Kontrasterna på Cult of Lunas nya album kittlar Johanna Paulssons nyfikenhet på nästa fas i måndyrkarnas karriär.

Cult of Lunas gitarrkrevader har böljat fram och tillbaka sedan skivdebuten för 20 år sedan. Under den tiden har mangelmästarna från Umeå mer eller mindre definierat genren med såväl ursinnig som trögflytande tyngd och skimrande lugn.

Nya plattan ”The raging river” är en strid ström av progressiv post-metal präglad av inre snarare än yttre turbulens. Som öppningslåten ”Three bridges” antyder är den albumlånga femspårs-ep:n tänkt att fungera som en brygga mellan förra fullängdaren ”A dawn to fear” och framtiden.

Stillsamt svirrande spåret ”Inside of a dream” bockar samtidigt av bandets drömsamarbete med Mark Lanegan – grungemannen som de för 15 år sedan skrev en låt till (”And with her came the birds”), men aldrig vågade tillfråga. Här blir Lanegan – i likhet med gästvokalisten Julie Christmas på albumet ”Mariner” – en välkommen kontrast.

Särskilt som Johannes Perssons röst ofta ligger närmare hardcorevrål än avgrundsgrowl och har en tendens att göra uttrycket något enahanda. Både gnistrande gitarratmosfärer och elektroniskt flimrande ljudvågor kittlar nyfikenheten inför nästa fas i måndyrkarnas karriär.

Bästa spår: ”Inside of a dream”, ”Wave after wave”

Läs mer om musik och fler texter av Johanna Paulsson