Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-23 19:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ola-larsmo-fallet-paul-rusesabagina-ar-en-del-av-en-orovackande-trend/

Kultur

Ola Larsmo: Fallet Paul Rusesabagina är en del av en oroväckande trend

Paul Rusesabagina.
Paul Rusesabagina. Foto: ERIK MÅRTENSSON / TT

Paul Rusesabagina blev en hjälte efter att ha räddat 1.200 personer under folkmordet i Rwanda. Nu har han kidnappats av regimen, ändå har inget land ännu öppet agerat för hans sak, skriver Ola Larsmo.

Nyheten om att Paul Rusesabagina gripits för ”terrorism” i Rwanda dök upp och försvann lika snabbt i nyhetsflödet. Om någon minns honom dagen efter rubrikerna har det förmodligen att göra med att han var den hotellchef som under folkmordet på nära en miljon tutsier i Rwanda 1994 lyckades hålla 1.200 personer i säkerhet på lyxhotellet Mille Collines i centrala Kigali. Folkmordet framstod i efterhand som ett svek från det så kallade världssamfundet: FN-trupperna på plats tilläts inte ingripa, särskilt inte efter massakern på tio belgiska soldater.

Rusesabagina tillgrep alla metoder: mutor, sprit, lögner, fjäsk för politiker. Men när folkmördarregimen föll några månader senare var alla hans ”gäster” i livet. Historien skildrades 2004 i den Oscarnominerade filmen ”Hotel Rwanda” med Don Cheadle som Rusesabagina. Filmens gestaltning av hans insats blev i efterhand ett problem, i takt med att detaljer om vilka mindre ädla knep Rusesabagina tagit till kom fram liksom att andras insatser förminskats. Men resultatet var detsamma: 1.200 räddade liv.

Rwandas utveckling under krigsherren Kagame under de 26 åren sedan han fick makten har ibland setts som en framgångshistoria. Men på senare tid har rapporterna tätnat om hot mot och fängslanden av oppositionella – liksom om märkliga dödsfall i fängelset. Kritik av regeringspartiet är i princip förbjuden. Rusesabagina hör till dem som inte dragit sig för att kritisera Kagame, och en särskild omständighet vad gäller hans gripande är att han hans familj uppger att han kidnappats i Dubai och förts till Rwanda.

Hans fall passar in i en tydlig trend

Han har såväl belgiskt medborgarskap som uppehållstillstånd i USA – men inget av dessa länder har ännu öppet agerat för hans sak. Hans fall passar in i en tydlig trend: totalitära makthavare kan i dag kidnappa misshagliga dissidenter var de vill i världen. Vi kan påminna oss Kinas bortförande av Gui Minhai i Thailand eller Saudis mord på journalisten Khashoggi på turkisk mark.

Kidnappandet av vem som helst var som helst i strid med internationell lag var ett grepp som fick ny fart under George W Bushs ”krig mot terrorismen” då ”svarta fängelser” upprättades och sådant som Genèvekonventionen uttryckligen kördes över. I ”Dagbok från Guantanamo” (2015) berättar Mohamedou Ould Slahi hur han som misstänkt al-Qaida-sympatisör greps i Mauretanien 2002, fördes till Jordanien och Afghanistan där han förhördes (och enligt egen uppgift torterades) innan han fängslades i Guantanamo. Han frigavs efter 14 år. Ironiskt nog fick Rusesabagina motta Presidential medal of freedom av just George W Bush 2005.

Efter murens fall och fram till elfte september, under samma period som folkmorden i såväl Rwanda som Srebrenica inföll, skymtade samtidigt en förhoppning om den där nya världsordningen – baserad på juridiska spelregler, och där länder binds upp i ömsesidiga ekonomiska åtaganden. För ett ögonblick skymtade en möjlighet till ett annat slags världspolitik, som nu vore något helt annat än ”historiens slut”. Den utopin rinner bort alltmer. Men var gång vi – det vill säga de av oss som ännu bor i demokratier – tillåter ledare som Kagame sätta alla människorättsöverenskommelser ur spel naggar vi bort ännu en bit av vår egen frihet. Paul Rusesabagina befinner sig ofrivilligt åter mitt i det stora spelet om vilken sorts värld vi lever i.

Läs fler texter av Ola Larsmo.

Ämnen i artikeln

Rwanda
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt