Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-20 23:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/portratt-av-en-konstalskare-med-socialt-patos/

KONST | RECENSION

Porträtt av en konstälskare med socialt patos

Bild 1 av 2 Anders Zorns porträtt av Herman Friedländer, 1919.
Bild 2 av 2

Herman Friedländer var grosshandlaren som donerade sin konstsamling till Nationalmuseum. Johan Schück porträtterar honom i ”En svensk judisk historia”. Särskilt intressant är skildringen av mecenatskap och välgörenhet runt förförra sekelskiftet, tycker Nina Solomin.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Möjligen skulle Herman Friedländer ha varit mer ihågkommen om han fått ett eget rum på Nationalmuseum, så som han önskade sig när han donerade sin konstsamling innehållande Carl Larsson, Anders Zorn, Bruno Liljefors, Ernst Josephson med flera storheter. Men museet ansåg inte att de kunde tillmötesgå detta efter donatorns död år 1920.

Hade inte journalisten Johan Schück fiskat upp denne affärsman, investerare och mecenat ur glömskans bottenslam och putsat upp minnet av honom i sin nyutkomna bok ”Herman Friedländer – en svensk judisk historia”, så skulle han varit begravd där ännu, trots sina försök att göra avtryck.

Friedländer levde under en dynamisk och spännande period i Sveriges moderna historia. Grosshandlare kallade han sig själv, och tillhörde det tunna skikt i samhället som hade det riktigt, riktigt gött. Vi kommer honom egentligen inte så nära i boken, för det krävs mer citat ur brev och personliga berättelser än vad Schück bjuder på, men vi får veta att han var mycket förtjust i sin hustru Bettina, som han var gift med i fyrtio år, och att han älskade sitt flotta solgula sommarnöje, i Stockholms innerskärgård.

Som bokens titel antyder kan man läsa Friedländers liv som ett stycke invandrar- och minoritetshistoria. Född i Stockholm 1842 växte han upp i den lilla krets av judiska familjer som fått en fristad i Sverige. Först med få rättigheter och många restriktioner, men slutligen med fulla medborgerliga rättigheter och rentav rösträtt på samma villkor som andra svenskar år 1870, cirka ett sekel efter att de första judarna bosatt sig i Sverige.

Johan Schück är ättling till Herman Friedländer. Tydligen har nästan alla de äldsta judiska familjerna i Sverige släktband från början, eftersom de fram till år 1863 var förbjudna att gifta sig med kristna. Schück redogör, emellanåt något katalogartat, för de olika generationerna och för de skilda aspekterna av Herman Friedländers liv: hans affärer i familjeföretaget ”H. Schücks Enka” och den avgörande investeringen i ”Bulten”, som tillverkade bultar, skruvar och muttrar för byggandet av järnvägar, broar och annan infrastruktur.

Det fanns, skriver Schück, en givarkultur generellt bland dem som blev burgna vid denna tid, men de judiska familjerna var extra måna om att på det viset uttrycka sin lojalitet och tacksamhet till Sverige

Sverige genomgick vid denna tid industrialiseringen och även inom kulturen hände spännande saker. En ung generation konstnärer började på 1870-talet vända sig emot en gammal formaliserad estetik och söka sig friare uttryck. De drog till kontinenten där de inspirerades av nya strömningar, men det var ekonomiskt tufft att vara i opposition, så mecenater som Friedländer, vilka stöttade med konstinköp och bidrag, var viktiga. Han verkar ha haft ett kamratligt förhållande till Carl Larsson och alldeles särskilt starkt var vänskapsbandet med Anders Zorn, vars hustru Emma kom från den judiska familjen Lamm.

Schücks bok är rik på kulturhistoria och rymmer roliga detaljer, som att de första judarna som kom till Stockholm var mycket fåtaliga, men ändå så oense att de anlade två begravningsplatser för att slippa begravas på samma.

Herman Friedländer tycks ha varit begåvad inte bara med rätt förutsättningar, utan också med affärssinne. Han blev mycket förmögen. Efter femtio år fyllda ägnade han sig i stor utsträckning åt att skänka bort sina pengar till behjärtansvärda ändamål, Schück får det till motsvarande 60 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Detta är en av de intressantaste delarna av Schücks bok, inblicken i kulturen av mecenatskap och välgörenhet som var så levande i Friedländers omgivning runt förrförra sekelskiftet. Bland judiska familjer som startade framgångsrika företag på 1800-talet finner man ett utvecklat mönster av generösa donationer. Familjen Sachs som startade varuhuset NK skänkte pengar till Sachsska barnsjukhuset i Stockholm, för att nämna ett exempel bland många andra.

Det fanns, skriver Schück, en givarkultur generellt bland dem som blev burgna vid denna tid, men de judiska familjerna var extra måna om att på det viset uttrycka sin lojalitet och tacksamhet till Sverige.

Herman Friedländer, som tycks ha haft ett genuint socialt patos och ett ideal om att den som ”dör rik dör utan ära”, blev omskriven i dagstidningarna för sina gåvor och även kungen noterade dem på ett för givaren smickrande vis. Vid denna tid, före folkhemmet och statliga bidrag, var donationer ett sätt för de rika att köpa status och uppmärksamhet – samtidigt som det var en god gärning.

En på många sätt annorlunda tid alltså. Johan Schück bidrar nu förtjänstfullt med en pusselbit som påminner oss om den.

Läs fler litteraturrecensioner.

Ämnen i artikeln

Konst
Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt