Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-02 12:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/potenta-sjalsvandor-i-spelardramat-the-card-counter/

FILM | RECENSION

Potenta själsvåndor i spelardramat ”The card counter”

Oscar Isaac och Tiffany Hadish i ”The card counter”.
Oscar Isaac och Tiffany Hadish i ”The card counter”. Foto: Entertainment Pictures / Alamy Stock Photo

Veteranen Paul Schrader är tillbaka med ”The card counter” där Oscar Isaac gör en typisk, skuldtyngd ensamvarg med mörk utstrålning och ett tungt bagage från Irakkriget. Ett långsamverkande drama med experimentella överraskningar.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Oscar Isaac vet hur man skapar viralt flåsmaterial. Nu senast med en röda mattan-video där han, oblygt och sensuellt, sniffar på sin ”Scenes from a marriage”-motspelare Jessica Chastains arm. Han är alltså som klippt och skuren för Paul Schraders stall – den numera 75-årige filmskaparen var ju trots allt en gång sexsymbolernas go-to-guy i Hollywood. Utan Schrader ingen Richard Gere i ”American gigolo” (1980), Rupert Everett i ”The comfort of strangers” (1990) eller Willem Dafoe i ”Light sleeper” (1992).

Räcker då Isaacs sängkammarblick för att göra deppdramer sexiga igen?

Nej, pulsen höjs knappt i kortspelsscenerna i ”The card counter”. Däremot besitter Isaac en kroppslig kontroll och tungsint utstrålning som gör själsvåndorna lika potenta som i Schraders comebackfilm ”First reformed” (2017), där Ethan Hawke spelade klimatkrisande präst.

Här står spelaren William Tell (Isaac) i centrum. Efter åtta år i militärfängelse har han lärt sig räkna kort och lever på lagom stora vinster. Vid varje kasino väntar ett motellrum där han rutinmässigt plockar ner tavlor, rycker ut elektronik och klär inredningen i vita lakan. Om kvällarna förs anteckningar över ett liv som går i cirklar.

En typisk Schrader-figur alltså, tillhörande samma flock med ensamvargar som Gere, Dafoe och Hawke. ”The card counter” är ett uppenbart tillskott i cynikerns ”man in a room”-svit, dit man även kan räkna den Schrader-skrivna ”Taxi driver” (1976). Filmer om arga män på tvärs med samtiden.

Vardagslunken störs när William snubblar in på en föreläsning hållen av den forne mentorn Gordo (Dafoe), en tortyrexpert som sadlat om till säkerhetsentreprenör. I rummet finns även den unge Cirk (Tye Sheridan) som vill ställa Gordo till svars för det förflutna.

En hämndfilm, alltså? Nej, om något försöker William, i sällskap av sin nyfunna finansiär La Linda (Tiffany Haddish), styra bort Cirk från destruktiva vägar. Med fickpengar lockas ynglingen med på kasinoturnén. ”Det är repetitivt”, klagar Cirk några stopp senare. Här är det som om Schrader lite retsamt vill understryka att han faktiskt gör film för vuxna. För det är ju repetitivt, instängt – en fångenskap i förädlad filmform. I begränsningen visar sig mästaren.

Eller mästarna. I boken ”Transcendental style in film” närmade sig den då 24-årige Schrader andligt filmberättande via idolerna Robert Bresson, Yasujiro Ozu och Carl Th  Dreyer. I sitt förord till nyutgåvan från 2018 görs roliga tillägg – bland annat dömer han ut sina bressonska lån i ”American gigolo” och ”Light sleeper” som falska stilbrott.

Ändå görs liknande lån i ”The card counter”. Har han inte lärt sig något? Jo, snarare har han skräddarsytt den stil som närmade sig pastisch i ”First reformed”. Även här finns berättarrösten, ett bildformat trängre än standard, långa och statiska tagningar, Ozu-lika klipp till orörliga föremål – samma gamla. Fast med livligare temperament och experimentella överraskningar. Som när han skapar abstrakt bildromantik med flimrande neonljus, eller chockar den sobra estetiken med dödsmetall och förvrängda återblickar.

Så nog har Schrader några ess kvar i rockärmen.

Paul Schrader: Jag kommer aldrig överträffa ”Taxi driver”

Tre andra filmer där det spelas med höga insatser: ”Speldjävulen” (1974), ”Hard eight” (1996), ”Uncut gems” (2019).

Läs fler film- och tv-recensioner i DN.

Sebastian Lindvall är ny filmkritiker i Filmfredag och inleder i dag sitt medarbetarskap.

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt