Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-12-08 20:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/niklas-wahllof-jag-far-upprattelse-av-ernst-billgren-eller-har-han-bara-en-rav-bakom-orat/

KULTUR | KRÖNIKA

Niklas Wahllöf: Jag får upprättelse av Ernst Billgren – eller har han bara en räv bakom örat?

Ernst Billgren hyllar tvivlet.
Foto: Elin Åberg

Jag behöver resonera, tvivla, återkomma, ändra mig. Tvärsäkra yttranden tror jag verkligen inte på. Om du vet vad du tycker i alla lägen är det ingen idé att gå upp på morgonen, sade Ernst Billgren. Det tror nog jag också.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Alla är med om det, och det i en accelererande frekvens. Blixtsnabbt, som ett brev på posten som det en gång hette, kommer den: vädjan om betygsättning efter köpupplevelsen. Jag svarar aldrig. Någonsin.

Detta, har jag intalat mig, beror på en bergfast övertygelse om personlig integritet: ”Glöm det, jag har betalat för varan eller tjänsten och där upphör vår relation. Hej då.”

Om sanningen ska fram beror det nog dock mest på att, ähum, jag inte riktigt vet. Eller vet gör jag, åtminstone initialt då impulsivitet är min konstitution, men lika snabbt som jag har bestämt mig för om något varit fantastiskt, magiskt, vämjeligt, eller bara lite sådär, lika snabbt har jag ändrat mig. Vilka snygga skor jag har skickat efter. Eller, hm, är de så snygga? Alltid tänkt om, sett fler nyanser, velat. Och så tillbaka. Tänker att det där nog var lite förhastat, var de så bra, eller så dåliga? Egentligen.

Å ena sidan hatar jag lidelsefullt saxofon (övertygelse), å andra sidan älskar jag högst märkligt fortfarande efter alla år Ruts ”West one (Shine on me)” (motsägelsefullt). Vad ger det för låtbetyg, en femma? Trea? Tvåa? Jag vet inte.

Som alla förstår har mina nerver varit i olag efter varje betygsättning, varje snabb, simpel utfästelse, såväl professionellt som privat. Jag behöver resonera, tvivla, återkomma, ändra mig. Eller inte.

Kanske var det inte så konstigt att jag efter sjätte klass fick idel treor i betyg. Var det där egentligen rätt svar på frågan i provet? Inte heller är det väl konstigt att jag djupt har generat mig i radio när jag någon gång ombetts utveckla en ståndpunkt i en tidningstext. Ja, jo, förvisso, så kan man förstås se det.

Det är ju högst otidsenligt i ett samhälle där tveksamheten, prövandet, har amputerats och kastats i en svart sopsäck. Såvida det inte handlar om moralpolitiska frågor där man tydligen kan halka omkring hur mycket som helst bland uppfattningarna, i det som det egentligen är allra enklast att ha en hållning kring.

I förra veckan kom dock ett stöd, en form av upprättelse, för denna ska vi kalla det antihållning. Och det från oväntat håll. Ernst Billgrens. I denna tidnings grattisintervju inför hans 65-årsdag (18/11) sade han: ”Om man har för många föreställningar om saker och ting ser man inte hur de egentligen är. Om du vet vad du tycker i alla lägen är det till slut ingen mening med att gå upp på morgonen.”

Ernst Billgren, som ju ändrat attityd otaliga gånger genom åren, beskrev sig som en lök, att det inte finns någon kärna hur många lager man än skalar av, och så starkt upplevde jag detta att jag nästan ville gå ned på knä och skicka ett tack över Riddarfjärden mot Södermalms kanske finaste adress.

Sedan tog jag förstås ned uppenbarelsen till mer resonerbara nivåer: Eller? Brukar inte Ernst Billgren ha en räv bakom örat? Men oavsett hur genuin övertygelsen om ickeövertygelsen är så inbillar jag mig att detta faktiskt kan skapa ett rikare liv, flera och mer mångbottnade upplevelser, och tankar kring dessa. En större frihet. Eller så är det bara ett sätt att rättfärdiga en vimsig ambivalens. Jag vet inte, som sagt. Be mig inte om en snabb utfästelse.

Så långt kommen i spalten, plingar ett nytt mejl till i inkorgen. Det står: ”Din åsikt räknas! Vi strävar efter att ge dig den bästa streamingupplevelsen och din feedback hjälper oss att bli bättre. Vi skulle uppskatta om du kunde ge oss några minuter av din tid för att svara på några enkla frågor. Tack!”

Nej tack. Jag raderar mejlet. Bergfast i min övertygelse.

Läs fler krönikor och andra texter av Niklas Wahllöf

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt