Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-24 09:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/marilynne-robinson-tidigare-foljde-jag-politik-som-andra-foljer-baseball/

BÖCKER

Marilynne Robinson: ”Tidigare följde jag politik som andra följer baseball”

När man skriver ska man inte försöka lösa problem, man ska låta dem bo hos en så länge de behöver, säger Marilynne Robinson.
När man skriver ska man inte försöka lösa problem, man ska låta dem bo hos en så länge de behöver, säger Marilynne Robinson. Foto: Jessica Gow/TT

Hon är en av USA:s främsta författare, ofta tippad i Nobelprissammanhang. Nu kommer ”Jack”, den fjärde romanen i sviten som tar avstamp i det fiktiva präriesamhället Gilead, ut på svenska. Boklördags Sandra Stiskalo talar med Marilynne Robinson, aktuell på Bokmässan, om att vara en outsider, raslagar och den omstridda läran om förutbestämda öden.

Som barn hade hon en vision för framtiden: hon skulle försvinna ut i skogen och leva där som eremit. Det blev aldrig så, i stället började hon studera, ville aldrig sluta och en dag hade hon hållit på så länge att hon själv blivit lektor. Under 25 år undervisade hon i kreativt skrivande på universitetet i Iowa, en legendarisk plats i amerikansk litteratur, programmet som heter Writers’ workshop har skolat 17 Pulitzerpristagare.

– Ett skäl till att jag stannade hela livet vid universitetet är att jag tidigt blev medveten om och förbryllad över hur mycket information som förs vidare från en generation till nästa utan att någon går tillbaka till ursprungstexterna. Jag landade i att jag själv inte skulle föra vidare idéer som inte var mina och att utgångspunkten för mitt skrivande skulle vara mitt eget sinne.

Egentligen är ”sinne” inte alldeles korrekt, men att översätta det ord som Marilynne Robinson så ofta använder till svenska låter sig inte göras. Det handlar den sammansmältning av medvetande, tanke och själ som motsvaras av engelskans ”mind”.

I Marilynne Robinsons författarskap är det en mittpunkt. Hon har till och med skrivit en essäbok med titeln ”Absence of mind”. I den argumenterar hon för att det positivistiska, vetenskapliga förhållningssättet till världen förminskat uppfattningen av den mänskliga naturen och gjort metafysiken överflödig.

– Du förstår, jag har impulsen att rädda sådant som vantolkas eller är i färd med att gå förlorat. Mitt intresse för ”the mind” kan förmodligen ses i ljuset av det. Men det hänger också samman med att jag uppfattar konventioner som giftiga, de är motsatsen till tänkande, säger Marilynne Robinson.

Robinsons författarskap är djupt rotat i teologin, i synnerhet i 1500-talsreformatorn Jean Calvins läror.
Robinsons författarskap är djupt rotat i teologin, i synnerhet i 1500-talsreformatorn Jean Calvins läror. Foto: Alamy

För fem år sedan lämnade hon ”Writers' workshop” för att gå i pension, men det betyder inte att hon helt slutat undervisa. Nyligen erbjöd Yaleuniversitetet henne att hålla en Bibelkurs. Hon tackade ja och flyttade till New Haven, men så kom coronan och universitetsstaden var inte längre någon bra plats att befinna sig på för en 77-årig kvinna. Marilynne Robinson bestämde sig för att åka till huset i Saratoga Springs några timmar norr om New York, där hon och hennes vuxna barn brukar tillbringa somrar och lov.

Det var först tänkt som en temporär tillflykt, men hon blev kvar och bor nu ensam med katten Jack och de många böckerna. Barndomens vision känns inte längre särskilt avlägsen.

– Jag lever ett väldigt enkelt liv, tycker inte mycket om att ha folk hos mig. Men att undervisa är ett privilegium, även om det numera – i likhet med denna intervju – sker över videolänk. Förra terminen undervisade jag om Gamla testamentet, denna termin är temat Nya. Författare, i synnerhet amerikanska, har alltid intresserat sig för skrifterna, och skrifternas språk.

Hur är du som lärare?

– Jag har ingen aning. Det är inte enkelt att beskriva sig själv, jag är nog lättdistraherad. Får jag tankar på ett annat ämne eller spår än det planerade följer jag det.

Under knappt tre decennier undervisade Marilynne Robinson på Writers' Workshop i Iowa. Nu håller hon en digital Bibelkurs på Yaleuniversitet, bor i sitt sommarhus i Saratoga Springs och överväger att flytta till Kalifornien.
Under knappt tre decennier undervisade Marilynne Robinson på Writers' Workshop i Iowa. Nu håller hon en digital Bibelkurs på Yaleuniversitet, bor i sitt sommarhus i Saratoga Springs och överväger att flytta till Kalifornien. Foto: Sanna Torén Björling

Marilynne Robinson är en av USA:s mest framstående författare och nämns ofta i Nobelprissammanhang. Fem romaner har hon skrivit, fyra av dem utgår från det fiktiva präriesamhället Gilead där prästerna John Ames och Robert Boughton verkar under första hälften av 1900-talet. Det är en romansvit om förundran, skuld och nåd. Redan i första boken, som kom 2004 och heter just ”Gilead”, gör Boughtons son Jack ett oförglömligt intryck, han var ett trotsigt men högt älskat barn som inte kunde eller ville skilja på ditt och mitt. Som yngling lämnar han staden i vanära efter att ha gjort en ung kvinna gravid, senare återvänder han till synes oförbätterlig.

Den senaste boken i sviten, som nu utkommer på svenska, bär Jacks namn. Barndomen och händelserna i Gilead skymtar som skuggor. Det är 1950-tal och Jack Boughton befinner sig i Saint Louis vid Mississippifloden. Han är en vagabond och en småtjuv, dricker ibland, svälter ibland, nätterna tillbringar han på kyrkogården eller på billiga pensionat. Respektabla människor skyr honom, Jack klandrar dem inte, han ser sig själv som en luffare och en svindlare.

– Det är viktigt att minnas att Jack lever i en djupt osund och bristfällig kultur. Skulle han försöka bli en aktad medborgare i Saint Louis skulle det innebära att han var tvungen att ta hänsyn till fördomar som han inte har. Han är utanför samhället och har därmed en oskuld som inte vore möjlig om han befann sig inne i samhället.

Marilynne Robinson syftar på Jim Crow-lagarna som upprätthöll segregationen mellan etniska grupper och i praktiken förbjöd svarta att nyttja vissa transportmedel, besöka allmänna bibliotek och få tillgång till de främsta skolorna. I romanen ”Jack” nämns juridiken inte med ett ord, men mellan raderna är den i högsta grad närvarande.

En regnig dag ser Jack en kvinna tappa ett fång papper på gatan, han räcker henne sitt paraply och springer efter pappersarken som vinden tagit. ”Tack pastorn”, säger hon när han kommer tillbaka; han är klädd i sin pappas kostym och hon har misstagit honom för en präst. Han tar på sig skulden för missförståndet och kastar senare kostymen, den har uppenbarligen gjort en hycklare av honom.

Kvinnan heter Della, är lärarinna och även hon från en prästfamilj. Jack och hon förälskar sig. Så småningom ingår de ett äktenskap, inte ett formellt sådant – lagen tillåter inga giftermål mellan vita män och svarta kvinnor– men det finns andra definitioner av äktenskap i skriften, som Jack Boughton vid ett tillfälle formulerar det. Priset de betalar för kärleken blir högt.

– Många jag talat med verkar önska för Jack att han ska sluta vara en outsider och bli en del av samhället, trots att samhällets normer och styre vid denna tid är avskyvärda. Jag håller inte med dem, jag tycker att Jack är rättfärdig eftersom han inte erkänner logiken i de bisarra omständigheter som råder.

Vad ser Della i Jack?

– Hon tycker om sättet som han gör sin avskildhet till ett slags klosterstudie av poesin och litteraturen. Hon är på sätt och vis likadan, de är båda två avskurna och kringskurna, men delar ett inre liv. Hon tycker helt enkelt om hans sinnelag.

Där var det igen, det svåröversatta ordet. ”She simply likes his mind.

”Jack” är fjärde delen i Gileadsviten.
”Jack” är fjärde delen i Gileadsviten. Foto: Weyler

Romanerna om familjerna Ames och Boughton kom till som en följd av tjänsten på Writers' workshop. När Marilynne Robinson var ny i Iowa upplevde hon att hon inte visste hur hon skulle förhålla sig till platsen och det agrara landskapet, med sina böljande, låga kullar och milslånga majsfält. Hon gjorde som hon alltid gör med sin undran – läste. Hon studerade Iowas historia, läste texter av bosättare från östkusten som kom till landskapet på 1800-talet med ambitionen att avskaffa slaveriet genom utbildning.

– Dessa tidiga bosättare var goda berättare, charmerande författare faktiskt. En av dem var prästen John Todd, han grundade staden Tabor. Gilead är löst inspirerad av den staden och John Todd var ett slags förebild för John Ames den äldre. Todds hem var del av den underjordiska järnväg som ledde svarta vidare till friheten i norr.

Hur påverkade läsningen av Todd och skrivandet av ”Gilead” din relation till Iowa?

– Det lärde mig att tycka om landskapet, Iowa är en vacker plats, om man ser lite bortom horisonten.

Själv växte Marilynne Robinson upp i Idaho omgiven av glasklara sjöar och berg. Pappan försörjde familjen som skogsarbetare, föräldrarna var inga läsare men trodde på att låta barn göra lite som de ville. De var presbyterianer, men som vuxen gick Robinson med i ett kongregationalistiskt samfund med motiveringen att det är ”mer demokratisk” (den kongregationalistiska inriktningen är en reformert kyrka där enskilda församlingar i stor utsträckning är självbestämmande).

Hon har öppet beklagat kristnas och kyrkors förändrade roll i USA. Efter valet 2016 sa hon att det skrämde henne att så många kristna la sin röst på Trump. Den egna politiska hållningen som liberal demokrat ser hon som en förlängning av tron och evangeliernas betoning av öppenhet och generositet mot främlingar.

– Tidigare följde jag politik som andra följer baseball. Det fanns en njutning och underhållning i det, även om jag givetvis inte alltid höll med om allt. Men som så många andra saker har politiken utvecklats till ett sorts tribalism, utdragna och oförsonliga gräl om saker som rör det allmännas bästa och som borde hanteras på ett nyktert och respektfullt sätt.

Så du tar inte längre del av den politiska bevakningen?

– Jag håller mig politisk informerad i sådan utsträckning som jag tycker att ansvarstagande medborgare bör. Men glädjen är borta. Det känns inte rätt längre.

Marilynne Robinson tillsammans med president Obama, som tillhör hennes läsare och beundrare.
Marilynne Robinson tillsammans med president Obama, som tillhör hennes läsare och beundrare. Foto: Andrew Harnik/AP

Författarskapet är djupt rotat i teologin, i synnerhet i 1500-talsreformatorn Jean Calvins läror. Dessa kom hon i nära kontakt med först när hon för några decennier sedan höll en masterkurs om romanen ”Moby Dick”. Inför kursen läste hon om författaren Herman Melvilles liv och förstod att han var starkt influerad av kalvinismen. Hon gick till biblioteket och lånade de två volymerna av Calvins ”Institutes of the Christian religion”.

– Jag tyckte att de underbara att läsa. Man kan säga att Calvin lärde mig att läsa Melville och Melville att läsa Calvin. Ingen av dem fokuserar på etik eller livet efter detta. Calvin utgår från det som är oss givet, han skriver om skapelsen som ett underverk av skönhet och vishet som det åligger människan att se. Han är en stor teolog, otroligt inflytelserik, men i det kulturella samtalet fördöms han ofta.

På grund av predestinationsläran?

– Ja, säger hon med lätt suck och tilläger:

– Men han är verkligen inte ensam om den. Det är bisarrt att den blivit det enda Calvin i dag associeras med.

Predestinationstanken, det vill säga att Gud på förhand bestämt vilka människor som kommer att få ta emot frälsningen, splittrar kristna. Kritikerna menar att predestination leder till moralisk passivitet och försummelse, andra att den är yttersta tecknet på Guds suveränitet. I Gileadsviten återkommer ämnet gång på gång, det är ett ledmotiv, om än inte ett entydigt sådant.

För pastorn John Ames framstår Jacks oförmåga att upphöra med lögnerna, stölderna och alkoholen som ett bevis för att han är förtappad och att predestinationsläran stämmer, men hans hustru Lila invänder: ”En människa kan förändras. Allt kan förändras.” Jack, å sin sida, har ingen förklaring till varför han så ofta förstört saker. Han gör sig inga stora förhoppningar, men är full av frågor. ”Hur kan en människa vars liv är värt absolut ingenting ha så mycket att oroa sig för?”

– Diskussionen om predestination springer ur missförstånd och missuppfattningar av tid och kausalitet, säger Marilynne Robinson.

Jag tror att jag behöver ett exempel för att förstå.

– Så här, jag håller det för sant att människor har en egenart, en karaktär. Vissa människor måste kämpa mot sin egen egenart, det finns de som till och med identifierar sig med dess motsats men det spelar ingen roll för man kan inte göra sig fri från sin karaktär. På ett sätt är man bara den man är. En människa som plågas av låt oss säga djup oro, ångest eller svartsjuka, kan känna till det om sig själv och försöka begränsa effekten av det, men i slutändan är det något att leva med.

När man skriver ska man inte försöka lösa problem, man ska låta dem bo hos en så länge de behöver

Sedan pandemin slog till och flytten till Saragota Springs har Marilynne Robinson, utöver att undervisa digitalt om Gamla och Nya testamentet också arbetat med en essä om Dante till minne av att det i år är 700 år sedan författarens död. Texten krävde omfattande studier och var svårskriven, det var förresten romanen ”Jack” också. Hon brukade säga att det var en bok hon inte kunde skriva, ett tag hon gett upp den helt.

– Det har jag varit med om flera gånger. När man skriver ska man inte försöka lösa problem, man ska låta dem bo hos en så länge de behöver, så kommer svaret om en vecka, ett år eller flera.

Är inte det en fråga om pengar?

– Jo, det är sant, den som behöver pengar kan inte vänta ut svar. Men det är också sant att den som skriver med en tydlig avsikt och plan går miste om tillfredsställelsen när texten uppstår ur ingenting, ur en uppriktig undran.

I november blir hon 78 år. Fortfarande finns många saker hon vill göra. Hon har tre böcker som väntar på att bli skrivna, två fackböcker och en som kan bli en femte bok som anknyter till Gilead. Hon säger att hon har en oändligt överseende och vänlig förläggare.

– Jag har varit länge i den här världen, vi får se vad jag hinner under den tid som är kvar. Jag funderar till exempel på att flytta till Kalifornien där mina två barnbarn finns. Jag vill helt enkelt vara mer med dem, en klassisk farmorsimpuls, fast det skulle bli en riktig kulturchock.

Hur då?

– Som svensk är du förmodligen bekant med det nordiska sinnelaget, som jag delar. Jag gillar snö och regn och det gammalmodiga. Dysterheten passar mig. Föreställ dig mig i Kalifornien, nog blir det en chock men de charmiga barnbarnen uppväger den.

Läs mer:

Recension: Marilynne Robinson får vardagliga ting att korrespondera med livets yttersta i ”Jack”

Läs fler författarintervjuer.

Ämnen i artikeln

Böcker
Religion
DN intervju

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt