En känsla av liv på skärmen, där den digitala utsändningen bygger på idén om liv och människor som finns någonstans, men söker du efter detta liv, dessa människor, hittar du ingenting.

Du drar ett draperi åt sidan och tänker – här, här bakom finns något, det som bär den digitala återspeglingen. Men där finns ingenting.

Bild 1 av 2
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 2 ”Bokmässan, när den förhoppningsvis återuppstår helt och fullt, måste fortsätta att tillhöra den andra staden: den som är mindre drömmar och mer kropp”, skriver Malin Ullgren.
Foto: Tomas Ohlsson

Om jag någonsin har gnällt på att Bokmässan är jobbig, för mycket folk, för mycket kommers, för bôsig (exakt alla tidigare år), är det nu läge att ta tillbaka det och bara be om att bôset är tillbaka nästa år. Jag vill aldrig mer vandra runt i en nästan tom mässhall och uppleva frånvaron av liv kring litteraturen.

Även om förlagen sparar en del pengar på att slippa skeppa ner medarbetare, böcker och författare till Bokmässan, hoppas jag att vikten av att ändå vara med i Göteborg kommer tillbaka. En stor bokmässa i Stockholm kan nämligen inte bli annat än präglad av sådant som är besvärligt med Stockholm. Den skulle säkerligen bli luftigare och smakfullare, men det är just det litteraturen inte behöver. Den är ju redan idé och ensamhet.

Vad Bokmässan har varit för de abstrakta texterna är just en viss kroppslighet; det behöver man inte vara Rabelais för att förstå.

Just nu pågår en tidningsdebatt om Stockholm som en förfelad stad, förstörd av pengar och arrivism (läs till exempel Kristofer Ahlström och Björn Wiman). Som född och uppvuxen i Göteborg har jag mest känt ett stilla överseende (kanske tajtrumpat) med dessa insikter: naturligtvis är Stockholm just så som ni beskriver, det är väl stans själva väsen, dess arvsrätt?

Å andra sidan känner jag tillräckligt många som lämnat småstäder för Stockholm och äntligen fått de liv de aldrig kunnat få där de växte upp – vänner, kärlek, frihet.

Martin Kellerman om Bokmässan.
Martin Kellerman om Bokmässan. Foto: Martin Kellerman

På Bokmässan, den övergivna, köper jag Lena Kårelands bok ”Franska flanörer”, för att ge mig själv känslan av att den fysiska platsen spelar roll (Appell förlag). Kåreland citerar ur Guy de Maupassants roman ”Bel-Ami” (1885), som skildrar hur en ung man flyttar till Paris för att tjäna pengar och bli framgångsrik. Men en äldre vän – en tidningskrönikör händelsevis – kan efter en imponerande parisisk middagsbjudning förmedla en mer cynisk bild av staden:

”Alla de här herrarna, ser ni, är medelmåttor, deras tankevärld är instängd mellan två murar: pengar och politik. De är brackor, käre vän, som man inte kan tala med, inte om någonting av det som ligger oss om hjärtat.”

Plus ça change … Huvudstäder är objekt för drömmar om framgång, om självförverkligande. Och eftersom få drömmer om att vara lite fulare, lite fattigare, lite mer stillösa, är Stockholm starkt präglad av alla gamla dagdrömmar som samlas där.

Just därför tror jag att Bokmässan, när den förhoppningsvis återuppstår helt och fullt, måste fortsätta att tillhöra den andra staden: den som är mindre drömmar och mer kropp.

Läs mer: Klas Östergrens ”Två pistoler” är laddad med ren och skär läsglädje

Ämnen i artikeln

Böcker
Göteborg
Bokmässan

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt