Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-24 13:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/per-svensson-marschen-mot-kapitolium-ekar-av-fascismens-stoveltramp/

Kultur

Per Svensson: Marschen mot Kapitolium ekar av fascismens stöveltramp

Mussolini under marschen mot Rom 1922.
Mussolini under marschen mot Rom 1922.

Rödkepsarnas stormning av kongressen är inte den första teatrala uppvisningen av gatans makt. Mussolinis marsch mot Rom såg ut att bli ett patetiskt fiasko, men lyckades i alla fall. Per Svensson om lärdomarna från fascismens tidigare triumfer.

USA-valet 2020

Kapitolium. Namnet, liksom arkitekturen, är en påminnelse om det antika Roms roll som förebild och inspirationskälla i USA.  Och nu har landet också fått sin Nero, den egomaniske kejsaren som enligt legenden lät sätta eld på sin egen huvudstad och sedan, som den romerske krönikören Suetonius skriver i ”Kejsarbiografier”, betraktade skådespelet från Maecenas torn och gladde sig åt lågornas skönhet.

Medan staden brann ska Nero ha sjungit om Trojas undergång. Donald Trump nöjde sig med att twittra. Mobben som stormat den amerikanska demokratins tempelbyggnad, skändat och skitat ner den, fick veta att han älskar den, men nu var det ändå dags att gå hem. Jobbet var gjort, budskapet framfört. Kejsaren hade visat vad han och hans anhängare är kapabla till.

Också här kan Nero tjäna som historisk referenspunkt. Suetonius igen:

”Av alla sina stora framgångar – så kallade han alla sina åtgärder – blev han övermodig och uppblåst och förklarade att ingen kejsare före honom hade förstått vad som egentligen var tillåtet för honom. Ofta antydde han på ett sätt som inte kunde missförstås att han inte ens tänkte skona de senatorer som ännu fanns kvar, utan en gång skulle befria staten från detta stånd.”

Trump å sin sida lovade tidigt att dika ut ”träsket” i Washington. Genom åren har han vid flera tillfällen jämförts med en annan ledare som mer bokstavligen dikade ut träsk, de pontinska träsken i Lazio söder om Rom närmare bestämt: Benito Mussolini. Om inte annat så delar de kärleken till sig själva.

Stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 får kanske ses som Trumps version av marschen mot Rom, det försök till statskupp Mussolini iscensatte i oktober 1922. Också det var en inledningsvis till synes patetiskt teatral uppvisning av gatans makt; några tusen uppeldade anhängare skulle skrämma livet ur demokratin. Det såg till en början ut att bli ett fiasko. Men Mussolinis misslyckande vändes till seger. Etablissemanget trodde att de skulle kunna tämja fascistledaren, låsa in honom i en gyllene bur, själva behålla makten genom att ge den till honom.

Bilder från marschen mot Rom 1922.
Bilder från marschen mot Rom 1922. Foto: Realy Easy Star / Alamy Stock Photo

Det var ett misstag. Herbert Tingsten analyserade processen i boken ”Från parlamentarism till diktatur. Fascismens erövring av Italien”, som gavs ut 1930. Han pekade särskilt på hur de italienska liberalerna gav fascismen ”flankbetäckning”, hjälpte till att göra svartskjortorna rumsrena. Tingstens dom var hård: ”De bidrogo härigenom, mer än några andra, att underlätta fascismens slutliga fullständiga seger.”

Många, inte minst de som likt dessa italienska liberaler tror sig kunna rida på bestens rygg, värjer sig fortfarande mot jämförelser mellan dagens populism och det tidiga 1900-talets antidemokratiska rörelser. Men, som Joe Biden sa i sitt starka och värdiga tal efter de chockerande scenerna i kongressen, demokratin är skör.

Trump och hans motsvarigheter runt om i världen framställer sig ofta som ultrademokrater, ”folkets” vilja är alltid deras, eller snarare, deras vilja är alltid folkets. De bekänner sig gärna till demokratins former, respekterar val så länge de är säkra på att vinna dem och förklarar upprört att demokratin kränkts och valet ”stulits” om de förlorar dem. Men de föraktar och bekämpar demokratins kärna: en samhällsordning där intressekonflikter, åsiktsskillnader, mångfald och kompromisser värnas och görs produktiva.

När rödkepsarna klampade in i kongressen bekräftade och demonstrerade de att föraktet i själva verket också riktar sig mot demokratins framträdelseformer. De ”pissade i valurnan”, för att låna en av Jan Myrdals mer uppmärksammade formuleringar.

Trump är en av Mussolinis arvtagare i rakt nedstigande led, om än i dokusåpaversion.

Vi vann valet! Tror Donald Trump själv på detta uppenbart falska påstående? Han får i alla fall sina anhängare att agera som om lögnen vore sann. Vi vann valet! Vi har bestulits på segern. Det är lögner som blir sanna om, men bara om, inga andra än ”vi” antas ha rätt till makten. Då blir varje avvikande röst illegitim. Då är det omöjligt att ”förlora” ett val.  Det är inte minst detta, övertygelsen om att ”folket” är ”vi” och ”vi” är jag, det vill säga ”jag” är folket, som gör Trump till en av Mussolinis arvtagare i rakt nedstigande led, om än i dokusåpaversion.

Likheterna i estetik och taktik är trots avstånden i tid, trots kulturskillnader, ändå slående. Uniformeringen av anhängarna (svarta skjortor, röda kepsar), ledaren som karismatisk showman, massmötenas berusning, enkla slogans som trummas in, det paramilitära våldskapitalet (”Proud Boys, stand back and stand by!”)

Ingenting nytt under den svarta solen? Skulle i så fall vara de sociala mediernas roll. Klickar man sig igenom bilderna från stormningen av kongressen slås man av de överallt närvarande telefonerna i ansiktshöjd. Som om ett försök till statskupp egentligen bara vore ett selfietillfälle. Här är jag i senatens sessionssal! Här är jag när jag lägger upp fötterna på Nancy Pelosis skrivbord. Coolt! Sådan ledare sådana stormtrupper. Också narcissismen är uppenbarligen smittsam.

Läs fler texter av Per Svensson

Ämnen i artikeln

Donald Trump
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt