Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-26 21:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/martin-nystrom-i-skadespel-och-riter-har-masken-fatt-manniskor-att-motas/

KULTUR | KOMMENTAR

Martin Nyström: I skådespel och riter har masken fått människor att mötas

Masker använda under karnevalen i Venedig.
Masker använda under karnevalen i Venedig. Foto: Album / Prisma

Nyttan med munskydd var länge omdiskuterad. Den 1 juli hävdes rådet om att bära dem under rusningstid i kollektivtrafiken; en form av demaskeringen. Men i operorna och karnevalerna har maskerna en lång historia, skriver Martin Nyström.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Sedan pandemins början har psykoanalytikern och idéhistorikern Per Magnus Johansson veckovis publicerat dagsedlar på Facebook, vilka hittills samlats i två volymer av ”Corona - en psykoanalytikers dagbok” (Korpen). Inför en tredje volym tog han nyligen upp vilken verkan det länge så omdiskuterade munskyddet har haft på oss. En mask som skall skydda oss och skona oss från den andre. Och som genom sitt döljande skall förhindra ett möte – till skillnad från den roll som masken har spelat i riter, i skådespel, i karnevaler och i maskerader. Han nämner karnevalerna i Venedig och i Rio de Janeiro. Och citerar Lawrence Durrell som i ”Alexandriakvartetten” beskriver en karnevalisk händelse där masken möjliggör att något nytt i oss visar sig. Att vi väcks upp och möter den andre.

Så sker också i Casanovas ”Memoarer” då han tidigt i oktober 1746 i Venedig möter en kvinna som anlänt med flodbåten från Ferrara och som när hon stiger i land har en kapuschong helt neddragen över huvudet. Själv är Casanova maskerad då han rör sig runt i staden eftersom operasäsongen nyss hade börjat. Och en häftig kärlek tänds mellan de båda.

När operan som publik teaterform utformades i Venedig i början av 1600-talet var det i nära förbindelse med stadens karneval. Vilket väsentligt förlängde den tid på året då människor maskerade sig i det offentliga rummet. I karnevalen upphäver masken sociala hierarkier och skillnaden mellan granne och främling, skriver Michail Bachtin i sin bok ”Rabelais och skrattets historia”. Vilket gör att det som vanligen är åtskilt befinner sig sida vid sida, kanske till och med ansikte mot ansikte. Och detta spel med masker och förklädnader tar operan med sig i sina från början mytologiskt inspirerade dramer, exempelvis hos Claudio Monteverdi.

Men maskeringen och den påföljande demaskeringen, ögonblicket för igenkänningen, följer med operan in i upplysningstiden, romantiken och den gryende modernismen. Den är aktivt närvarande hos Mozart, Verdi, Wagner och Puccini där den ställer frågan: vad är det att dölja sig och vad är att visa sig? Lars Forssell som stod operan och teatern nära har i sin dikt ”Maskspel” berört risktagandet i denna fråga.

”Riv av dig masken av silver
med smaragdögonen som du bär!
Jag vill se ditt ansikte naket
och dig som du är.

Men det var i min mask av silver
du blev kär för länge sen.
Det var i min mask av smaragdögon -
den!

Smält ner din mask av silver!
Käraste tig.
Det smältande silvret skulle släcka
elden i dig, i mig.

Vi skall driva med Syndafloden,
nakna, utan skuld,
ditt ansikte tryckt mot min mask av silver,
mot din, av guld.”

Operan ”Maskerad” av Carl Nielsen från 1906, baserad på en pjäs av 1700-talsförfattaren Ludvig Holberg, utmynnar i en dionysisk och nietzscheansk färgad maskerad som med ett fruktansvärt larm vill få det gamla att störta samman för att röja vägen för det nya. Och som med masker, lekar, körsång och danser vill sätta alla fasta identiteter på spel: ”Vad som är du eller jag, vet man ej.” I slutscenen sänks ljudnivån i den rituellt genomförda demaskeringen: ”Kasta era masker, och åter bli till stoft och aska.” I maskeraden går vi inte bara livet till mötes, utan också döden.

1975 gav sig Bob Dylan ut på en improviserat hopsatt turné i USA med start i landets mytologiska födelsestad Plymouth. En vild karavan och ett krängande pilgrimståg med karnevaliska förtecken. Turnéns namn var ”Rolling Thunder Revue”, inspirerat av den rit hos Hopi-indianerna då de med stampande danser frambesvärjer underjordens hjälpande ormar i böner om förlösande åskregn i tider av torka. Dylans dundrande fotarbete går inte att höra på de upptagningar som finns men hans makalöst livliga vokala uttryck skvallrar om att han använde hela sin kropp som uttrycksmedel. Hans avsikt med denna turné var att bli återfödd.

Vitsminkad som en Pierrot-figur och iklädd en vid hatt garnerad med blommor inledde han konserterna med utropet och sången ”It ain’t me babe” – som om han ville ladda mellanrummet mellan den han varit och den han var på väg att bli. På frågan om varför han hade anlagt sin vita ansiktsmask svarade han: ”Det är för att de som står längst bak i publiken lättare skall kunna se mina ögon.”

Texten kommer också att publiceras i ”Corona - en psykoanalytikers dagbok del 3” (Korpen) som kommer i höst.

Läs fler texter av Martin Nyström.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt