Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-25 01:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/orjan-andersson-jag-ar-intresserad-av-vilka-historier-kroppen-kan-beratta/

Scen

Örjan Andersson: Jag är intresserad av vilka historier kroppen kan berätta

Bild 1 av 3 Örjan Andersson koreograferar dansföreställningen Promise land på Riksteatern.
Foto: David Thibel/ Pressfoto
Bild 2 av 3 Dansföreställningen Promise Land tolkar Helene Billgrens bildkonst. På scenen står dansarna Brittanie Brown och Jenny Nilsson.
Foto: Klara G/ Pressfoto Riksteatern
Bild 3 av 3 Helene Billgren har varit med under hela skapandeprocessen, och bidragit med sin favoritmusik och sin konst samt agerat scenograf.
Foto: Roger Turesson/ DN Arkiv

Örjan Andersson koreograferar ”Promise land”, en föreställning på Dansens hus i Stockholm, arrangerad av Riksteatern i samarbete med danskompaniet Andersson Dance. Från och med första oktober koreograferas Helene Billgrens bildkonst som dans. Hur ska det gå till?

– Man kan ju utgå från en massa olika konstuttryck när man gör scenkonst och det vanligaste är kanske att utgå från musik eller text. Men den här gången har jag använt Helene Billgrens konstnärskap som stimuli för koreografin. Både scenografin och attributen på scenen är dessutom skapade av henne, och ljudbilden består av musik hon lyssnar på i ateljén.

Men du själv då, vad utmärker dig?

– Oj, det är svårt att beskriva sig själv. Men jag är intresserad av kroppsliga narrativ, alltså vilka historier som kroppen kan berätta. Och eftersom jag hållit på sedan 90-talet tror jag att man kan känna igen min stil. Till exempel att jag ofta gör just hybrider av scenkonst, där jag mixar dansare med skådespelare, operasångare eller musiker. Eller som här: konstnärer.

Vad kommer vi få se på scenen?

– Två kvinnor, dansarna Brittanie Brown och Jenny Nilsson. I ett scenrum skapat av Helene Billgren berättar de historier både verbalt och fysiskt. Det kommer vara en föreställning som är lite drömsk och surrealistisk. Både jag och Helene är intresserade av det och här är det intressant att se beröringspunkter mellan dans och bildkonst. Precis som när man målar en tavla är det något som växer fram under tiden, inte förrän efteråt ser man vad resultatet är och hur det kan läsas.

Skulle du säga att det drömska är föreställningens tema?

– Ja, jag tror man kommer känna av det fragmentariska som ofta finns i drömmen.

Finns något oväntat i föreställningen?

– Roligt att du frågar det. Jag försöker göra föreställningar som vaggar in mig och betraktaren i ett visst tillstånd, som sedan glider över i något annat. De som ser mina föreställningar brukar också säga att de tror de vet vad de ska handla om men att det alltid tar en helt annan riktning.

Ämnen i artikeln

Scen
Dansens hus

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt