Jag har vänt mig mot ett förslag om att ändra namnet Vita havet på Konstfacks utställningssal eftersom det inte på något sätt kan kopplas till rasism. Likväl finns en grupp som består av studenter och lärare som menar att historien inte spelar någon roll. De ser ändå namnet som en symbol för rasism. Ideologiska föreställningar, inte fakta, styr uppenbarligen tolkningen.

Undertecknade påstår att jag vänder mig mot och utövar makt över studenter. Så är inte fallet. Ett fult grepp som säger mer om avsändarna än adressaten. Bakom förslaget står inte endast en grupp studenter (och före detta) utan också en rad identitetspolitiskt profilerade lärare. Namnbytet har diskuterats i nämnder och råd där jag suttit med, argumenterat emot och varit öppen med att jag kommer skriva om frågan eftersom den har principiell räckvidd. Kampen för den goda saken får inte leda till historielöshet. Att ignorera fakta blir till och med kontraproduktivt i det antirasistiska arbetet.

Anklagad, alltså skyldig. Den som inte rättar sig i leden och inte tänker identitetspolitiskt rätt får inte vara med

Ett upprop har initierats mot mig och samtliga skolans lärare har fått en inbjudan att underteckna inlägget. Därmed får frågan en helt ny dimension som väcker associationer till häxjakt. Anklagad, alltså skyldig. Den som inte rättar sig i leden och inte tänker identitetspolitiskt rätt får inte vara med. Den som motsäger berättelsen med fakta utpekas som fiende. Tänk rätt. Annars…

Antirasistiskt arbete som bedrivs på det sättet kolliderar med demokratiskt tänkande och rätten till det fria ordet. Vem kommer våga säga emot på Konstfack nästa gång?

Läs mer:

Sara Kristoffersson: Nej, Vita havet på Konstfack har inget med rasism att göra

Brown Island: Sara Kristoffersson avfärdar en komplex dialog som förs på Konstfack

Sara Kristoffersson: För att hitta rasism lämnar Brown Island verkligheten