Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-01 13:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/mustafa-al-mashhadani-polisen-ar-fortfarande-en-ganska-vit-institution/

FILM

Mustafa Al-Mashhadani: ”Polisen är fortfarande en ganska vit institution”

Mustafa Al-Mashhadani preppar för rollen som Khalid, nytillkommen polis i ”Tunna blå linjen 2”.
Foto: Anders Hansson

När Mustafa Al-Mashhadani växte upp i Malmö var han rädd för poliser. Han såg dem som ”två meter långa vältränade vikingar som ogillar oss unga blattekillar”.

Nu spelar han polisen Khalid, en ny karaktär i andra säsongen av SVT:s succéserie ”Tunna blå linjen”. Men det är inte okomplicerat.

– Polisen är fortfarande en ganska vit institution.

Första gången Mustafa Al-Mashhadani sökte till en teaterskola läste han en bit ur manuset till ”Scarface”, Tony Montanas roll. Han kastade en stol, pekade juryn i ansiktet och skrek: ”You are all a bunch of assholes!”

– Jag tror att de blev ganska tagna, säger Mustafa Al-Mashhadani och skrattar.

Vi träffas i centrala Malmö och går ett varv. Mustafa Al-Mashhadani berättar att han är trött för tillfället, att han har tänjt sönder sina gränser under de senaste tre åren.

– Jag har levt jobb, andats jobb. Det har varit den roligaste och mest hektiska tid i hela mitt liv.

”Kamratkänslan i kåren är mäktig, när man kommer in som ett team”, säger Mustafa Al-Mashhadani.
Foto: Anders Hansson

Han har gått på teaterhögskolan i Malmö, stått på scen på Malmö stadsteater, startat produktionsbolag och gjort kortfilmen ”Vi var barn då” tillsammans med sin vän skådespelaren Alexander Abdallah som han dessutom har startat produktionsbolag ihop med. En flytt till Stockholm har han också hunnit med, och så har han spelat in nya avsnitt för andra säsongen av ”Tunna blå linjen” som har premiär i SVT på söndag. Serien är skriven av Cilla Jackert och regisserad av Sanna Lenken, en duo som i våras var nominerade till DN:s Kulturpris.

”Ingen dramaserie har någonsin haft det genomslag på SVT Play som ’Tunna blå linjen’”, skrev SVT i ett pressmeddelande när första säsongen haft premiär. 2 395 000 såg det första avsnittet.

Snart blir du känd för den stora allmänheten som en av seriens nya tillskott, Khalid, hur känns det?

– Det är nervöst så klart! Jag är ”fresh out of school”! Men jag är så nyfiken på hur min karaktär ska bli emottagen.

Khalid beskrivs som en kändispolis, en flitig föredragshållare med egen Youtubekanal och många engagerade följare. Mustafa Al-Mashhadani vill inte råka spoila något men en sak kan han säga: Khalid kommer att väcka starka känslor hos tittarna. Inte bara som karaktär, utan också på grund av den roll han får i polisgruppen.

I första säsongen fick man lära känna den innersta kärnan och framför allt Malmö. Hur stadens komplexitet utmanar karaktärerna utifrån deras polisiära uppdrag. I den här säsongen fördjupas karaktärerna och relationerna mellan dem – med det ena dilemmat efter det andra.

Khalid beskrivs som en kändispolis, en flitig föredragshållare med egen Youtubekanal och många engagerade följare.
Foto: Anders Hansson

– Jag och Khalid är väldigt olika som personer, men vi har också vissa likheter. Vi är båda ursprungligen från Irak. Vi har båda växt upp i ett delat Malmö. Khalid har också ett starkt driv.

Khalid är en karaktär som brottas med frågor om vem han är och hur han blir sedd utifrån. En influerare som vill inspirera. Det fanns mycket Mustafa Al-Mashhadani kunde plocka med sig av sig själv och sina egna erfarenheter in i rollen.

– Ett exempel är hur bra Khalid är på att prata med ”kidsen” och nå dem, för att de kan identifiera sig med honom. Jag vet hur det känns att få den blicken från yngre killar, han arbetar brobyggande genom att vara polis. Jag vill bygga broar med min konst.

Det låter som att Khalid är ett bra tillskott, en bra polistyp?

– Verkligen! Jag tror att det behövs fler storasyskon som poliser, inte auktoriteter. Den funktionen behövs mer i vårt samhälle.

Per Lasson, som spelar polischefen Jesse, och Mustafa Al-Mashhadani.
Foto: Anders Hansson

Var det något som var särskilt utmanande för dig med att spela den här rollen?

– Nja ... Ibland kunde jag hamna i lägen där jag tänkte: ”Vem bollar jag med?” För han är en blattepolis liksom. Det är komplext för mig.

Varför?

– Polisen är fortfarande en väldigt vit institution. Det är intressant vad som händer med poliser med invandrarbakgrund. Hur de överlever i en så hård miljö. De blir sedda på ett sätt inom kåren och när de kommer ut på gatan kan de bli bemötta som förrädare.

Vad hade du med dig för bild av polisen in i det här?

– Min bild av polisen när jag var yngre var … Jag var ganska rädd för dem, ärligt talat. Många poliser som jag har stött på kunde vara ganska hårda och tuffa, jag såg dem som två meter långa vältränade vikingar som ogillade oss starkt.

Oss?

– Unga blattekillar. Men sedan har jag så klart också träffat fina poliser men det är tyvärr de negativa upplevelserna som präglar en. Det är ju det som bygger fördomar, det ska man vara vaksam på. Jag känner inte alls så nu. Men det ligger också i att jag ser annorlunda ut. Kolla på mig. Jag är en hipsterskådis, jag utgör enligt fördomen inget hot längre. Jag faller inte in i stereotypen av att vara en ung och hård blattekille – som jag kanske uppfattades när jag var yngre.

”I varje umgänge var jag känd som clownen, den roliga. Jag kan svära på hundra språk, kan namnen på maträtter från alla länder. Alla dessa olika världar, det är Malmö för mig”, säger Mustafa Al-Mashhadani.
Foto: Anders Hansson

30-åriga Mustafa Al-Mashhadani har gjort en lång resa – snabbt. Han föddes i Bagdad och var sex år när familjen kom till Sverige. De första åren bodde familjen på Värnhem, i Malmö. När föräldrarna lyckats spara ihop pengar köpte de ett hus i ett villaområde utanför stan. Upplevelsen av hur delad staden är började där.

– Vi var så få invandrare och det var sådan sjuk rasism där ute. Sex månader efter att vi flyttat dit blev jag jagad av 30 stora hockeygrabbar. De heilade! De kallade mig n-ordet.

Fler familjer med invandrarbakgrund flyttade så småningom dit, andra som också gjort en liknande klassresa.

– Vi började hänga och umgås med killar från andra områden i Malmö, vi stack till Rosengård och Holma. Jag levde två olika liv. Jag hade mitt ”svenne-umgänge” och ”mitt blatte-umgänge”. Helt olika världar.

Motsättningarna och orättvisorna var tydliga. I den ena världen skjutsades man till fotbollsträningen, fick nya skor inför varje säsong. I den andra delade tre tonårsbrorsor rum i en trång lägenhet.

– Men i varje umgänge var jag känd som clownen, den roliga. Jag kan svära på hundra språk, kan namnen på maträtter från alla länder. Alla dessa olika världar, det är Malmö för mig.

Det fanns mycket Mustafa Al-Mashhadani kunde plocka med sig av sig själv och sina egna erfarenheter in i rollen som Khalid.
Foto: Anders Hansson

När Mustafa Al-Mashhadani pratar om sina ungdomsår beskriver han en märklig tid, full av sökande.

– Machokulturen började gro lite, vi fick inte utlopp för våra känslor på annat sätt. Vi började busa, säger han.

Det var oftast harmlöst. Men han är dömd för ett brott. Grovt vapenbrott.

Vad var det som hände?

– Jag trodde att min familj var i fara. Så dum som jag var så gick jag och skaffade en pistol. Jag använde den aldrig, den blev beslagtagen ungefär en timme efter att jag köpt den.

Varför skulle din familj vara i fara?

– Det är inget jag känner för att prata om, för det handlar om min pappa som gick bort i cancer för tio år sedan.

Vad fick du för straff?

– Jag fick fyra månaders fängelse, men fick bära fotboja i tre månader.

Inspelningen av ”Tunna blå linjen 2” gjordes delvis under tiden för corona-restriktioner.
Foto: Anders Hansson

När du ser tillbaka på det här, vad tänker du om den du var och det du hade gjort?

– Att den händelsen säger mer om vårt samhälle i dag än om mig. Hur enkelt det är att få tag på vapen. Det är mörkt. Jag var rädd och förvirrad. Jag önskar att mitt 30-åriga jag hade kunnat sätta sig ner med mitt 18-åriga jag och ge honom verktyg för hur man tacklar svåra situationer och inte tänker i de mest impulsiva och aggressiva banorna.

Han tystnar. Han tycker att det är svårt att prata om det här. En del av hans historia som han hoppas inte ska definiera honom.

– Det var tolv år sedan det hände och så extremt långtifrån den jag är nu.

Mustafa Al-Mashhadani berättar att han träffade en gammal vän från uppväxten som sa: ”Det är så jävla kul att se dig i dag, att du lyckades. Du var alltid den som vi visste skulle bli något. Men du höll på att hamna snett och det var så nära, man kände fan! Fan om du inte lever upp till din potential.”

– Han har sett mig i alla lägen och nu ser han att jag gör min grej och är stolt över mig. Det gav mig ett fint perspektiv, att andra såg att jag var menad till något mycket större än det jag höll på med.

”Jag kände ingen som har med teater att göra och här såg jag en annan blatte som sa att det går.”
Foto: Anders Hansson

Under vår promenad passerar vi en kille i blå arbetskläder som tar rast, sitter på trottoarkanten och röker. Han tittar storögt på Mustafa Al-Mashhadani. Han sticker ut. Han är lång, har på sig klarblå solglasögon, en färgglad anorak, shorts och gestikulerar vilt, naglarna är målade.

– Jag glömmer mitt yttre, jag glömmer också att vissa känner igen mig från komeditiden.

Än så är han tämligen okänd för den stora allmänheten ja, men Mustafa Al-Mashhadani är ingen rookie i offentligheten. När han var 22 började han lägga ut sketcher på Facebook under namnet Almushi. Det blev ett kreativt utlopp för tankar, känslor och framför allt – humorn. Klippen blev virala och fick miljontals visningar varje vecka.

– Det kändes som ”jag har något här!” Jag fick så mycket bekräftelse för det jag gjorde.

Men det skavde. Det började kännas andefattigt att vara rolig för likes, att vara en ”funny youtuber”. Han ville något annat, något mer.

– Jag visste att jag innerst inne ville bli skådespelare. En seriös skådespelare.

”Jag visste att jag innerst inne ville bli skådespelare. En seriös skådespelare.”
Foto: Anders Hansson

Men hur? Drömmen verkade onåbar. Svår.

– Varenda amerikansk skådespelare jag ser upp till, alla har gått någon slags ”academy”. Men jag fattade inte – vad är det här ”academy” för något? Kan vem som helst gå där?

Han behövde höra det från någon. Att drömmen om skådespeleri är möjlig – även för en kille från Malmö som heter Mustafa.

– När jag var 26 såg jag klipp på Alexander Abdallah på Facebook. Han snackade om att hålla teaterworkshops för unga i förorten, han sa: ”Jalla nu kör vi, vi ska till Hollywood!”

Mustafa Al-Mashhadani lyser upp när han berättar.

– Jag kände ingen som har med teater att göra och här såg jag en annan blatte som sa att det går. Och på något sätt förstod jag att amerikanernas ”academy” är ju samma som teaterhögskolan här i Sverige. Och Alexander Abdallah gick i Malmö, så jag skrev till honom.

De träffades över en falafelrulle. Mötet ledde till att han sökte in till teaterlinjen på Fridhems folkhögskola i Svalöv. Här har flera av Sveriges skådespelare tagit sina första steg in i branschen.

– Alexander hjälpte mig med allt, jag visste knappt vad en monolog var för något, berättar Al-Mashhadani om vännen som fick sitt stora genombrott förra året med rollen som mordisk bröllopssångare i första säsongen av Netflix tv-serieversion av ”Snabba cash”.

Än så är han tämligen okänd för den stora allmänheten ja, men Mustafa Al-Mashhadani är ingen rookie i offentligheten.
Foto: Anders Hansson

Mustafa Al-Mashhadani kom in på den tvååriga utbildningen men hann bara gå ett år innan han bestämde sig för att söka vidare till teaterhögskolan i Malmö. Det gick vägen.

– Förra sommaren gick jag ut tvåan på scenskolan. När jag fick rollen i ”Tunna blå linjen” valde jag att ta ett sabbatsår för det.

Han ler när han pratar om sin resa, han är stolt över vad han åstadkommit hittills.

– Jag gick ut med så kassa betyg från gymnasiet. Jag hade svårt för skolsystemet. När jag började med teater, så plötsligt var jag med! Jag var intresserad, jag blev nörden i klassen. När jag kom in på ”Tunna blå linjen”, kände jag bara ”jag är hemma!”

Hur förberedde du dig inför rollen som polisen Khalid?

– Jag har läst intervjuer med poliser, böcker och lyssnat på poddar. Vi gjorde en workshop med en riktig polis. En grej som fastnade var när han sa: ”När alla andra springer ifrån faran, så är vi den enda gruppen som springer in i den.” Det blev en viktig tankeställare för mig. Min respekt och förståelse för yrket och deras funktion i samhället växte.

Oscar Töringe (Magnus) övervakar spel i en paus.
Foto: Anders Hansson

Kan du förstå att någon vill bli polis efter att du fått spela en?

– Absolut! Det finns väldigt mycket spänning i att vara en ingripande polis. Det är också konkret, man får känna ”nu har jag gjort skillnad!” Kamratkänslan i kåren är mäktig, när man kommer in som ett team. Det är så mycket pondus i uniformen.

Hur var det att bära den?

– Man behöver inte skådespela så mycket när den är på, den säger redan så mycket. Det blir en tyngd, typ 12 kilo extra i utrustning. Jag började gå och springa annorlunda.

Han berättar hur han fick öva länge för att få till den där bestämda ”polistonen”.

– STANNA! BACKA!

Hur känns det nu inför att ”Tunna blå linjen” snart visas?

– Det är verkligen stort för mig. I förhållande till var jag har varit tidigare i mitt liv, men också att jag får vara del av den samhällsfunktionen som konst och skådespeleri har. Jag ser det som heligt. Det bygger världar, det talar om för barn som växer upp vad som är möjligt och inte möjligt. För mig är det ett mäktigt forum, att med min kropp få berätta historier och visa hur en annan människa kan ha det. Att bygga den förståelsen. Det är fantastiskt.

Läs mer:

Recension: ”Tunna blå linjen 2” på väg att bli svensk klassiker

Sanna Lenken och Cilla Jackert nominerade till DN:s kulturpris

Ämnen i artikeln

Film
Tv-serier
SVT
Malmö

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt