Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-19 21:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/marilynne-robinson-far-vardagliga-ting-att-korrespondera-med-livets-yttersta/

BÖCKER | RECENSION

Marilynne Robinson får vardagliga ting att korrespondera med livets yttersta

Marilynne Robinson är en av få författare med direkt inflytande på politiker, kyrkor och i andra samhälleliga sammanhang dit litteraturen sällan når.
Marilynne Robinson är en av få författare med direkt inflytande på politiker, kyrkor och i andra samhälleliga sammanhang dit litteraturen sällan når. Foto: Guillem Lopez

I Marilynne Robinsons nya roman förälskar sig Della och Jack i varandra, men lagen förbjuder deras kärlek. Det är en vacker berättelse om nåd där samtalen får ljuset att bryta igenom mörkret, skriver Maria Schottenius om ”Jack”.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

USA i mitten av 1900-talet. Hon är svart, han är vit. Deras kärlek är förbjuden, enligt lag.

När Marilynne Robinson skriver sin fjärde roman ”Jack” – i serien som började med ”Gilead” 2004 – har hennes böcker hunnit växa in i och formas i det skikt av amerikanskt medvetande som bär upp hennes författarskap som en dyrgrip. Något att akta och vårda. Hon är Barack Obamas stora favorit och priserna regnar över henne.

Det finns en mycket speciell stämning i hennes böcker. Ett ackord som sätter en existentiell ton. Vardagliga ting korresponderar med livets yttersta. Smygande händer det väldigt mycket, utan att man riktigt noterar det medan det pågår. Det är lätt att förväxla det meningsbärande med det ovidkommande. Hennes gestalter rör sig i kristna sfärer, i prästfamiljer, ofta med komplicerade familjebildningar.

Romanen ”Jack” utspelas huvudsakligen i St Louis, Missouri, och börjar med ett gräl mellan Della och Jack. Han följer efter henne på gatan i en stad där svarta och vita inte får vara tillsammans. Han kan med andra ord förstöra hennes rykte genom att visa sig i hennes närhet.

Nästa gång romantexten för dem samman är på en kyrkogård. Jack, som är en alkoholiserad drop-out, försöker sova medan den unga läraren Della av en händelse blivit inlåst. Där möts de, bland de döda. De talar natten igenom. Om död och skuld, själar och mörker, förutbestämmelse och syndaförlåtelse.

Robinson är långtifrån ensam om att låta litterära gestalter föra samtal vid gravar. Före det nattliga mötet har Jack lagt två dollar (betalning för en middagsnota han smet från) i ett exemplar av dramat ”Hamlet” som han stulit ur Dellas ficka. ”Hamlet” i vilken kyrkogårdsscenen med dödskallen påminner om vart vi alla är på väg. I Jacks och Dellas samtal skymtar Milton och Dante i citat och tankar. Strålar av romantikens kyrkogårdspoeter lyser då och då upp gravstenarna. På olika sätt kretsar samtalet kring ljuset som bryter igenom mörkret. Livet övervinner döden.

De är båda prästbarn. Della är metodist och hennes pappa välrenommerad biskop i Memphis, Jacks pappa är presbyterianen Robert Boughton, präst i Iowa, som i romanen ”Gilead” förtvivlade över men försvarade sin hopplöse son. Jack är opålitlig, dricker, är tjuvaktig och har suttit i fängelse för stöld. Trots hans dåliga karaktär dras hon till honom och han till henne.

Det är bra att ha ett hum om den kristna föreställningsvärlden, eftersom den är så central hos Robinson.

Kyrkogårdens trädgård avger lager av betydelser i den litteratur- och kulturhistoria som romanen aktiverar med små citat och syftningar. Paret går barfota i Paradisets lustgård, som de vinner och förlorar. Och de genomlever natten i Getsemane, den natt som föregår frälsningsundret.

Även om man inte följer de många teologiska idéer som finns nedplöjda i den här romanen, är det bra att ha ett hum om den kristna föreställningsvärlden, eftersom den är så central hos Robinson. Den, liksom begrepp om hur slaveriet har format det amerikanska sättet att tänka, och hur kristna i olika delstater genom åren intagit olika positioner i raskriget. I Gileadsviten gestaltas rasfrågans genomgripande verkningar på ett sätt som redan har satt spår i litteratur- och mentalitetshistorien i USA. Marilynne Robinson är en av få författare med direkt inflytande bland politiker, inom kyrkor och i andra samhälleliga sammanhang dit litteraturen sällan når.

Kärlekshistorien mellan Della och Jack är fylld av problem, eller snarare, den består i stort sett bara av problem. Ingen, inte ens de själva, bejakar deras förälskelse. Han försöker låta bli att söka upp henne, hon förstår att ett liv med honom skulle döma henne ut ur den gemenskap som hon har. Hon skulle förlora sin familj, kanske sitt jobb. Han har inte så mycket att förlora men vill inte förstöra hennes liv.

Jack tänker konstant på Della, enbart i hennes ögon är han en älskansvärd man. För de hjälpsamma församlingsmedlemmarna i kyrkan är han en trashank som behöver ett mål mat efter gudstjänsten och för andra en ömkansvärd tiggare eller luffare.

”Jack” är Marilynne Robinsons femte roman.
”Jack” är Marilynne Robinsons femte roman.

Medan jag läser ”Jack” är jag med om en underlig dubbelexponering. Jag sitter på en akutmottagning när en man med fläckiga kläder och ett gäng slitna plastpåsar kommer in med tung andhämtning. Han sätter sig mitt emot mig och plockar fram några brödkanter och slattar ur läskflaskor.

Det är som om han kliver rakt ur Robinsons roman. Jack och hans olycksbröder är mitt ibland oss.

Della är mer av en strålande gestalt. Rakryggad, vänlig, balanserad. Som läsare möter vi hennes vänner, syskon och familj, först som individer och slutligen samlade runt ett middagsbord i ett avgörande ögonblick.

Det finns ett ord för det som sker när Della, hans Beatrice, för honom genom krets efter krets till Paradiset. Nåd. Den böljar genom texten, och bär Jacks och Dellas kärlek över de fräsande vågkammarna. Det här är en vacker berättelse om nåd.

Men Jack är nu en gång för alla en tjuv, och han inser att stölden av Della från hennes stolta familj var det absolut bästa tillslag han som tjuv kunde göra. En magnifik kupp mot ett förbud där deras kärlek aldrig skulle kunna bli laglig: ”detta var hans största tillgrepp, denna sluga stöld av lycka ur själva förbudets klor”.

Läs fler bokrecensioner.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt