Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-11-24 08:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/musiken-har-en-sjal-som-kommunicerar-med-mig/

Musik

”Musiken har en själ som kommunicerar med mig”

Nils Frahm.
Nils Frahm. Foto: Jerzy Wypych

Innan pandemin fyllde Nils Frahm konsertarenor världen över. Med sin moderna pianomusik har han för många blivit en brygga till klassisk musik. Här berättar den tyske kompositören om sin nya konsertfilm – som producerats av Brad Pitt.

När Nils Frahm gör musik låter han två världar mötas – klassiska pianokompositioner ställs mot elektroniska instrument. Eller som han själv beskriver det: ”Jag försöker att hitta mänsklig resonans i ett oändligt stort, kallt och mörkt ljudkosmos”.

– Det måste finnas vissa ljud och frekvenser som betyder mer för oss än andra, resonerar han över telefonlinjen från sin hemstad Berlin:

– Jag är väldigt nyfiken på det där som enar oss som människor. Att vi till exempel kan se eller känna ungefär samma sak när vi lyssnar på en viss låt.

Något gör han rätt. Under den två år långa världsturnén som följde efter albumet ”All melody” 2018 sålde Frahm ut konserter på Hammersmith Apollo i London och Sydney opera house. Turnéstoppet på anrika Funkhaus Berlin har nu mynnat ut i ett livealbum, ”Tripping with Nils”, som släpps i december ihop med en konsertfilm. I filmen hoppar Frahm runt mellan olika instrument och apparater i den stora maskinpark som byggts upp på scen.

– Vi insåg att det faktiskt var en ganska rik visuell upplevelse också, inte bara ljudmässigt. Benoit (Toulemonde, regissör reds. anm.) var mycket angelängen om att dokumentera projektet, så det hela utvecklade sig väldigt naturligt.

Brad Pitt står som exekutiv producent för filmen. Hur kommer det sig?

– Han kom till flera av våra konserter i USA och ville samarbeta på något sätt. Jag har själv svårt att kalla honom för ”ett fan”, men han verkar gilla min musik mycket. När han hörde om vårt filmprojekt erbjöd han full support. Vi flög dit, visade honom materialet och han blev genast engagerad och hade en massa tankar. Jag skulle beskriva honom som en perfektionist.

Ni filmade och klippte ihop fyra konserter för att få ”allting rätt”, har du sagt, för att dina konserter alltid innehåller fel. Hur mycket av en perfektionist är du själv?

– Åh, jag försöker att undvika att bli allt sådant som slutar med ett ”-ist”, skrattar han och vill förklara:

– Jag tror på att alla saker, musik inkluderat, har en själ eller en aura som kommunicerar med mig. Jag är inte säker på att det just är perfektion jag strävar efter, jag försöker bara vara öppen för att hjälpa den här själen i objektet, eller själen i konstverket, att bli vad den vill bli. Samtidigt är det förstås ett självreflekterande…

– Men alla kan nog känna igen sig i den här processen. När vi inreder våra lägenheter, till exempel, kommunicerar objekten med oss. Det blir så uppenbart att den stolen inte vill stå i det där hörnet. Det är lite samma sak när jag gör musik, i grunden handlar det om att försöka organisera ett rum.

Nils Frahm.
Nils Frahm. Foto: Manuel Wagner

Konstnärsådran utvecklade Frahm redan som liten i Waldorfskola (”jag blev hjärntvättad, haha”) och är klassiskt skolad i piano. Som barn lyssnade han på kassettband med Beethoven och Chopin och pappans vinylskivor med Miles Davis. Jazzsaxofonisten John Surman var en annan tidig inspirationskälla, som experimenterade med syntar och andra elektroniska instrument.

– Jag minns att jag som åttaåring grät framför högtalarna för att jag blev så berörd. Före John Surman hade musik inte berört mig på djupet.

Vad lyssnar du på i dag?

– Alfred Schnittke skrev några lågmälda musikstycken som är skrämmande vackra. Han lyckas fånga den där känslan jag försökte beskriva tidigare – när något känns väldigt nära och mänskligt och på samma gång alienerat. En annan kompositör jag vill nämna är den vitryska kompositören Valentin Silvestrov. Han är genial.

– Men jag tycker också att det är intressant att följa dagens musikutgivning och se vilket håll det pekar genremässigt. Jag följde nyfiket Billie Eilish som gjorde att det här viskandet, det atmosfäriska och långsamma, plötsligt blev populärt. Men jag försöker att undvika allt för mycket populärmusik eftersom jag inte vill att det ska influera mina skivor.

Nils Frahm.
Nils Frahm.

Du beskrivs ofta som en brygga för att locka lyssnare som annars är ovana vid klassisk musik. Håller du med?

– Kanske kan vissa se mig som en introduktion till mer komplex pianomusik. Men ärligt talat behöver de inte mig till det. Det finns redan otroligt mycket tillgänglig och vacker pianomusik, som Bach till exempel.

– Noter är bara noter, det är hur du spelar dem som fyller dem med mening. Jag har aldrig varit intresserad av att lära mig tekniskt komplicerad musik. För mig har det snarare handlat om att dra ner tempot för att kunna rikta all fokus på vad jag spelar. Efter ett tag inser man att man inte behöver så många noter. Jag behöver bara luft emellan så att jag kan uppleva dem.

Sedan i mars har du inte kunnat turnera alls. Hur har ditt år sett ut?

– Jag hade turen att min turné avslutades just innan pandemin så jag har bara behövt ställa in ett fåtal konserter. Så jag har gjort sådant som jag aldrig annars har tid för, som att rensa i studion och träffa familjen, mina föräldrar börjar bli gamla. Och så har jag gjort musik. Jag försöker att njuta av all den tid jag plötsligt har fått.

Läs mer om musik och fler texter av Kajsa Haidl

Ämnen i artikeln

Musik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt