Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-24 14:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/nar-glidaren-proust-blev-som-besatt-av-skrivandet/

Bokrecensioner

När glidaren Proust blev som besatt av skrivandet

Bild 1 av 2 Marcel Proust tankar och polemik om konst är fulla av gnistrande formuleringar.
Foto: TT
Bild 2 av 2

I skriften ”Mot Sainte-Beuve” började Marcel Proust utarbeta huvudtankarna till mästerverket ”På spaning efter den tid som flytt”. Nu finns för första gången ett underbart urval i svensk översättning. Rebecka Kärde förflyttar sig till Paris 1908.

1908 hade Marcel Proust bott i sin sexrumsvåning på Boulevard Haussmann i Paris i nästan två år. Han var 37 år gammal och hade ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att glida omkring i huvudstadens societetskretsar. Man kände honom som en smickrare, en fjäskig dilettant fixerad vid status och titlar.

Novellsamlingen ”Les plaisirs et les jours” från 1896 hade gått obemärkt förbi, trots ett förord av Anatole France. Prousts bästa egenskap ansågs vara att han gav så mycket dricks.

Stefan Zweig har kallat detta för ”den mest absurda, idiotiska, intetsägande och planlösa tillvaro som någonsin föregått ett stort konstnärskap”. Han överdriver, men det är svårt att inte fascineras av Prousts förvandling från salongslejon till maniskt arbetande författare. Från cirka 1910 fram till sin död 1922 skrev han oavbrutet på romansviten ”På spaning efter den tid som flytt”, i ett sovrum som han lät ljudisolera med kork. Till sällskap hade han tjänstefolk och, då och då, unga män som han förälskade sig i och som tog chansen att utnyttja hans fatala generositet.

Vad som låg till grund för denna lidnerska knäpp är antagligen lönlöst att spekulera i. Mer intressant är att studera de utkast som tillkom alldeles i övergångsfasen, från 1908 och framåt. Proust arbetade dels på en bildningsroman (”Jean Santeuil”), dels på en samling skönlitterära och essäistiska skrifter som han kallade ”Mot Sainte-Beuve”, ibland med undertiteln ”Minnen av en morgon”.

Projekten blev aldrig färdiga, och anteckningsböckerna publicerades på franska först 1954. Nu, tack vare översättaren Jan Stolpe och förlaget Spleen Nordic, föreligger äntligen ett underbart litet urval ur den senare volymen på svenska.

Titelns Sainte-Beuve är inte som man hade kunnat tro en idyllisk semesterort, utan en av det franska 1800-talets mest betydande litteraturkritiker (här även kallad ”vilken gammal idiot, eller: en sån gammal skurk!”). Sainte-Beuve menade att man bara kan förstå ett litterärt verk genom att skaffa sig största möjliga kunskap om upphovsmannens karaktär. Gå igenom hans kvitton och smutstvätt, ställa sig frågor som: ”Vilket intryck gjorde naturen på honom? – Huru betedde han sig i fråga om kvinnor? I fråga om pengar?”

Denna metod, avfärdad av modernismen men med visst inflytande på vår tids författarintervjuer, ägnar Proust samlingens vassaste essä åt att polemisera mot. Han anser att bedömningen av ett verk snarare försvåras av biografiska undersökningar.

Varje människa består nämligen av två jag, det yttre, sociala jaget och det inre, skrivande. Den ena kan inte lastas för vad den andra hittar på. Sällskapsmänniskan ”kan vara fullständigt okunnig om vad poeten vill som lever i henne”, och av dem båda är det bara hon, poeten, som förmår uttrycka sanning. Som det heter i ”På spaning”: ”Det sanna livet, det liv som äntligen blivit upptäckt och belyst och som följaktligen är det enda man lever fullt ut, är litteraturen”.

Till stöd för argumentationen anför Proust sin fiendes bristande litterära omdöme. Flera av texterna ägnas åt av Sainte-Beuve underkända franska klassiker, som Balzac, Nerval och Baudelaire. Den sistnämnda essän riktar sig i monologform till Prousts älskade och ständigt närvarande mamma.

Hon spelar också en viktig roll i ”Artikeln i Le Figaro”. Här har sonen skrivit en artikel i tidningen och fantiserar om dess sensationella nedslag vid frukostborden. Pendeln svänger mellan megalomani och självhat: från ”det tycks mig omöjligt att de tiotusen personerna som i detta ögonblick läser artikeln inte känner samma beundran för mig som jag i denna stund känner för mig själv” till ”’Inte så bra, den där artikeln’, ’Rätt svag’, ’Ni borde inte ha skrivit den’”. Skapandets ångestkurva, likadan då som nu.

Somliga texter i ”Mot Sainte-Beuve” – Stolpes urval bygger i hög grad på en tysk utgåva från 1997 – har som sagt en mer skönlitterär karaktär. Fast hur strikt är egentligen den avgränsningen? Prousts särart som författare ligger ju i hur han gjuter samman essä- och romankonsten till en självbiografiskt infärgad hybridform.

Det oavslutade förordet till ”Mot Sainte-Beuve” innehåller exempelvis en variant på den berömda scenen med madeleinekakan i ”På spaning”. Här är det rostat bröd doppat i te som väcker gamla minnen och förnimmelser till liv: barndomens somrar, doften av apelsinträd.

Proust skriver att han för varje dag tillmäter intellektet allt mindre konstnärligt värde. Det förflutnas sinnesintryck, ”konstens enda ämne”, bör i stället framsuggereras via ett språk som anropar de hemliga spår som lagrats djupt i det undermedvetna. Bara så kan ”de för intellektet döda timmarna” bli åtkomliga på nytt. Läsaren – och författaren! – träder in i det tillstånd av världsnärvaro till vilket hela ”På spaning” är en votivgåva.

Och det är alltså här, i ”Mot Sainte-Beuve”, som Proust börjar utarbeta huvudtankarna i sitt mästerverk. Bara det är skäl nog att läsa den. Att utkasten dessutom är så roliga och spirituella, så fulla av gnistrande formuleringar, gör volymen till en sann välgärning. En tillvaro som leder fram till litteratur som den här kan omöjligen vara idiotisk.

Läs fler texter av Rebecka Kärde och fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt