Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-27 07:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/margit-richert-de-flesta-svenska-fackbocker-ar-under-all-kritik/

BÖCKER

Margit Richert: De flesta svenska fackböcker är under all kritik

Margit Richert och James Dean som Jett Rink i filmen ”Jätten” från 1956.
Margit Richert och James Dean som Jett Rink i filmen ”Jätten” från 1956. Foto: TT

Som autodidakt är jag ständigt på bulimisk jakt efter kunskap och läser därför gärna fackböcker. Men konstig kommatering, syftningsfel och direkta faktafel ställer sig alltför ofta som en anabolstinn dörrvakt mellan innehållet och läsaren, skriver Margit Richert.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

2021-09-16 klockan 08.30: Texten har tillfogats en rättelse.

Nu har vi dragits med kritikerbråk om kritik hela sommaren. För när redaktörskatterna är borta dansar råttorna på borden. Se det som kritikerrugby (symptomatiskt nog den enda sport jag utövat frivilligt). En kritikerspelare uppfattar sig tacklad, textbollen hamnar plötsligt i rullning, och tja, då är det såklart många som kastar sig efter den. Skillnaden är förstås att ingen match vinns. Spelarnas belöning blir lite extra deg till semesterkassan.

Så varför måste även jag veva i gång en riktig holmgång? Ska det aldrig få ta slut? Jo men nu – nu ska vi tala om något som är viktigt. Inte för kritiker, utan för dem av oss som läser svenska fackböcker. De flesta av verken är under all kritik, men det har sällan stoppat en kritiker från att recensera. Så tro inte på ett ord de skriver! Hoppsan, vilket självmål det där såg ut som, för textens skull får vi nog enas om att just i dag är jag är er unika snöflinga.

Antingen kan recensenterna ingenting om ämnet och famlar därför i blindo. Eller så har de drabbats av en sådan avtrubbning att de faktiskt anser att glädjebetygen de strösslar med är befogade.

Det är de sällan. Jag gillar att recensera fackböcker, för då slipper jag slåss med de största egona om Årets Viktigaste Roman. Dessutom kanske jag lär mig något på kuppen. Jag är autodidakt, och därför ständigt hungrig; alltid på bulimisk jakt efter kunskap.

Så jag läser och recenserar. Ibland blir jag anklagad för att vara onödigt elak. Men min lojalitet ligger hos läsaren: hos alla er som inte får gratisexemplar i brevlådan, utan faktiskt betalar för boken.

Några exempel för att förtydliga problemet. Anders Rydells ”Boktjuvarna. Jakten på de försvunna biblioteken” borde egentligen varit väldigt bra, men tyvärr hade redaktören på Norstedts antingen gått ner sig på stesolid eller bara tappat livslusten. För språket, från minsta konstiga kommatering via de slappaste satsradningar till de grövsta syftningsfel, ställer sig som en anabolstinn dörrvakt mellan innehållet och läsaren. Boken såldes till många länder, och det förtjänade den verkligen. En översättning rättar ganska automatiskt till de fel som Norstedts helt enkelt lät stå.

Sverige är ett varmt litet badkar med många söta badankor, men det finns en hel värld därute, och de flesta av oss kan ju läsa åtminstone engelska

En bok jag nyligen recenserat är Johan Eklöfs ”Mörkermanifestet”. Han har en expertis jag saknar; trots detta upptäckte jag ett direkt faktafel. Tänk då på alla dem jag kanske missade? Blotta tanken gör mig misstänksam. Dessutom var nog förlagets förhoppning att det skulle bli en egen liten ”Ålevangeliet” – fast om oälskade insekter och fladdermöss som utrotas av upplysningen. Alltså: lugn, lättläst och med det där personliga tilltalet som kan levandegöra vilket obskyrt ämne som helst. Resultatet blev i stället korta, såsiga kapitel och eviga upprepningar. Av en slump läste jag bara dagar senare en text i The Guardian i samma ämne. Där lärde jag mig på en kvart åtminstone hälften av det Eklöf hummat fram på 236 sidor. Natur och Kultur, skärpning!

Och så har vi då det tråkigaste jag läst på år och dar: ”Matens filosofi: hur du blir en filosofisk foodie” av filosofen Henrik Lagerlund. Förlaget Fri Tanke tänkte sannerligen fritt när de gav ut något så meningslöst, nyfikna läser min recension på egen risk – jag nänns inte slösa ett ord till på idiotin. Resten av er: läs Michael Pollan. Vad som helst av det han skrivit om mat.

Hur har det blivit så här? En del av skulden ligger hos kritikerna som, enligt min gissning, ofta saknar internationell utblick. Sverige är ett varmt litet badkar med många söta badankor, men det finns en hel värld därute, och de flesta av oss kan ju läsa åtminstone engelska.

Och förlagen? De ser en chans till en urvattnad efterapning av ett internationellt hett ämne, med en lokal förmåga som glatt gör gratisreklam direkt till läsarna. Förlagen är de enda vinnarna i denna sorgligt spikkokade soppa. Men på sikt kommer läsare som ogillar att skedmatas att söka sig till engelsk kost. Där finns verkligt mättande måltider för oss som behöver något att sätta tänderna i.

Läs mer:

DN tipsar: Tio fackböcker att se fram emot i höst

Jonas Thente: Att raljera över boklistorna är att plocka billiga poäng

Kristina Lindquist: Även renläriga nykritiker är en del av litteraturens maskineri

Rättelse: I en tidigare version stod att Michael Pollan inte är översatt till svenska, men som tur är finns bland annat hans ”Till matens försvar” i översättning av Cajsa Mitchell (Ordfront, 2008).

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt