Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-25 19:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/mytiska-karleksdramat-undine-blir-val-flytande/

FILM | RECENSION

Mytiska kärleksdramat ”Undine” blir väl flytande

”Undine”.
”Undine”. Foto: Christian Schulz

Christian Petzold ger sig i kast med grekisk mytologi i ”Undine”. Den tyske filmskaparen kan konsten att skildra kärleken som både flyktig och dödlig, men håller sig för god för gudarnas spelregler. Kerstin Gezelius har sett den.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

I slutet av sommaren kommer en fransk film med den glada titeln ”En sjöjungfru i Paris”. Vad man kan gissa sig till av trailern är det en stämningsfullare variant av den amerikanska åttiotalssuccén ”Splash”, om en man som hittar en sjöjungfru i New York.

Om Christian Petzold inte hade hade varit den sofistikerade, tyska regissören till filmer som ”Barbara” och ”Phoenix”, hade man kunnat ge hans nya film den mer säljbara titeln ”En sjöjungfru i Berlin”. Undine är ett tyskt förnamn men också namnet för vattennymfer i den grekiska mytologin och filmen är ett ambitiöst försök att skildra kärlekens mytiska kvaliteter utan att banalisera eller skruva upp färgskalan.

Öppningsbilderna på ett par som just har gjort slut på ett kafé är tvärsäkra med intensiva tystnader, blickar och ett par trevande repliker som exakt fångar det overkliga ögonblicket när gapet öppnar sig. Han, en grabb av igenkännbart färglöst men svekfullt slag, har träffat en annan. Hon, också igenkännbar, attraktiv, känslig, aningen destruktiv (en roll som Nina Hoss tidigare har spelat i Petzolds filmer) och kanske något äldre. När de träffades var hon den tjusiga och spännande av dem och han tillbad henne. Nu vill han ha en yngre, rikare och mindre spännande flicka. Inget av det där sägs. Det förstår man bara på deras exakt komponerade blickar och på sättet han frågar om hon vill ha en kopp kaffe innan han drar vidare.

”Undine”.
”Undine”. Foto: Christian Schulz

Sveket slår djupt. Motsvarigheten i en mer bokstavlig film hade varit att huvudpersonen råkade ut för en olycka. Allt som utspelar sig därefter kan tolkas både som verkligt och som en reaktion på en chock. Redan i nästa ögonblick träffar Undine Christoph, en ung dykare som reparerar broar och kablar under vatten (lite fantasifullhet från manusförfattares sida när det gäller yrken kan generera så många osedda bilder och situationer, det är märkligt hur sällan det utnyttjas). Han är ung, rolig, romantisk och ger henne allt hon drömt om, men finns han? Och vid närmare eftertanke, finns hon?

Behållningen med filmen är spelet, de oväntade bilderna, den hotfulla stämningen. De sumpiga flodbottnar där den nye älskaren rör sig och den unkna akvarielukten som sköljde över deras första möte försvinner aldrig helt från det vackra, förälskade paret. Det verkar också tjusigt först att att bara ana mytologin bakom ett vardagligt drama istället för att bokstavligen sätta på karaktärerna fiskstjärtar. Men efter ett tag känns det mer som en smitning, som om Petzold vill leka med myterna men inte underkasta sig gudarnas spelregler. Han vill (och kan verkligen) skildra det paradoxala i att kärleken är både flyktig och dödlig, men nackdelen med det mytologiska perspektivet är att det till slut inte blir särskilt viktigt om huvudpersonerna dör eller dödar (en vanlig tisdag på Olympen).

Ganska snart blir det attraktivt flytande och mystiska bara stillastående. Ibland är det spännande att det finns många sätt att tyda en historia. Ibland, som här, känns det mer som om regissören har dumpat ett jobb på åskådaren som han borde ha gjort själv.

Se mer. Lyckade fusioner av fantasy och realism: ”Jesus från Montreal” (1989), ”Fisher King” (1991), ”Donnie Darko” (2001).

Läs fler filmrecensioner och fler texter av Kerstin Gezelius.

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt