Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-23 17:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/peter-pomerantsev-darfor-ar-trump-och-putin-beroende-av-sina-konspirationsteorier/

Kultur

Peter Pomerantsev: Därför är Trump och Putin beroende av sina konspirationsteorier

Bild 1 av 3 Anhängare av den Trumptrogna så kallade QAnon-rörelsen – som bland annat hävdar att USA i hemlighet styrs av pedofiler och en stat i staten – poserar framför kamerorna under en manifestation i Old Forge, Pennsylvania i augusti i år.
Foto: USA TODAY Network
Bild 2 av 3 Peter Pomerantsev.
Foto: filipVanRoe©Reporters
Bild 3 av 3 Vladimir Putin och Donald Trump.
Foto: Evan Vucci

I takt med att valdagen närmar sig hemfaller president Donald Trump åt allt vildare konspirationsteorier och antydningar om mörka hot. Peter Pomerantsev noterar att strategin har en hel del gemensamt med desinformationskampanjerna i Putins Ryssland.

USA-valet 2020

”Människor du aldrig hört talas om kontrollerar Joe Biden”, sa Donald Trump i en tv-intervju nyligen, ”människor som håller till i skuggorna”.

Trump har länge ägnat sig åt att sprida konspirationsteorier. Det har gällt allt från insinuationer om att förre presidenten Obama egentligen är född i Kenya till påståenden om att den globala uppvärmningen uppfunnits av kineserna för att försvaga amerikanska företags konkurrenskraft. Men när valdagen närmar sig frossar han i konspirationer och låter, bland mycket annat, förstå att valet kommer att vara riggat, att rika donatorer finansierar upploppen i USA och att antalet döda i covid-19 har blåsts upp.

Han är långtifrån den enda ledaren i världen som spelar ut konspirationskortet.

Putin älskar att komma med antydningar om att icke-namngivna ljusskygga krafter som vill ”försvaga Ryssland” ligger bakom protester mot honom. När tyska läkare bekräftade att den ryska antikorruptionsaktivisten Aleksej Navalnyj förgiftats med novitjok snubblade Kreml-lojalister över varandra i sin iver att lansera bisarra teorier som friar Putin från skuld. I ena ögonblicket anklagades tyska läkare för att ha förgiftat Navalnyj, i det andra den landsflyktige oligarken Michail Chodorkovski.

Läs mer. Peter Pomerantsev: Västvärlden göder rysk korruption

Att politiker använder sig av konspirationsteorier för att stärka sin makt är i och för sig inte någon nyhet. De utnyttjades flitigt av både Sovjetkommunismen och nazismen. I den kommunistiska versionen kontrollerades världen av den ränksmidande globala bourgeoisien. I den nazistiska varianten var det ett dolt judiskt nätverk som härskade över världen. Och i Amerika slogs det under det kalla kriget gång på gång larm om kommunistsympatisörer som i hemlighet försökte underminera den fria ekonomin.

Men dessa konspirationsteorier utgjorde stöd för vittomfattande ideologier som var byggda på idéer om klass, ras, marknadsliberalism. De passade in i en genomgripande världsåskådning som var grundad i en egen, ofta pervers, men sammanhängande logik. Hur paranoida konspirationsteorierna än var kunde man ändå diskutera de ideologier de främjade.

Putins och Trumps bruk av konspirationsteorier är annorlunda. Teorierna ska inte stötta någon ideologi. Dessa ledare är ju inte ideologiska i en vedertagen betydelse av ordet. De baserar inte sina politiska program på luntor som lägger ut Hegels eller Hayeks teorier och ger en klar och rationell förklaring till den historiska utvecklingen. Deras ekonomiska politik girar från vänster till höger beroende på vilken social grupp de vädjar till en viss dag.

Men det är just för att deras budskap är så vidlyftiga som Putin och Trump behöver det konspirativa tänkandet

Också deras nationalism handlar mer om en vag känsla av storhet snarare än om något som är sammanhängande och koherent. Putin för på en och samma gång krig mot, med hans ordval, ”fascister” i Ukraina, flörtar med extremhögern i Europa och framhåller Ryssland som ett multireligiöst, multietniskt imperium. Trumps republikanska partikonvent var ett ymnighetshorn av motsägelsefulla budskap; en rad republikaner ”of colour” skulle styrka hans trovärdighet som minoriteternas vän samtidigt som löften om att skydda villaförorterna från befolkningen i de fattiga innerstadskvarteren fungerade som blinkningar riktade till rasisterna.

Men det är just för att deras budskap är så vidlyftiga som Putin och Trump behöver det konspirativa tänkandet, för att skapa ett sammanhang. Att lyfta fram konspirationer är ett sätt att ena människor, avgränsa ett outtalat ”vi” som befinner sig i fara, hotat av ett farligt ”de”. Vilka ”de” är kan variera: i ena ögonblicket kan det vara ”den djupa staten” i nästa ”vänsterradikala anarkister”, det kan vara ”Wall Street” på morgonen och ”socialister” på eftermiddagen. Det viktiga är inte den politiska filosofin utan känslan att det finns ett hotat vi. Det viktiga är inte den specifika konspirationen utan konspirationstänkandet som sådant.

Det konspirativa tänkandet tar ideologins plats som ett sätt att skapa ordning i en snabbt föränderlig värld, där gamla sanningar och identiteter är hotade och rationella idéer om hur man bygger en ljusnande framtid har underminerats. I Ryssland skedde det under det tidiga 1990-talet, när först kommunismen och sedan den demokratiska kapitalismen kollapsade i orättvisor och korruption. I USA har desillusioneringsprocessen varit långsammare, men i dag är det inte så få som upplever att den liberala demokratins framstegslogik inte omfattar dem, att de har ”lämnats kvar”, antingen ekonomiskt eller kulturellt. Det konspirativa tänkandet fyller tomrummet där ideologin en gång fanns.

Också ur väljarnas synvinkel är det konspirativa tänkandet attraktivt

Politiker som underblåser detta konspirativa tänkande tjänar på det. Alla former av kritik kan avfärdas som en sammansvärjning av illasinnade krafter. Putin avfärdar bevis för att han är korrupt som yttringar av ett ”informationskrig”.  Trump hävdar att anklagelser om överträdelser som riktas mot honom är ”bluffar”. Och i en värld av dunkla komplotter där det inte finns några objektiva sanningar eftersom alla information är ett resultat av manipulationer och där man aldrig kan lita på någon eftersom alla verkliga motiv är dolda, ja i en sådan värld behöver man starka män som Putin eller Trump för att kunna känna sig trygg.

Också ur väljarnas synvinkel är det konspirativa tänkandet attraktivt. Det skapar en känsla av gemenskap och samhörighet. Det ger människor chansen att bortförklara egna misslyckanden: om världen är en enda stor konspiration är det ju inte konstigt att ens liv inte ser ut som man hoppades.

Den som vill ta upp kampen mot de politiker som sprider konspirationsteorier bör koncentrera sig på dessa underliggande faktorer. Hur kan man möta behovet av en känsla av gemenskap utan att förfalla till att dela in världen i ”vi” och ”de”?  Hur kan man hjälpa människor att känna sig så starka att de inte längre behöver vare sig konspirationsteorier för att göra världen begriplig eller politiker som sprider konspirationsteorier för att leda dem igenom den?

Översättning från engelska: Per Svensson

Ämnen i artikeln

Ryssland
USA
Donald Trump
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt