Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-28 13:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/martin-nystrom-den-klassiska-musiken-har-brutit-igenom-ensamheten/

Musik

Martin Nyström: Den klassiska musiken har brutit igenom ensamheten

Herbert Blomstedt i Berwaldhallen den 20 november.
Herbert Blomstedt i Berwaldhallen den 20 november. Foto: Arne Hyckenberg

I den klassiska musiken finns en delaktighet som utgår från att man i högre grad än i popmusiken lever med i det som hörs, än i det som syns och görs, skriver Martin Nyström.

När jag ser tillbaka på det klassiska musikåret 2020 är det Herbert Blomstedts strömmade gästspel den 20 november i Berwaldhallen med Schuberts 9:e symfoni som är det första som flammar upp i mitt minne. Och från vilket jag skrev: ”Det var som att Radiosymfonikerna fattade eld i denna resa in i det okända och oförutsägbara – där det omväxlande skallar av total övergivenhet och sjunger av återerövrad livslust.” Ett framförande där maestro Blomstedt visade vägen under symfonins alla plötsliga spårbyten och riskfyllda prövningar med ett okuvligt: ”Vi skall igenom det här tillsammans!”.

Schuberts symfoni hade talat till mig, som aldrig någonsin tidigare. Dessutom fått full relevans för den tid vi lever i nu under pandemin. Och detta genom en strömmad konsert. Den var heller inte unik för detta år. Gång på gång, från stora och små konsertscener, har den klassiska musiken trängt genom rutan och brutit upp känslan av isolering, avstånd och ensamhet.

Popmusiken har minst samma överskridande förmåga. Men tydligen inte i år. I en krönika från 18 december menar DN:s Kajsa Haidl att avståndet till den bara har vuxit i stället för att vara något förenande: ”Efter drygt nio månader av digitalt experimenterande är jag beredd att önska en tillfällig pandemilag mot liveströmmade konserter. Att känna så lite som jag gör framför skärmen är så vedervärdigt deprimerande.” Hon har aldrig varit lika övertygad om betydelsen av musikens kroppsliga och fysiska förnimmelser som nu. En reflektion som för mig ställer frågan om vad det är som är så annorlunda med den klassiska musiken. Behöver den inte den närhet till sig som Haidl så förtvivlat saknar?

På det skulle jag svara både ja och nej. Att vara i samma rum som musiken går aldrig att ersätta. Att rent fysiskt närvara då det ögonblickliga sker är omistligt. Men den klassiska musiken bygger på en annan sorts delaktighet än popmusiken. En delaktighet som utgår från att det existerar ett avstånd till scenen. Att man i högre grad än i popmusiken lever med i det som hörs, än i det som syns och görs.

Liksom i mycket annan konst finns i klassisk musik en ram eller en ramp som, normalt sett, inte överträds. Hur stark Schuberts nia än är för mig, och hur mycket jag än älskar dess melodier, skulle jag aldrig sjunga med under en konsert. Något jag inte heller kom på tanken att göra när jag satt hemma och såg den. Trots att det inte skulle ha stört någon.

Men att den klassiska musiken bibehållit sin betydelse, ja kanske till och med stärkt den, under pandemin har också andra orsaker. Framför allt för att omställningsförmågan har varit minst sagt varit förbluffande. Att konserthus och festivaler som vanligtvis planerar flera år i förväg har arbetat med en helt ny impulsivitet och kreativitet. Med programsättningar som inte funnits på kartan tidigare, ofta i en uttalad och direkt dialog med tiden vi lever i. Och som förmedlat att klassisk musik kan vara ett motstånd och ett trots mot all form av omänsklighet. Att den vågar se livet rakt i ögonen, vilket gör att den kan förena och vara en samlande kraft. Likt den konsert sent i augusti som fick Anna Greta Wides ord att komma till mig: : ”Ljungen står som en eld mot krönet/ Svidande vit är stackmolnets kant/ Kasta dig mot marken,/ håll sommaren kvar”.

Ämnen i artikeln

Musik
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt