Skolstart igen: och där går man i korridoren mellan finstämt och högljutt, mellan övermod och vild förtvivlan. Ingen tid är som åren i högstadiet. Lydia Wistisen läser en novellsamling som fångar intensiteten.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.
Prenumerera
Logga in