Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-17 02:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/raja-bahari-jag-tror-inte-att-det-finns-en-enda-sanning/

BÖCKER

Raja Bahari: ”Jag tror inte att det finns en enda sanning”

Raja Bahari på bangården i Malmö
Raja Bahari på bangården i Malmö Foto: Anders Hansson

Kan vi lita på våra egna minnen? Det frågade sig Raja Bahari och började skriva. Nu kommer hans andra roman: ”Kontinentalbanan”. Det är en berättelse om sanning och lögn och att söka svar där svar inte finns. Alba Mogensen har träffat författaren hemma i Malmö.

Allt började med en bilfirma. Raja Bahari var ute och gick med sina två söner i området i Malmö där han själv växte upp. Han berättade och pekade: Här sprang jag runt som barn, här handlade jag godis, här spelade jag fotboll.

Gatorna och minnena ringlade sig fram.

Så gick de förbi en bilfirma. Och Raja Bahari stannade till. En händelse han sedan länge glömt gjorde sig påmind.

”Här bröt jag och en kompis oss in när vi var små”, sa Raja Bahari och pekade mot det inhägnade området där gamla trasiga bilar fortfarande stod uppställda.

Foto: Anders Hansson

Det var länge sen han tänkt på det oskyldiga inbrottet med barndomsvännen. Så pass länge sen att han nästan hade glömt att det hade hänt. Men vid åsynen av bilarna innanför staketet kom det tydligt tillbaka: Känslan av äventyr i kroppen, hur det hade gått till, vilken kompis som varit med.

Detaljerat berättade Raja Bahari för sina barn om äventyret. Men allt eftersom berättelsen utvecklade sig började han tvivla. Hade det här verkligen hänt?

– Det som jag nyss varit helt säker på lät som fantasier när jag sa det högt. Och jag drabbades av tanken: Har det här verkligen hänt, eller är det bara något jag fantiserat ihop som barn? Och när jag väl tänkte så började jag tveka inför mitt eget minne, säger Raja Bahari.

I samma veva kom en äldre familjevän som sedan länge levde utomlands på besök. För många år sen hade vännen bott i Malmö och tillsammans hade han och Raja Bahari gått igenom omvälvande händelser.

Men Raja Bahari var ett barn då. Familjevännen vuxen.

När de började tala om sin gemensamma historia insåg de snabbt att de hade helt två olika bilder av vad som skett.

– Våra minnen utspelade sig på samma plats och samma personer var inblandade, men själva bilderna av det som skett var helt olika, säger Raja Bahari. Där väcktes något i mig och jag började undra: Hur mycket kan vi egentligen lita på våra egna minnen?

Foto: Anders Hansson

Det var med utgångspunkt i de här två händelserna från det egna livet som Raja Bahari började skriva. Det är ofta så det börjar för honom: Från ett korn av sanning börjar han skriva och hitta på.

Eller med ett annat ord: Ljuga.

Raja Bahari skrattar till när jag frågar om hans relation till sanning och lögn.

– Jag har nog alltid varit en sån som, inte friserat sanningen, men hittat detaljer och byggt ut dem i återberättandet. Jag tycker om att bygga en historia av det som jag upplevt, och kan ibland välja ut delar av en händelse och förstora dem, för berättelsens skull.

Nu kommer romanen han skrev, den som är full av både sanning och lögn: ”Kontinentalbanan”. Namnet är en blinkning till järnvägen med samma namn som går mellan Malmö och Trelleborg, och likt en omfamning ringar in Malmös östra delar innan den fortsätter ner över slätten.

Det var vid den här banvallen som förfärliga saker utspelade sig en natt när romanens huvudperson Nicolas var barn i 1980-talets Malmö.

Men tågrälsen är också symbolisk, menar Raja Bahari.

Raja Bahari på bangården i Malmö
Raja Bahari på bangården i Malmö Foto: Anders Hansson

– Jag tänker att det där tåget både är en väg ut ur barndomen och bort från Malmö, men också tvärtom. När Nicolas är vuxen och börjar tänka tillbaka är det tågrälsen och vad som skedde vid den som tar honom tillbaka, säger han.

Inom litteraturen finns det olika typer av berättare. En av dem är den opålitlige. Den som far med osanning för läsaren, som inte spelar med öppna kort. Raja Baharis allvetande berättare är utan tvekan med i den klubben.

Ingenting står skrivet i sten, och dåtiden är full av frågetecken. Det är just de här frågetecknen som romanens huvudperson Nicolas vill bort från.

Precis som Raja Bahari är Nicolas åttiotalist och uppvuxen i Malmö, men har rötterna i Libanon. Nu har han gett sig iväg till Beirut för att söka svar.

För i Beirut finns Pierre. Han var med när familjen flydde till Sverige och blev som en morbror för Nicolas under uppväxten. Sen försvann han plötsligt och nu vill Nicolas mamma Nadia inte längre höra talas om honom.

Varför? Det vill hon inte berätta.

Men Nicolas är desperat. Hans frågor måste få svar. Så utan att berätta för Nadia reser han till Beirut och söker upp Pierre.

Foto: Anders Hansson

Under några dagar i den tryckande libanesiska hettan försöker de tillsammans minnas tillbaka. Men minnet är bedrägligt. Varje sak som Pierre berättar tycks Nicolas ha upplevt annorlunda och tvivlet blir allt starkare: Finns det egentligen en enda sanning?

Jag ställer samma fråga till Raja Bahari. Han skakar på huvudet.

– Nej, jag tror inte att det finns en enda sanning. Det är nog absolut så att Pierre och Nicolas har var sin sanning. Men kan båda vara helt sanna? Det tror jag inte heller. Förmodligen är det något mellanting som kommer allra närmast sanningen, säger han och gör citattecken kring det sista ordet.

”Kontinentalbanan” är Raja Baharis andra roman. Han debuterade 2017 med boken ”Stiga sol, smälta is”, en berättelse om identitet och att dela sig själv mellan Sverige och Mellanöstern. Den utspelade sig i olika delar av världen, och vävde samman tre olika livsöden.

Raja Bahari tycker om att arbeta så, med parallella berättelser på parallella platser som knyts ihop i slutet. Kanske är det för att hans egen familj är delad mellan olika länder.

Släkten på hans pappas sida kommer från Libanon men är i dag utspridd över hela världen. Själv ser han Malmö och Beirut som två av sina hem. Att ”Kontinentalbanan” skulle utspela sig just i de städerna stod tidigt klart.

Foto: Anders Hansson

– Som barn var Malmö min plats, och som ung vuxen reste jag runt i Mellanöstern och återvände hela tiden till Libanon. Det var en tid som formade mig mycket. Så det var naturligt att skriva om just Malmö och Beirut, säger han.

Dessutom har Raja Bahari ett väldigt bra spatialt minne, det vi i talspråk ofta kallar lokalsinne. Har han väl varit någonstans har han väldigt lätt att komma ihåg hur där såg ut.

– Alltså, har jag gått en stig eller åkt en väg så minns jag nästan exakt hur det såg ut, exakt när man skulle ta höger eller om där fanns träd eller hus och så, säger han. Jag kan minnas sånt som är en dimma för andra människor. Det är en fördel i skrivandet och även i livet.

För Nicolas i romanen är det annorlunda. Han kämpar med att försöka skarva ihop sina minnen med Pierres, utan att lyckas. Raja Bahari är väldigt intresserad av minnets funktioner och förmågor. Han återvänder ofta under vårt samtal till en lek för barn: Viskleken.

Raja Bahari på bangården i Malmö
Raja Bahari på bangården i Malmö Foto: Anders Hansson

– Kommer du ihåg den? säger Raja Bahari och ler. Man sitter i en ring, och så viskar en person ett ord i nästa persons öra och så går det runt. När den sista personen säger vad de hört är det något helt annorlunda än vad det började som. Så tänker jag att minnet fungerar också.

Tror du att minnet kan förvränga det som skett till något annat?

– Ja, jag tror att vilken händelse som helst kan bli till något helt annat i ens minne om det utspelar sig tillräckligt långt tillbaka i tiden. Lägger man sen till tid och rum säger det sig självt att både det sagda och det som skett kan bli till något helt annat.

Men inbrottet på bilfirman då. Har det hänt på riktigt?

Raja Bahari rycker på axlarna. Ler.

– Jag vet faktiskt inte, säger han. Men kanske spelar det inte så stor roll. Nu har jag tänkt på det så mycket att det blivit till ett minne oavsett. Jag får väl nöja mig med det.

Läs recensionen av Raja Baharis debutroman ”Stiga sol, smälta is” här

Ämnen i artikeln

Böcker
Libanon
Skåne
Malmö

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt