Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-28 12:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/niklas-radstrom-skriver-fran-dodens-vantrum/

Bokrecensioner

Niklas Rådström skriver från dödens väntrum

Bild 1 av 2 Niklas Rådströms nya bok heter ”Som har inget redan hänt”.
Foto: Paul Hansen
Bild 2 av 2

Den var tänkt att bli Niklas Rådströms sista bok, skriven i dödens väntrum. ”Som har inget redan hänt” är en tänkebok kring livet, döden och det som ligger däremellan.

I slutet av Niklas Rådströms nya bok listas 42 verk av hans hand. Där finns 13 romaner, 14 diktböcker och en hel del varia. Länge tänkte han att ”Som har inget redan hänt” skulle bli hans sista: punkten där livet sammanfattas. För hans läsare är väl listan i slutet en ganska omfångsrik sammanfattning. Men i den nya boken berör Rådström knappt alls sitt författarskap. Det nämns på några ställen, i förbigående.

Det finns två startpunkter i denna bok. Den ena är Niklas födelse i april 1953, som inleder det biologiska livet. Den andra utspelar sig i början av augusti 2017, och den inleder den biologiska döden.

En svår giktattack i ena foten visar sig vara ett cancersymptom. Han har akut myeloisk leukemi. ”Mitt medborgarskap bland de friska togs slutgiltigt ifrån mig”, skriver han och använder den metaforen genomgående i den sista bok han börjar skriva tämligen omgående i sjuksängen.

Det är en förvånansvärt nykter bok, med tanke på omständigheterna. Å andra sidan kanske det inte är så förvånande. Författare är sällan så torrt sakliga som när det gäller deras egen sjukdom och död. Rådström läser de stora självbiografiska skildringarna på cancerområdet. Böckerna av Susan Sontag och Jenny Diski, Rilke och Kathy Acker. Någon gång bryter förtvivlan fram i sjukrummet, men även den beskrivs som på håll. Som ytterligare en komplikation av alla de tusen som alltid uppstår i en vårdsituation som denna.

Och alla dessa preparat, gifter, processer och svåruttalade mediciner som för den sjuke blir livsviktiga inte bara i omedelbar bemärkelse, utan också som stöd för den mentala överlevnaden. Kreatinin, OxyNorm, thymoglobuline, cytostatika, NPM1. Det är stavelser som människor med friskt medborgarskap sällan behöver lära sig, men som är nödvändiga för dem med sjukt.

Läs en intervju med Niklas Rådström om den nya boken.

Medan cellgifterna droppar in i Niklas Rådströms kropp, docerar hans medvetande fram minnena av livets början. I sjukrummets ”likgiltiga takljus” tänker han fram sina första år och boken blir på så vis också en självbiografi med avstamp några år före födelsen.

Han har skrivit om det förut, men aldrig så detaljrikt och trevande efter hur det faktiskt förhöll sig: vad som skedde och vad som är en efterkonstruktion. Kanske är skillnaden mindre viktig, men det måste i alla fall knäsättas.

Så grunnar sig Niklas Rådström fram från runt ögonblicket då hans föräldrar träffas till dess att han föds på Karolinska sjukhuset. Och så vidare, in i ett resonemang om hur det nyss födda spädbarnet upplever sin språklösa värld (han är noggrann) till de egna, nästan säkra första minnena.

Miljön är Stockholm – och till viss del provinsen – på 1950-talet och vi rör oss alltså i den verklighet som i dag nostalgiskt brukar frammanas som vår finaste tid. En tid av någorlunda oskuld, på gränsen mellan fattigsverige och den gemensamma moderniteten.

Det är nästan parodiskt. Jag känner igen allt som Rådström har upplevt som barn, trots att jag tillhör en generation utan egna erfarenheter av perioden. Men jag och många, många fler har växt upp med skildringar av innergårdar, matinéer, pensionat på landet, spårvagnar där föraren själv växlar genom fönstret, pilsner, vilda västernböcker, Idun och Folket i Bild, abborrfiske och Perry Mason, Siw Malmkvist och Owe Thörnqvist. Och så Per Rådström: en av periodens it-guys, tillika Niklas pappa, som dör när sonen är tio år och för den delen inte varit så närvarande i pojkens liv dessförinnan heller.

Ändå tar den frånvarande fadern rejäl plats i Niklas Rådströms minnen och icke-minnen. Han byggs upp med ett stort mått av välvilja och önsketänkande men framstår ändå som en skugglik, undanglidande varelse. En projektionsyta får man tänka.

Man tycker att han borde vara argare, rentav förbannad på detta kroppens förräderi mot medvetandet

Niklas mamma var också hon i farten, som omsusad redaktör och journalist bland annat. En rad barnflickor passerar för Rådströms inre blick. Känslan av en sorts utanförskap som påskyndar processen att bli en självständig individ.

Men nu ligger denna individ alltså i dödens olika väntrum och pusslar ihop livet – som ju är dödens själva förutsättning. Man tycker att han borde vara argare, rentav förbannad på detta kroppens förräderi mot medvetandet. Han undrar själv kring det där. Problemet är, spekulerar han, att en blodcancer är spridd i hela kroppen, liksom upplöst. Det finns ingen avgränsad tumör som man kan rikta ilskan mot.

Men den livshotande sjukdomen är och förblir en kränkning mot dem vi är, skriver han. Likt sjukjournalernas torra redogörande håller vi distansen. ”Vi kan inte, likt en existensens rättshaverister, hela tiden föra en kamp mot en fiende som omöjligen går att besegra”. Det är så bokens titel förklaras: vi får betrakta sjukdomen med distans, som har inget redan hänt. Det är ett övertygande resonemang i en bok som stoiskt kämpar för livet, av en författare som i dag har dubbelt medborgarskap.

Läs fler texter av Jonas Thente och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt