Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-21 07:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ricky-strandberg-vacker-morkret-i-vita-bergens-skugga/

Bokrecensioner

Ricky Strandberg väcker mörkret i Vita bergens skugga

Bild 1 av 2 ”Bödlarnas profetia” utspelar sig invid Vita bergen i Stockholm.
Foto: Fredrik Funck/DN/TT
Bild 2 av 2

En gruvlig historia utspelar sig i skuggan av Vita bergen på Södermalm i Stockholm. Ricky Strandbergs ”Bödlarnas profetia” är en spökhistoria insvept i en övertygande Stockholmsskildring, tycker Jonas Thente.

Ett hett och kvalmigt Södermalm målas fram i Ricky Strandbergs spökroman ”Bödlarnas profetia”. Det är den 10 juli och adressen är Malmgårdsvägen, intill parkområdet Vita bergen. Hit, till ett åldrat hus med grunden i 1600-talet, anländer Mikael för att förbereda arvsskiftet efter sin farbror Åke som hastigt har gått bort. Saker måste tas om hand. Släkten är på väg.

Men vi vet att något mycket mörkt väntar i huset: något som hänt där för mycket länge sedan. För detta är en skräckberättelse med en del riktigt gruvliga inslag, där huset och tomten kommer att bli rum för en klaustrofobisk fasa framskriven med lust och i inspiration. Kanske blir det lite för teatraliskt ibland, men det kan det få vara.

För det är egentligen inte själva intrigen som skiner i den här romanen, utan skildringen av ett sommarhett och solslött Södermalm och den grupp människor, med Mikael i spetsen, som rör sig i Vita bergens skugga. Ricky Strandberg är skicklig på att hitta de rätta detaljerna att fånga just denna plats i världen. De udda måsarna som skriker över de heta taken, fästingvarningen på radion, de tomma fönstren och den kalla ölen i kylen.

Strandberg väver sakta samman det förflutna med samtiden, och solljushettan med källarmörkret, medan släktingarna samlas i det gamla huset; ännu ovetande om att de skall komma att bli figuranter och vittnen i en åldrig dom. Det skaver en smula i själva skräckelementen och kanske borde författaren ha hållit igen en smula, tonat ner effekterna. Rytmen är ojämn ibland.

Men överlag är det en roman full av atmosfär och äktsvensk gotik.

Läs fler texter av Jonas Thente och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt