Marie Kreutzers ”Korsett” om den rebelliska kejsarinnan av Österrike får priser och publikens jubel. Men när den visades på Göteborgs filmfestival grät regissören av smärta över det hon såg.
Och det var inte första gången.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-04-02 08:43
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/marie-kreutzer-elisabeth-av-osterrike-var-ganska-punk/
Marie Kreutzers ”Korsett” om den rebelliska kejsarinnan av Österrike får priser och publikens jubel. Men när den visades på Göteborgs filmfestival grät regissören av smärta över det hon såg.
Och det var inte första gången.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
I en av scenerna i ”Korsett” reser sig den undersköna Elisabeth från en ceremoniell middag, vänder på klacken och lämnar salen med rak rygg – och ett obstinat långfinger riktat mot sin make Frans Josef och hans gäster. Det gjorde hon nog inte i verkligheten – filmen utspelar sig i det österrikiska hovet under sent 1800-tal – men å andra sidan: Vem vet egentligen?
– Ju mer jag läste på om henne desto mer förstod jag att ingen historisk biografi innehåller ”sanningen”. Allt är ändå bara tolkningar av fakta. Det gjorde mig friare i berättandet och när jag väl hade börjat leka med tidsmarkörerna fyllde teamet på, säger Marie Kreutzer som skrivit manus till och regisserat Korsett.
Därför dansar skådespelarna i hennes film till moderna popklassiker och plötsligt står det en stor stark på bordet framför drottningens kusin. En traktor är parkerad vid sidan av landsvägen där hon färdas, kejsaren äter spagetti och kejsarinnan själv är tatuerad...
– Fast det var hon faktiskt! Det där sista är helt sant, säger Marie Kreutzer, som själv gick in som ”body double” i just den scenen. Drottningens ankare sitter för alltid på regissörens vänstra axel.
Den insatsen gjorde ont. Men det var inte då hon grät som mest.
Kejsarinnan Elisabeth – Sissi – är superkändis för alla österrikare och ikonstatusen befästes genom regissören Ernst Marischkas filmtrilogi från 50-talet med Romy Schneider i huvudrollen.
– Sedan dess är hon en turistattraktion. Går du in i en souvenirbutik i Wien är hälften av muggarna prydda med Mozarts ansikte och hälften med Sissis, säger Kreutzer.
Själv hade hon inget större intresse av den historiska skönheten, förrän skådespelerskan – och numera huvudrollsinnehavaren – Vicky Krieps började tjata om att de borde göra en film tillsammans om henne. Den gamla trilogin kretsar kring att Elisabeth av Österrike gifte sig redan som 16-åring, var omtalad för sin skönhet och mördades av en anarkist. Marie Kreutzer fastnade i stället för kejsarinnans upproriska liv under åren runt 40.
– Hon var verkligen ingen Disneyprinsessa, utan mycket mer komplex, komplicerad melankolisk och mörk. Och vid en viss ålder började hon göra uppror mot rollen hon var satt i.
Korsettens hårda snörning av kejsarinnans rebelliska personlighet är så klart en enkel symbolik och blev självklart filmens titel. I historiska dokument kan man konstatera att Elisabeth idrottade hårt – i löst sittande kläder – och även syntes röka offentligt vid ett par tillfällen, trots att det ansågs väldigt opassande för en kvinna i hennes ställning. Hon uteblev också ofta från publika framträdanden under de här åren och gäster vid hovet vittnar om hennes trots mot kejsaren.
– Han kunde kanske tvinga henne att sitta med vid bordet, men han kunde inte tvinga henne att prata eller äta. Jag ser det som att hon var ganska punk.
Därav fingret i luften?
– Alltså... Det kanske är fiktion, men som sagt... Var du där, eller? skrattar Marie Kreutzer.
Det var ju ingen av oss. Kvällen innan intervjun var vi däremot båda två på den svenska premiärvisningen av ”Korsett” på Göteborgs filmfestival. När eftertexterna rullade började Marie Kreutzer gråta. Förklaringen var den manliga huvudrollens namn på den jättelika filmduken.
I januari åtalades Florian Teichtmeister som spelar Frans Josef för innehav av 58 000 barnpornografiska bilder, ett brott han också erkänt. I Österrike har filmer med skådespelaren slutat visas på tv, men ”Korsett” fick vara kvar som landets Oscarsbidrag. Visningen i Göteborg var den första för regissören sen åtalet. Därav tårarna.
– Det är som en mardröm. Men det är ju inte jag som är det största offret, jag har inte skadats av bilderna. Och ska vi vara väldigt allvarliga pekar nog statistiken på att minst en man i varje större filmproduktion ser på den här typen av övergreppsmaterial. Statistiskt sett alltså.
Så nu råkar du bara veta vem det var den här gången?
– Ja, precis.
Men det var faktiskt inte heller detta som framkallade den allra största tårfloden med koppling till filmen för regissörens del. Det gjorde själva korsetten.
I en del scener kunde teamet fuska lite med flexibla och mjukare varianter av plagget, men när kejsarinnans porträtt ska målas i helfigur tvingades Vicky Krieps in i en äkta korsett, med stenhård snörning.
– Den satt så hårt att hon inte ens kunde hålla en kopp te på egen hand. Hon hatade det. Samtidigt var det några män i ensemblen som skojade om situationen, extremt lättsamt, och jag stod en bit bort, indragen i nån idiotisk diskussion om tekniska detaljer... Då kunde jag känna genom hela rummet hur svårt det var för henne, och tårarna bara började forsa.
Marie Kreutzers förhållande till Vicky Krieps, som spelar Elisabeth, är en vänskap som går långt utanför filmarbetet. Skådespelerskan ringer under vår intervju och de hörs av hela tiden.
– Det var så absurt, va. Här försöker jag göra en film om en kvinnas frigörelse, och så fängslar jag min huvudrollsinnehavare och vän – i åtta veckor – i den där buren!!
Ankaret på axeln är förresten inte regissörens enda. Marie Kreutzer har många och en syns nästan jämt. Det är ett utropstecken – på långfingret.
”Korsett” har svensk biopremiär den 24 mars
Vicky Krieps: ”Ord kan förvandlas till massförstörelsevapen”