Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-07-06 12:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/mieko-harada-hamnades-alla-fortryckta-kvinnor-i-kurosawas-ran/

FILM | RECENSION

Mieko Harada hämnades alla förtryckta kvinnor i Kurosawas ”Ran”

Mieko Harada i ”Ran”.
Mieko Harada i ”Ran”. Foto: Herald Ace/Nippon Herald/Greenwich/Kobal/REX

Akira Kurosawas tolkning av ”Kung Lear” får nypremiär på bio på onsdag. Jane Magnusson ser om 80-talsklassikern och minns ett möte med filmens mordiska hämndängel, Mieko Harada, i Tokyo.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Hon har bara varit änka i några timmar.

Nu sitter Lady Kaede (Mieko Harada) framför mannen som mördat hennes make. Lady Kaede låtsas vara undergiven och sörjande men plötsligt kryper hon fram och sätter sig på mördarens bringa. Med kniven dragen högt över hans nacke, dyker hon ner och gör hon små jack och sår nära hans halspulsåder. Hon väser.

Regissören Akira Kurosawa har redan etablerat Lady Kaede som smartare än alla de andra i ”Ran” (1985). Nu flyttar hon sig bort från mördarens kropp. Hon drar igen skjutdörrarna till rummet samtidigt som hon skrattar på ett sätt som inte signalerar glädje. Ett demoniskt skratt, ett vedergällningsskratt. Det är våldsamt och förfärande. Och lite härligt eftersom det kommer från kvinnan Lady Kaede.

Kaede rör sig ljudlöst över tatami-mattorna. Hon har flera lager kimono på sig, lika bleka som hennes vitsminkade ansikte. Ögonbrynen har hon rakat av, och målat dit igen, fem centimeter längre upp på pannan. Håret är långt och rakt och svart. Hon är späd och ser ut som ett spöke. Men så sätter hon igång med strafftalet och blir ett monster.

I scenen demonstrerar Kaede vilken sorts skit hon kan ställa till med – hon skriker, vrålar och hugger sönder sina kläder med kniv. Så tystnar hon, hon kastar kniven över axeln som ett gammalt snapsglas och hånglar upp den skräckslagne mannen hon huggit lite i halsen. Hon slickar upp blodet från hans hals som Edvard Munchs vampyr.

”Ran” betyder kaos på japanska.

Stridsscenerna i ”Ran” får alltid beröm. Kurosawas fina förmåga att omplacera Shakespeares ”Kung Lear” till Japan omtalas i alla fall i denna del av världen. Kostymerna, bränderna, pilbågarna, frisyrerna, hattarna och flaggorna skapar en stampande, morrande ton som äntligen ledde till en Oscar för Kurosawa. Märkligt nog nämns Lady Kaede sällan.

2013 träffade jag Mieko Harada i Tokyo. Nu en ärad och etablerad skådespelare. Vi är jämnåriga. Ser man ”Ran” och sedan får lov att prata med Harada, då är man nervös. Men hon var snäll, bjöd på te och berättade om rollen: ”Jag tog i beaktande världshistoriens alla försmådda, förtryckta, misshandlade och förbisedda kvinnor och försökte ge dem en röst”, sade hon,

Jo, tack. Det funkade.

Det finns bara en scen i filmhistorien som liknar Lady Kaedes raseri. Det är när Virgil (James Gandolfini) misshandlar Alabama Worley (Patricia Arquette) i ”True romance” (1993). Worley ligger blodig och sönderslagen på hotellrummets fula heltäckningsmatta. Nästan död. Virgil som plågat henne skrattar och riktar pistolen mot hennes huvud. Nu är det över tänker man.

Men så får Alabama tag i en korkskruv som hon trycker ner i foten på Virgil. Så krossar hon en Beethoven-byst av gips över huvudet på honom när han fortfarande kämpar med korkskruven. Hon kletar in hans ögon med tvål och slår sönder toalettcisternens massiva porslinslock mot hans flint. Så tänder hon eld på honom med hårspray och en tändare. Till slut klubbar hon ihjäl honom med ett gevär. Hon håller upp vapnet över sitt huvud och skriker. Det är Tony Scott som regisserat ”True romance”, men filmslukaren Quentin Tarantino som skrev manus och självklart hade han sett ”Ran” med Lady Kaede och hämtat inspiration därifrån.

Meiko Harade var nybörjare när hon spelade Lady Kaede. Hon berättade för mig hur hon ibland under inspelningarna av ”Ran” fick sitta bredvid Kurosawa när han regisserade. Han skrek och gormade som värsta Bergman och ibland skrämdes hon av hans röst och hoppade till ordentligt: ”Kanske 10 centimeter upp i luften!” När Mieko Haradas manliga kollegor satt bredvid och Kaede såg hennes stora scen måste de också hoppat till. En meter upp.

Minst.

Se mer. Tre andra Kurosawa-filmer som går att strömma: ”De sju samurajerna” (1954), ”Blodets tron” (1957), ”Dodes'ka -den” (1970).

Läs fler film- och tv-recensioner i DN.

Här är de bästa långfilmerna på SVT i sommar

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt