Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-12-04 20:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/public-service-cheferna-folk-skulle-sakna-oss/

Hanna Stjärne och Cilla Benkö började båda arbeta som reportrar på Ekoredaktionen i början av 90-talet. I dag är Stjärne vd för SVT och Benkö vd för Sveriges Radio.
Foto: Magnus Hallgren
KULTUR

Public service-cheferna: ”Folk skulle sakna oss”

De rattar en radio och tv under attack.

Den nya kulturministern bärs av ett regeringsunderlag som ifrågasätter dagens public service. Samtidigt köper medborgarna vevradio och räknar kallt med både SVT och Sveriges radio under pandemier, krig och strömavbrott.

Är det nu Hanna Stjärne och Cilla Benkö kliver upp på barrikaderna för att slåss?

Den högsta chefen för SVT talar gärna om gummistövlar. Det minns jag själv från 90-talet, när vi satt mittemot varandra som reportrar på Ekots inrikesredaktion. Även om Hanna Stjärne är en person med hög integritet, kunde hon inte låta bli att prata om naturen. Hon åkte till Alaska för att paddla och fiska. Det var på den nivån.

Det där var en tid när datorerna var pinfärska arbetsredskap, reklamradion inte ens sjösatt och hot mot reportrar kom i form av bajs i brevlådan. Bokstavligen. Alltså ganska ovanligt, för vem orkar ens?

När vi nu ses i nya roller har hoten mot Hanna Stjärne fått helt andra proportioner och stövlarna blivit en metafor hon tar till för att visa på viljan att nå ut.

– Vi måste på riktigt börja fånga frågor från olika delar av landet och är mitt uppe i en stor utvidgning av antalet redaktioner. Reportrar från SVT är ute i gummistövlar över hela landet varje dag, säger Hanna Stjärne.

”Vi måste på riktigt börja fånga frågor från olika delar av landet”, säger SVT-chefen Hanna Stjärne.
Foto: Thomas Karlsson

Högsta chefen för Sveriges Radio gillar att ”gå mot klockan”. Att prata exakt den tid som ett låtintro tillåter eller precis fram till nyheterna på helslag. Det där minns jag också från 90-talet, för även Cilla Benkö var min kollega då. Hon kom från Radiosporten och verkade orädd för allt.

Med ungerska föräldrar som satsat hårt på barnens integrering – lillasyster Benkö döptes efter Astrid Lindgren – hade Cilla en av de tydligaste Stockholmsdialekterna i radion. Få kunde säga ”Nisse i Hökarängen” med samma tonträff, även om vi var många som refererade till honom. Nisse var vår tänkta lyssnare – ”vanligt folk”.

Trettio år senare kämpar också Benkö med att få bort elitstämpeln från public service, och när hon en tidig höstmorgon öppnar ett direktsänt frukostseminarium i Studio 4 ser man att rutinen sitter i: Ett öga på publiken och ett mot studiouret där röda prickar tänds runt hela urtavlan, sekund för sekund, tills hela cirkeln lyser.

– Vilken verklighet har fått plats i medierna under den här valrörelsen? frågar Cilla Benkö och lämnar plats åt en panel som ska prata om mediernas ”medelklassblick” och ställa den mot politiska målbilder som KD:s ”hjärtlandet” och Vänsterns ”Anna och Kalle som äter kött”. Vår tids Nissar.

Cilla Benkö har stor vana av fotarbetet i bolaget hon basar över. På Radiosporten var hon en av de första kvinnliga reportrarna.
Foto: Thomas Karlsson

Jag har haft både Stjärne och Benkö som chefer också, efter Ekotiden, men vi har aldrig umgåtts privat. Det vi delar är cirka tre decennier var som anställda på olika håll inom svensk public service.

För min del började det i juni 1999 med ett vick på Lokalradion i Örebro. Det står trästaden Nora, mineralvattnet Loka och bunkern i Kumla på kassettbanden jag har sparade. En lokalreporter gör ju allt.

SVT:s ensamredaktör i Norrtälje känner igen sig. Tomas Blideman fick riktigt god tittning på ett reportage om skottpengar på skarv i somras, men det var ingenting mot den virala raket han fick till efter valet. En moderat i Norrtäljes kommunstyrelse var tyst i nästan 30 sekunder efter en fråga från Blideman om lokalpolitikernas spektakulära lönelyft.

Tomas är en av dem Hanna Stjärne är så där stolt över. Han täcker en före detta vit fläck på mediekartan.

– Bilden är ju att alla etablerade medier sitter på Södermalm i sina bostadsrätter. Mig kan de inte avfärda så enkelt, säger Blideman.

SVT:s ensamredaktör i Norrtälje, Tomas Blideman, får besök av högsta chefen en onsdag i september.
Foto: Thomas Karlsson

Det finns hela tiden ett försvarstal i bakfickan hos medarbetarna inom public service. De är vana vid attack. Sverigedemokraterna hör till dem som flitigast odlat bilden av ”gammelmedia” och ofta rödsmetat journalistkåren där. Nu är partiet ingen underdog längre, men attityden består.

– Public service behöver se över sin relation till arbetsgivaren, det vill säga svenska folket, säger SD:s stabschef Linus Bylund.

Han sitter med i bolagens ägarstiftelse och menar att han personligen inte längre är skeptisk till public service ”som koncept”. Men han tycker fortfarande att nyheterna ofta är politiskt färgade och varnar för vad framtida snedsteg kan leda till.

– Jag har stor förståelse för de partivänner som har ett högt tonläge mot SR och SVT. Det är lätt att sabba ett förtroende, och om public service gör det, är det en gång för alla tror jag.

Den sjunde september gör Hanna Stjärne ett arbetsplatsbesök hos ensamredaktören i Norrtälje. Efter fikat framför redaktionens kakelugn ska vd:n vidare till Uppsala för att gästa den direktsända duellen mellan statsministerkandidaterna Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M). Inte med ett ord kommer fria medier att beröras där. Public service har gått helt odebatterat genom valrörelsen 2022, konstaterar Stjärne och Blideman innan de skils åt.

– Helt lugnt ju. Ingen laddning alls.

Under SVT:s direktsända statsministerduell inför publik i Uppsala saluhall är vd Hanna Stjärne på plats. Lokalen är fylld av vakter från polisen, säpo och SVT. ”När jag tog jobbet fanns inte en tanke på att jag skulle behöva leva så här. Med livvakter i tvättstugan”, säger hon.
Foto: Thomas Karlsson

Klipp till: ”Journalistrugby”. ”Propaganda”. ”Cancersvulst”.

Och det där går på några dagar.

Söndagen den elfte september röstar Sverige och gör SD till största parti i Ulf Kristerssons regeringsunderlag. Linus Bylund säger i eftervalsintervjuer att det vankas ”journalistrugby” framöver, att Sverigedemokraterna dansat efter medias pipa fram till valet, men – ”nu kör vi tvärtom ett tag”.

Efter en debatt i SVT:s Aktuellt nästa kväll twittrar partikamraten Björn Söder att det han sett är ”propaganda” och att public service ”ska banne mig reformeras i grunden”. Moderaten Gunnar Axén fyller på med att kalla bolagen ”en cancersvulst”. Han tycker man ska ”operera bort den helt”.

Det är med de orden malandes i huvudet som radiochefen Cilla Benkö kommer till det tidiga seminariet i Studio 4. När hon satt sig bland de andra frukostätarna för att lyssna till debatten står jag en bit bakom och ser henne simultanscrolla i flödet på telefonen. Söders och Axéns utspel från kvällen innan kommenteras flitigt på alla plattformar.

Dagarna efter valet tweetar flera SD och M-politiker om att de vill reformera svensk public service. ”I de länder där man monterat ner oss, har nästa steg varit attacker mot fria, oberoende medier i stort”, säger radions vd Cilla Benkö.
Foto: Thomas Karlsson

När vi en gång i tiden började på radion tillsammans hade journalister en särställning. I dag kan alla publicera sig. Vår yrkeskår – som omgärdas av lagar, etiska regelverk och en vana att alltid fråga sig ”kan det vara precis tvärtom?” – konkurrerar med en flod av skribenter som inte måste förhålla sig till nånting.

Efter seminariet pratar vi om tweetsen.

– Det där, ska man veta, är riktat mot alla journalister, säger Cilla Benkö. Inte bara public service. I de länder där man monterat ner oss, har nästa steg varit attacker mot fria, oberoende medier i stort.

När Hanna Stjärne någon vecka tidigare viker ihop kavajen i Norrtälje och drar på sig en bekväm tröja inför den timslånga bilresan mot statsministerduellen, har hon full tank. Ändå ställer hon in gps:en på en mack i utkanten av Uppsala. Där väntar en vältränad man i mörk kostym som tar över ratten. Säkerhetsavdelningen på SVT låter henne inte köra ända fram på egen hand.

– När jag fick frågan om det här jobbet fanns inte en tanke på att jag skulle behöva leva så här. Med livvakter i tvättstugan, liksom, som det varit ibland.

Hanna Stjärne och en av SVT:s programdirektörer, Jan Helin, under statsministerduellen i Uppsala den 7 september.
Foto: Thomas Karlsson
När jag fick frågan om det här jobbet fanns inte en tanke på att jag skulle behöva leva så här. Med livvakter i tvättstugan, liksom, som det varit ibland

Hanna Stjärne biter ihop läpparna och höjer ögonbrynen för att visa hur det känns. Hösten 2015, när hon bara hade haft chefsposten i ett halvår, var första gången Säpo pekade ut medieföretag som terrormål i Sverige.

– Och våra säkerhetskostnader är fyra gånger högre i dag, säger hon.

Det året Hanna Stjärne började på SVT, slutade jag – efter hundra direktsända torsdagskvällar – som programledare för SVT:s ”Debatt”. När terrorn slog till mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo fick jag träna på fiktiva överfallssituationer i studion, och jag minns att vd kom till Göteborg för att kolla läget med vår redaktion.

Nu ser jag henne gå upp för trappan till sändningsplatsen i saluhallen, där statsministerduellen ska äga rum. Studiomannen får den stora publiken att öva applåder. Lokalen är full av vakter – från tv, polisen och Säpo. Alla scannar av miljön. Det har bara gått några månader sen attacken i Almedalen.

Theodor Engström besökte Visby redan under min tid i rutan, ska det visa sig. Under Debatts partiledarintervju med Annie Lööf sommaren 2014 tog han en bild av oss två. Den finns med i förundersökningen. SVT har i sin tur lyckats hitta Engström i sitt arkivmaterial, med höjd mobilkamera, mitt i publikhavet.

Redan i det första förhöret efter gripandet i Almedalen säger Theodor Engström att SVT:s Hanna Stjärne hade kunnat bli hans offer. Men det var först när reporterkollegor på SVT Nyheter läste förundersökningen som hon själv fick kännedom om hotet. Här debatterar hon med Cilla Benkö i Expressens tv-sändning från Almedalen, samma dag mordet äger rum. Foto: Expressen

Nu i somras var Hanna Stjärne i Almedalen och förberedde sig för ett framträdande när psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren gick förbi. Hack i häl på henne kom mördaren. Utredningen visar att även Stjärne var ett tänkbart offer.

– Till synes kunde jag bara gått fram och huggit henne i stället, säger Engström i förhören.

Polisen har aldrig kontaktat Hanna Stjärne om det där. Hon fick veta först när kollegor på SVT läst förundersökningen och hörde av sig.

– Det hade varit rimligt att få reda på det på ett annat sätt, säger hon nu. Det är klart att det är väldigt omskakande och visar att vi som mediebolag måste ta detta på största allvar, men vi behöver också hjälp av övriga samhället att skydda journalistiken.

Radiohuset på Gärdet i Stockholm invigdes 1962. På sjunde våningen har den högsta ledningen sina kontor. Cilla Benkö tar oftast trapporna dit.
Foto: Thomas Karlsson

Jag tror mig minnas var Cilla Benkö bor och funderar på att möta henne där inför intervjun. Men Sveriges Radio vill inte bekräfta chefens adress och dessutom är hon ute på en löprunda.

Väl framme tar hon trapporna i stora kliv hela vägen upp till sjunde – chefsvåningen. I korridoren hänger en färgglad karikatyr av henne. Företrädarna är avbildade i sobert svartvitt.

Ove Joanson, Arvid Lagercrantz och Lisa Söderberg var de som basade under våra första år på radion, när förtroendet för public service var högt och stabilt i SOM-institutets mätningar. Efter en nedgång runt millennieskiftet är siffrorna faktiskt tillbaka.

– Även i de partier som pratar om att reformera public service, har väljarnas förtroende för oss gått upp. Hos moderaterna – extremt mycket upp. Och även hos SD-väljarna syns ett högre förtroende för oss än för andra samhällsinstitutioner. Vi ska självklart debatteras, men ingen bör bortse från vad svenska folket tycker, säger Cilla Benkö.

På arbetsrummet på sjunde våningen sitter den blå Radioapan och övervakar vd Cilla Benkös arbete. ”Jag förstår inte ens varför det diskuteras hur mycket mindre pengar vi ska lägga på ett innehåll som publiken faktiskt älskar?!” säger hon.
Foto: Thomas Karlsson

Publiken har också i handling visat vart de vänder sig i tider av kris. Radio-vd:n säger att P1 fick 500 000 nya lyssnare under de första 48 timmarna efter Rysslands anfall på Ukraina.

– De kom inte från andra kanaler, de bara kom.

SVT:s Hanna Stjärne säger också att relationen till publiken är starkare än på mycket, mycket länge.

– Under pandemin blev det tydligt vad vi betyder för människor. Vi fick mejl från Bosse och Kerstin om att de inte kunde gå på sin gympa längre. Tre dagar senare hade vi startat ”Hemmagympa med Sofia.” Vi har ett enormt utbud av medier i dag, men det var faktiskt ingen annan som gjorde det här.

Hanna Stjärne tycker att SVT saknade gråskalor i sin beredskapsplan när hon tillträdde som vd 2015. ”Det var svartvitt, krig eller fred. Men det finns ju många sätt att destabilisera ett land.”
Foto: Magnus Hallgren

Fredag den fjortonde oktober presenterar de fyra partierna i regeringsunderlaget sin gemensamma riktning i form av Tidöavtalet. Public service-cheferna letar oroligt efter skrivningar som tar vid där Björn Söders tweet slutade, men i avtalet står det bara helt kort att public service-verksamheten behöver ”utvecklas”.

– Jag tycker att det är ett bra ordval, säger SD:s Linus Bylund.

Han tror att frågan om public service nog kommer att få vänta lite, men när det väl är dags, ger Tidöavtalet stort utrymme för nya direktiv. Kristdemokrater och Moderater brukar prata om ett slimmat public service, kanske ett med enbart nyheter och samhällsprogram. Bylund vill ha bredd.

– Vi tycker ju att public service bör bära en roll som nån sorts lägereld. Så både ”Allsång på Skansen” och ”Melodifestivalen” har nog ett existensberättigande just för att Sverige behöver en gemensam historia, och gemensamma upplevelser. Där ska man inte slarvigt klumpa ihop oss med KD.

Och det är varken SD eller KD som har frågan på sitt bord. Kulturminister är moderaten Parisa Liljestrand. Hon vill inte välja sida.

– Vi jobbar fram direktiv nu till en utredning som ska ligga till grund för det längsta sändningstillståndet nånsin, åtta år. Och jag vill inte föregå den, säger hon.

De två vd:arna har ett gemensamt budskap om att politikerna borde freda public service: ”Det är faktiskt en allvarlig tid nu”, säger Hanna Stjärne, till höger. ”Ställ er frågan: Hur vore Sverige utan oss?” säger Cilla Benkö.
Foto: Magnus Hallgren

När Cilla och Hanna och jag satt i Ekokorridoren i början av 90-talet hände det ibland att några redaktörer och kanske personalchefen drog i väg på övning med försvaret. Jag tycker mig minnas att det ägde rum i någon sorts parallell studiovärld i hemliga kulvertar. Spännande, men också lite som en lek. Herregud, Berlinmuren föll ju, det var glasnost!

– Bolagen har alltid övat, men du och jag såg inte mer än så av det då. Vi hade ju andra roller, säger Hanna Stjärne nu.

Men då kunde man ju bara fantisera om de där bergrummen. Nu har väl du varit där, eller hur funkar det?

– Det funkar så att jag inte kan säga det.

På soffbordet uppe på sjunde i Radiohuset står en skål med saltisar, mest för syns skull visar det sig. Ingen har smakat på länge, säger Cilla Benkö. Lite som vår beredskap. När kriget slog mot Ukraina öppnades dörrarna till många skyddsrum i svenska källare. Där inne var det cykelförråd.

Både Cilla Benkö och Hanna Stjärne säger att det har funnits såna drag i deras organisationer också.

– Fram till 1996 fanns det vad jag förstår en levande diskussion kring beredskap här på företaget, men precis som i samhället i stort verkar den ha dött ut med den globala avspänningen, säger Benkö.

Sverige Radio är landets beredskapskanal med ett särskilt uppdrag att larma och informera allmänheten. Inte bara i händelse av krig. ”Det är bara radion som kommer att fungera den dagen vi inte har el”, säger vd Cilla Benkö.
Foto: Thomas Karlsson

– När jag började på SVT var beredskapsarbetet väldigt svartvitt – krig eller fred. Vi saknade planer för gråzonsläget. Men det finns ju många sätt att destabilisera ett land, och störa ut vår verksamhet, säger Stjärne.

Under valnatten var flera svenska tidningssajter hackade och några dagar senare fick radion problem med sin app. Hanna Stjärne säger att hennes bolag avvärjer it-attacker hela tiden och Cilla Benkö håller med om att de digitala systemen är sårbara.

– Det är bara radion som kommer att fungera den dagen vi inte har el. Även när mobilerna inte funkar, kan vi alltid prata i radio.

Det är bara radion som kommer att fungera den dagen vi inte har el. Även när mobilerna inte funkar, kan vi alltid prata i radio

Som beredskapskanal har radion en särställning och därför är det extra viktigt hur systemen där säkras upp. I en granskning som DN gjorde i somras visade våra reportrar att utländska it-tekniker fått arbeta i Radiohuset utan säkerhetsprövning. En extern konsult som skulle bygga om just reservstudion – den skyddade produktionsplatsen – genomgick inte heller någon säkerhetsprövning, enligt DN:s källor.

Försvarsminister Pål Jonsson (M) var då ordförande i försvarsutskottet och tyckte att det var uppenbart att Sveriges Radio brustit i sitt säkerhetsarbete. Cilla Benkö höll inte med och sa till DN:s reporter att man inte kan titta på historiska händelser med nutida glasögon.

– Vi vet alla att vi är otroligt mycket mer säkerhetsmedvetna 2022, och ett av de här projekten är nästan tio år gammalt.

Hanna Stjärne har en annan ögonöppnare på temat.

– För sju år sedan gjorde vi en analys på SVT, där vi verkligen drog ut linjerna. När den var klar tänkte jag att ”nu tog de väl ändå i?!”

Vd:n fick se planer för naturkatastrofer, terrordåd, pandemier och ”partiell ockupation” av Sverige. Rena tankeexperiment.

– Men sedan dess har vi haft skogsbränderna 2018, terrordådet på Drottninggatan och coronapandemin. Och den där ockupationen som strategerna skissade på, började med en kränkning av luftrummet över Gotland... och det har ju också hänt, säger Hanna Stjärne.

SVT:s breda programverksamhet är avgörande för att publiken ska hitta till kanalerna när det väl gäller, anser vd Hanna Stjärne. ”I ett beredskapsläge måste så många som möjligt redan ha kanalen, appen eller frekvensen inlagd.”
Foto: Magnus Hallgren

Om kriget kommer till Sverige, på riktigt, står det i båda bolagens avtal med staten att de ska ”lyda direkt under regeringen”. Det tycker vd:arna inte om. De vill stå fria, även då.

Förr var tv-licensen en markör för oberoendet mot politiken, eftersom public service då finansierades av publiken, och inte direkt ur statsbudgeten. Sen 2019 har det ändrats. Kvar som en buffert mot makten är dock förvaltningsstiftelsen, som äger bolagen. Där ska det enligt reglerna inte sitta några aktiva politiker, men SD:s stabschef Linus Bylund är som sagt en av ledamöterna. Hans ord om ”journalistrugby” har väckt frågan om var gränsen ska dras.

– Jag bollar nog tillbaka den bollen till politiken, säger Cilla Benkö.

– Det är i alla fall väldigt tydligt att ordföranden ska vara en helt opolitisk person, och det är ju ett tydligt ”pek”, säger Hanna Stjärne.

– Ja, nu måste politikerna säkerställa att de håller sig till de spelregler de själva satt upp, instämmer radiochefen.

I avtalet med staten står att public service-bolagen ska lyda direkt under regeringen, om det blir krig i Sverige. Den paragrafen vill både SVT och Sveriges Radio ta bort.
Foto: Thomas Karlsson

Linus Bylund vabbar med en ettåring och suckar när han tar frågan på telefon en morgon i november.

– Alla fattar att jag inte menade något annat med det där med ”rugby” än att staben faktiskt rent konkret måste bereda väg för partiledaren när det blir trängsel bland reportrarna.

Men är du inte en aktiv politiker?

– Det har du väl rätt i att det kanske finns nån gräns som kan passeras, men det är inte jag som ska avgöra det.

Linus Bylund säger att han skulle vilja se mer politik i stiftelsen, snarare än mindre. Han tycker att även publicister är politiskt färgade nästan jämt.

– Uppfattningen bland de som är mest skeptiska till public service är ju att det är politiskt, bara det att det är skevt och utan bredd. Och att säga till dem – vilka jag för övrigt i någon mån är en del av, framför allt har varit – att nu ska vi bara ha medieproffs i styrelserna, det är som att säga att nu ska vi ha det politiskt styrt fast inte på demokratiska villkor, utan utifrån ett medialt etablissemangs tycke och smak. Det är att bädda för att public service ganska snart är nedlagt.

Linus Bylund, mitt i medieuppbådet, dagen efter valet 2022. Det var då han sa att det nog skulle bli en del ”journalistrugby” framöver.
Foto: Roger Turesson

Programbolagens vilja att få bort den där skrivningen om att de ska lyda direkt under regeringen om landet befinner sig i högsta beredskap, får inget gehör från regeringshåll. Där behöver ministern inte vänta på utredningen.

– I ett allt mer osäkert omvärldsläge så ser jag att den formuleringen behöver stå kvar, säger Parisa Liljestrand. Och Linus Bylund håller med.

– Det är väl klart att Sveriges regering måste kunna ta full kontroll över folkets nyhetskanal i händelse av krig. Eller fullgod kontroll. Det måste ju vara folkets representanter som äger public service då.

Men om en regering drar mot diktatur i ett sånt läge, kommer ju inte folkets röst fram genom en helt statskontrollerad media.

– Nä, men den som säger så tror ju inte på svensk demokrati och dess vitalitet. Jag tycker inte att vi har en svag demokrati, och jag ser ingen politisk kraft som skulle vilja förändra det heller, säger Linus Bylund.

Finansmannen Sven Hagströmer har själv granskats hårt av SVT och Sveriges Radio och tycker att det är bra. Han vill se ett fortsatt starkt public service.
Foto: Beatrice Lundborg

En som säger emot är finansmannen Sven Hagströmer, som nyligen klev fram som en varm kramare av public service på DN debatt. Tillsammans med expolitikern Björn Rosengren (S) skrev han att de är rädda för klåfingrigheten och att public service ”aldrig haft en mer utsatt ställning än nu”. Detsamma gäller demokratin, menar de.

– Den hotas från det vi vaknar på morgonen tills dess att vi lägger oss igen. Demokratin måste hela tiden återerövras, säger Hagströmer.

Det breda utbud som SVT och Sveriges Radio står för ser han som helt avgörande för institutionernas överlevnad. Granskningar och nyheter är kanske kärnan, men de klarar sig inte utan underhållning, sport och musik.

– Du måste ju förpacka din julklapp i snyggt papper, säger han.

Om Cilla Benkö springer ner för alla sju trapporna i Radiohuset och genar över parken som delas med tv-bolaget kommer hon lätt till Hanna Stjärnes vd-kontor. Den sista gången vi stämmer av sitter de där tillsammans.

Mellan Radiohuset och SVT:s olika byggnader finns en park som delas av bolagen. Såväl Cilla Benkö som Hanna Stjärne har arbetat på båda sidor av den. Stjärne var till exempel P1-chef under flera år, Benkö var en tid chef för SVT:s Aktuellt.
Foto: Magnus Hallgren

Båda håller med Hagströmer i mycket.

– Den breda produktionen är en garant för att människor ska hitta till public service när det verkligen gäller, säger Hanna Stjärne. I ett beredskapsläge måste så många som möjligt redan ha kanalen, appen eller frekvensen inlagd.

Hagströmer och Rosengren skrev i sin debattartikel att de saknade både Benkö och Stjärne ”på barrikaderna”. De ville helt enkelt se mer fight från bolagens håll. Och nu hettar det till i radiochefens huvud.

– Jag förstår inte ens varför det diskuteras hur mycket mindre pengar vi ska lägga på ett innehåll som publiken faktiskt älskar?! Vi borde ju fundera på hur vi kan freda oss som gör ett innehåll riktat till en svensk publik. Pengarna går till svenska produktioner, innehållet görs utifrån ett svenskt koncept, på en marknad där vi konkurrerar med stora amerikanska och kinesiska aktörer, med helt andra drivkrafter. Hur skulle det kunna vara bättre för svensk demokrati att publiken konsumerar saker gjorda under helt andra kontexter?

Jag förstår inte ens varför det diskuteras hur mycket mindre pengar vi ska lägga på ett innehåll som publiken faktiskt älskar?!

Är det ett gemensamt budskap från er?

– Det är väl självklart, svarar Hanna Stjärne. Det är faktiskt en allvarlig tid när de här frågorna är mer centrala än de nånsin varit.

– Ställ er frågan, manar Cilla Benkö, hur vore Sverige utan oss? Skulle ni inte sakna nånting då?

Läs mer:

SVT och UR:s nedläggning av språktjänst för nyanlända väcker oro

DN Debatt. ”Hög tid att ta hoten mot public service på allvar”

Var går gränsen för vad man får skämta om i public service?

DN granskar: Säkerhetsbristerna inom SR

Ämnen i artikeln

SVT
Tidöavtalet

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt

Bild 1 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 2 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 3 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 4 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 5 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 6 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 7 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 8 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 9 av 17
Foto: Magnus Hallgren
Bild 10 av 17
Foto: Magnus Hallgren
Bild 11 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 13 av 17
Foto: Magnus Hallgren
Bild 14 av 17
Foto: Thomas Karlsson
Bild 15 av 17
Foto: Roger Turesson
Bild 16 av 17
Foto: Beatrice Lundborg
Bild 17 av 17
Foto: Magnus Hallgren