Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-24 20:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/sa-besegrar-du-bokhogen-i-sommar-lastips-fran-proffsen/

BÖCKER

Så besegrar du bokhögen i sommar – lästips från proffsen

Prestationshögen.
Prestationshögen. Foto: Alexander Mahmoud

För många är sommaren läsningens stora tid. Nu ska bok efter bok plöjas – alla de där som man så gärna vill ha läst. Men hur gör man för att behålla både lust och tempo i läsningen? DN:s Kristofer Ahlström söker svar.

Om man saknar ord för ett fenomen kan man alltid ta lån från japanska språket. Japaner kan pressa ner de mest svårbeskrivna vanor i ett par stavelser. Själv har jag fått mycket användning för detta ord: tsundoku. Det går att översätta till att köpa böcker men inte läsa dem, eller att stapla högar med böcker i syfte att läsa senare, men aldrig komma till skott.

Jag vet inte så mycket mer om ordet (mer än att det fått ett rejält uppsving sedan japanskan Marie Kondo blev hela världens städhjälp, med sitt mantra om att kasta allt som inte får själen att gnistra) – men jag vet känslan som ordets betydelse ingjuter, skammen i att vara en litterär hoarder.

Jag låter nu blicken klättra uppför mina högar med olästa böcker tills jag får nackspärr, jag sveper nu vänster förbi raderna av olästa böcker i ljudbokstjänstens app tills tills jag får sendrag i tummen. Tillsammans bildar de försummade hyllmetrarna ett monument över mina orimliga ambitioner, eller om det är min lathet, eller kanske min fåfänga.

I vilket fall är det osmickrande.

Tillsammans bildar de försummade hyllmetrarna ett monument över mina orimliga ambitioner.

Men jag kan inte heller göra mig av med dem. Trots att det på diverse självhjälpssajter står att böcker som legat längre än tre månader på att läsa-högen ska kastas.

Jag behåller dem inte av någon ideologisk övertygelse om böckers inneboende själsliga värde, utan för att jag klamrar mig fast vid villfarelsen att jag någon dag ska läsa dem. Något år.

Och nu är det ju sommar, så jag borde göra slag i saken och ta mig an Lydia Davis samlade noveller, eller alla hipsterläsares vita val, David Foster Wallace ”Infinite Jest”, som jag lovat mig själv varje sommar. Men så här års kommer alltid tidningarna med hjälpsamma listor om ”Böckerna du måste läsa i sommar”, eller så går jag förbi någon pittoresk bokbytarkorg, och så har plötsligt högarna svällt på höjden och bredden så till den grad att jag drabbas av beslutsparalysis – jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja.

Så jag behöver hjälp. Jag börjar med att kontakta psykologen och forskaren Alexander Rozental, som skrivit flera böcker om prokrastinering (jag har en av dem på min att läsa-lista).

Grundregeln, säger han, är att bara starta någonstans, gärna med det lättaste, snarare än att du måste börja i en viss ände.

– Har man väl börjat med något litet så ser man snabbt stegen som har tagits, vilket brukar göra en mer motiverad att fortsätta: vi människor vill kunna se resultatet av våra handlingar. Tipset är att genomföra sin uppgift tillsammans med den känsla som väcks i stället för att aktivt försöka motarbeta den – det gör varken känslan eller läsningen lättare att hantera.

I takt med att man ser sina framsteg kan man även passa på att utvärdera sina känslor, säger han. Det är särskilt hjälpsamt om man, som jag, har ett par tunga klassiker i högen. Stora och tidskrävande åtaganden bör man bryta ner i mindre delar så att de inte framstår som oöverstigliga.

– En bok på 1.000 sidor kan avskräcka en vid första anblicken, så en lösning är att bara lova sig själv att läsa i en timme och först därefter utvärdera om man vill fortsätta.

Det är en bra början. Så jag kontaktar en annan storläsare, ”Babels” programledare Jessika Gedin, för att hon ska berätta hur hon lägger upp sitt läsande inför sommar- eller semestertider.

Men hon börjar med att lindra mina skamkänslor över de oavslutade läshögarna genom att hänvisa till den så kallade Zeigarnikeffekten: det psykologiska fenomen som innebär att man lättare minns saker man inte riktigt fullbordat, eller att man intresserar sig för saker man inte är klar med. Det leder, i teorin, till att tanken på dessa oavslutade böcker gnager så mycket att man till slut bestämmer sig för att läsa färdigt.

Hon har därför ett annat råd för hur man bryter handlingsförlamningen som uppstår när boktornen tornar upp sig.

– Mitt tips är: Börja på flera böcker samtidigt. Läs lite här och där och se vilken du fastnar för. Låt oss praktisera lite fri kärlek bara i läsningen så blir det nog bra, säger hon.

Eftersom Gedin har som yrke att läsa, och böckerna därför blir ett faktiskt arbete, tänker jag att hon måste sitta på nycklar till att väcka det lustdrivna läsbegäret (en läshög blir ju per definition något att beta av, därför ett måste). Hennes trick är att börja sin sommar- eller semesterläsning med att läsa om något hon redan har läst.

– Det kan vara barndomsnostalgi som Sherlock Holmes, som jag älskar och måste läsa varje sommar, eller som i sommar då jag läste om John Fowles ”Illusionisten”. Jag hade längtat efter den i flera månader då. Som att äntligen få återse en vän man inte träffat på länge, säger hon.

Det är en allmänt erkänd sanning att sommarläsning ofta innebär böcker med hög sträckläsarfaktor. Enligt en undersökning bland boktjänsten Nextorys kunder uppgav 30 procent att de vill läsa eller lyssna på en mordhistoria i sommartid. Men för många är sommaren också perioden då man har tid att sätta tänderna i litteratur med större tuggmotstånd. När skulle man annars ha tid att forcera de långa kapitlen om reptillverkning i ”Moby-Dick” eller läsa 70 sidor om någon som står och hyvlar en planka i ”Anna Karenina” (åtminstone har jag hört att det finns ett sådant stycke, jag har aldrig tagit mig dit)?

Varje sommar sedan 2017 försöker jag själv ta mig igenom den amerikanske författaren Don DeLillos ”Under jord” och varje sommar fastnar jag av någon anledning runt sidan 400, alltså halvvägs, när sommarfesterna i Brooklyn skildras. Men att jag ska läsa den boken har blivit en lika fix idé som att jag slutligen ska ta mig förbi 400-spärren. Alexander Rozental har en uppmaning för att träna uthållighet.

- Jag skulle rekommendera att tänka input snarare än output – hur länge vill jag läsa i dag? Att jämföra mot ”jag måste läsa minst 100 sidor om dagen för att hinna med”. Det brukar sänka prestationskraven rejält.

Ett annat tips gällande att stånga sitt huvud blodigt mot svåra böcker kommer från Johanna Lindbäck, som är författare och bibliotekarie och var Kulturrådets läsambassadör 2013–2015.

– Låt absolut inte en dålig bok ockupera hela semestern för att ”man måste läsa färdigt”. Det måste man inte. Det blir inte böter om man ger upp. Jag är för snabbare beslut med lust i fokus, säger Lindbäck.

Ett mindre genombrott för mitt läsande har varit min bokklubb. Den består av mig och min flickvän. Att läsa i par har varit givande av fyra anledningar. Först: man undviker den vanliga bokklubbsfällan där folk dyker upp för att snylta lådvin utan att ha läst boken. Två: jag fortsätter nu att läsa där jag annars skulle ha hoppat över till en annan bok (jag är en notorisk bokbigamist). Tre: det tvingar mig att hålla lästempot och -tillfällena uppe, så att vi alltid ligger hyfsat jämsides. Fyra: jag blir en mer noggrann läsare eftersom jag ska diskutera boken efteråt och vill komma med vinnande analyser.

Jessika Gedin berättar om ett liknande kollektivupplägg för sitt läsande.

– Jag och mamma och systrarna brukar läsa samma sommarbok och sen bråka om vad vi tycker om den. Högläsning är också bra. Gärna typ David Sedaris texter. Lagom långa och hysteriskt roliga. En spännande ljudbok i bilen är också roligt. Delad läsning är dubbel läsning.

Läs mer om böcker och fler texter av Kristofer Ahlström

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt