Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-03 20:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/sa-upptacker-vi-alla-lomska-fordomar-mot-europas-romer/

KULTURDEBATT

Kulturdebatt. Så upptäcker vi alla lömska fördomar mot Europas romer

Bilden av romer har länge präglats av romantisk fascination och praktiskt förakt. På bilden den romska flaggan fångad i Bukarest.
Bilden av romer har länge präglats av romantisk fascination och praktiskt förakt. På bilden den romska flaggan fångad i Bukarest. Foto: Vadim Ghirda/TT

I Europa har romer länge setts som en avvikande folkgrupp som inte låter sig integreras i samhället och är liktydig med sociala problem. Hur upptäcker man antiziganism? En tysk forsningsrapport har intressanta och aktuella svar. Historikern Jan Selling har läst den.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Nyligen presenterades slutrapporten för den tyska förbundsdagens kommission mot antiziganism. Till skillnad från den svenska kommission som leddes av Thomas Hammarberg 2014-2016 gavs tyskarna resurser att genomföra stora forskningsinsatser.

I korthet säger rapporten att antiziganismen är ett omfattande samhällsproblem som endast kan lösas genom att vi på riktigt ändrar synvinkel: Det är inte romerna som är problemet, men antiziganismen i alla dess strukturella och manifesta varianter.

Majoritetssamhällets syn på romer – eller vad man uppfattar som ”zigenskt” – har i förfärande grad varit oförändrat sedan upplysningstidens början, genom Förintelsens folkmord på romer och in i dagens debatter om tiggeri och romsk inkludering. Grundtanken att romer är en ganska enhetlig, och oerhört avvikande folkgrupp som inte låter sig integreras och som är liktydig med sociala problem.

Detta synsätt mejslades fram redan hos de tidigaste ”tsiganologerna”. Johan Gottlieb Grellmann lade i sin skrift ”Historischer Versuch über die Zigeuner” 1787 grunden genom sin syntes av forskningsläget. Språkvetare hade just bevisat att romernas förfäder kom från Indien, antropologer hade fastslagit att romer är ett exotiskt ”avskum” och konstaterat att det i Indien finns ett motsvarande ”avskum”, nämligen de socialt utstötta ”shudras”. Alltså måste romerna härstamma från ”shudras”, resonerade Grellmann.

Förflyttningen från Indien ansågs bevisa att romer i grunden är nomader. Kombinerat med den biologiskt rasistiska föreställningen att asocialitet är ärftlig och kan knytas till bestämda ”raser” och ”rasblandningar” blev denna vetenskap, den gryende tsiganologin, en rasistisk teknologi, som använts av administratörer av alltifrån assimilering till folkmord.

Den bisarra kombinationen av förakt och fascination kommer kanske tydligast fram i ett citat av Josef Mengele, som dagen efter att han skickat 4 000 romer i döden inspekterade de tomma romska barackerna i Auschwitz den 3 augusti 1944 och utbrast: ”Synd ändå på all romantik kring zigenarlägret”.

Med denna kunskap är det överraskande att tsiganologins grundteser helt fräckt kan lanseras om och om igen utan att riskera att bli ifrågasatta.

Ett exempel är boken ”Zigeuner am schwarzen Meer” som 2008 gavs ut av forskargruppen Elena Marushiakova (2020 års hedersdoktor på Södertörns högskola), Veselin Popov, Bernhard Streck och Udo Mischek. Boken är rikt illustrerad med färgglada dansande kvinnor och män i stora mustascher.

Men är boken rasistisk? Ett sätt att besvara frågan är att använda den manual för att upptäcka antiziganism och rasism i forskning om romer som just den nyutkomna rapporten från tyska förbundsdagens kommission tillhandahåller. Redan bokens inledning visar sig bocka av de flesta punkterna:

1. Okritisk användning av tidiga tsiganologiska eller rasistiska publikationer:

Boken anknyter via rasforskaren Wilhelm Emil Mühlmann (”Chiliasmus und Nativismus”, 1961) till nämnda tes om att romer är besläktade med indiska ”pariagrupper” och ska studeras som sådana.

2. Homogenisering av gruppen med hjälp av begreppet ”Zigeuner”, som av kommissionen betecknas som rasistiskt.

Redan i bokens första mening slås fast att det är ”samlingsbegreppet ’Zigeuner’” som ska användas, trots att författarna är medvetna om att det uppfattas som stötande.

3. ”Etnisering och kulturalisering av sociala problem samt romantisering av osäkra livssituationer”:

I boken drivs tesen att ”zigenare” i grunden är en nomadkultur som söker sig till ”vinklar och vrår som inte genomlyses av de etablerade kasterna, stånden och klasserna. De hör inte till någonstans och är ändå hemma överallt.” Ett kapitel benämns ”nomadismens förtrollning”.

4. Försök att delegitimera romsk självorganisation.

Författarna talar generellt nedsättande om försök till modern romsk självorganisation i Östeuropa som sker med stöd av internationell romsk aktivism och kallar dess företrädare ”yrkeszigenare” (”Berufszigeuner”).

5. Tesen om att romer är starkt avvikande och underlägsen majoritetssamhället.

Boken bygger på tesen att ”zigenare” har ”nomadiska värderingar”, även om de blivit bofasta, och fastslår det asymmetriska bytesförhållandet: de (”zigenarna”) behöver majoritetssamhället, men samhället behöver inte dem.

Ett sjätte kännetecken ur kommissionens katalog bekräftas av Marushiakova och Popov i en publikation 2017: avståndstagande från antiziganismkritisk forskning. I denna beskrivs forskning om romsk diskriminering och Förintelsen, som något som strider mot romers ”naturliga intressen” och endast bedrivs för att locka pengar från externa finansiärer som George Soros.

När det i våras blev känt att Marushiakovas utnämning till hedersdoktor ifrågasatts av hela avdelningen för romska studier på Södertörns högskola valde hon att endast kommentera via offentliga inlägg på sin och Popovs Facebook-sida och klargjorde att hon vägrar låta sig granskas av experter på antiziganism för att hon anser antiziganism-forskning endast vara ett litet obetydligt fält inom romska studier.

Marushiakovas undanmanöver och Södertörns högskolas oförmåga att se rasismen i hennes forskning när hon utsågs till hedersdoktor påminner om historien med kejsarens nya kläder. Man har svårt att tänka sig att detta kunnat ske i nutid om det gällt en annan rasism.

Litteraturreferenser:

Deutscher Bundestag (21/5/2021), ”Bericht der Unabhängigen Kommission Antiziganismus. Perspektivwechsel. Nachholende Gerechtigkeit. Partizipation”, Drucksache 19/30310.

Marushiakova Elena, Udo Mischek, Vesselin Popov & Bernhard Streck (2008), Zigeuner am Schwarzen Meer.

Marushiakova, Elena & Vesselin Popov (2017), ”Orientalism in Romani studies: the case of Eastern Europe”. I: Kyuchukov, Hristo & W New (eds), Languages of Resistance: Ian Hancock’s Contribution to Romani Studies. Lincom Europe.

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt