Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-24 22:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ola-larsmo-vi-borde-prata-om-de-brutala-tankarna-bakom-det-varsta-brottet-i-nordens-historia/

KULTURDEBATT | KOMMENTAR

Ola Larsmo: Vi borde prata om de brutala tankarna bakom det värsta brottet i Nordens historia

Aktuell utställning i Oslo med överlevande från Utøya av fotografen Andrea Gjestvang.
Aktuell utställning i Oslo med överlevande från Utøya av fotografen Andrea Gjestvang. Foto: Berit Roald/TT

Vad har vi lärt oss på tioårsdagen av massakern på Utøya? Många tycks ha glömt att massmorden riktade sig mot de med fel ursprung, fel politisk åsikt, fel kön. Ola Larsmo belyser den smärtsamma norska debatten om ett unikt terrordåd.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

En av de detaljer som grep mig i Åsne Seierstads bok ”En av oss”, om massmordet på sextionio deltagare vid ett socialdemokratiskt sommarläger på Utøya, var berättelsen om artonåriga Banos ”bunad”, en norsk folkdräkt. Året innan hon reste till socialdemokratiska ungdomsförbundets läger på ön hade hon haft råd att köpa den för att bära på 17 maj.

Det var inte effektsökeri av Seierstad att nämna den; Bano, med kurdiska rötter, var en av de mördade ungdomar som verkligen ville göra en insats i det norska samhället. Det var dem som Breivik var ute efter – de med fel ursprung, fel politisk åsikt, fel kön. Framför allt var han ute efter den idé om framtiden och ett jämlikt samhälle hon gjort till sin.

I Norge har det på tioårsdagen vaknat en smärtsam debatt. Den handlar om vad det var Breivik ville förstöra. I Aftenposten (14/7) skriver Elin L’Estrange att hon för sin del inte tänker tiga längre om hur hon och andra som kom levande från ön har behandlats i debatten.

Efter morden var det med ens just de som hade ett ansvar för hur de lade sina ord och som ålades att inte försöka ”utnyttja” det som skett ”partipolitiskt”. Hon citerar den numer ökända ledaren i Dagens Næringsliv i november 2011, som menade att ”så länge offren från den 22 juli yttrar sig i offentligheten har de också ett ansvar” att ”inte förstöra det offentliga samtalet om invandring och integration”. Det var de överlevande från en massaker som skulle granska sina ord.

Det brott Behring Breivik begått är till sin omfattning unikt i Nordens historia. Sextionio döda på ön och åtta som avled som en följd av bomben mot Oslos regeringskvarter. Det går i sammanhanget inte att blunda för sossehatets roll, även om många vill det. De politiker som mördats i vår del av världen har varit socialdemokrater. En del vill uteslutande förklara det med S-partiernas starka maktställning. Men var dag kan jag på olika öppna och slutna FB-grupper hitta förslag om att mörda socialdemokratiska politiker. Det har under åren efter massmordet blivit en vardaglig del av den politiska undervegetationen.

De av oss som efter Breiviks massmord försökte ta oss igenom det formlösa så kallade ”manifest” han postat på olika webbsidor kunde konstatera en sak: han var inte nazist i någon meningsfull betydelse av ordet. De idéer han förde fram var vad som kallas nationalkonservativa, om det unika i den norska och västerländska kulturen, om ”smygislamiseringen” och det pågående ”folkutbytet” – idéer som efter hans massmord brutit igenom i världspolitiken på det sätt han själv påstod att de skulle göra.

Vi hör dem från olika högerpopulister i parlament efter parlament. Det är samma skräck för det moderna som under förra seklets första decennier fördes fram av de nationalister i Sverige som varnade för demokratin; den var upplösande och släppte fram ”fel” människor till makten. Demokratin var kladdig och blandade det som inte skulle blandas. ”Renheten” är och var demokratins motsats.

I norska Dagbladet hittar jag en fin intervju med Jørgen Watne Frydnes, ledare för arbetet på dagens Utøya, som varit ansvarig för att bygga upp verksamheten. Han talar om att kärnan i arbetet är att ”göra det meningslösa meningsfullt – vilket är en komplicerad uppgift.” Ska vi kunna göra detta meningslösa söndertrasande av världen meningsfullt måste vi anstränga oss att tala tydligt om vilken sorts samhälle vi vill leva i och vad framtiden är.

Det vi i dag främst borde tala om är alltså vad Breivik ville döda. De terrordåd som på senare år utförts världen över av såväl ”jihadister” som högerextremister har alltid haft samma måltavla: det moderna, öppna samhälle som existerar bortom etniska enklaver, tankar om ”raser” och ”kulturer” och som bygger på ett jämlikt medborgarskap.

Jag tror att vi är många i såväl Sverige som Norge som nu längtar efter ett politiskt samtal som pekar ut vilket samhälle det är vi vill ha och vart vi ska, vilka värderingar vi står för och inte bara vad vi är emot. Det är vi en dag som denna skyldiga de mördade, oberoende av hur vi sedan röstar.

Läs mer:

Läs överlevaren Elin L'Estranges egen berättelse om massakern på Utøya.

Så har Utøya gått vidare efter den 22 juli

Han är medfången som träffat Breivik

Åsne Seierstad: Såret läker långsamt, men ärret försvinner aldrig

Björn Wiman: De som hatade då, de hatar fortfarande

Läs fler kommentarer och andra artiklar av Ola Larsmo

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt