Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-02 00:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/sasja-filipenko-roda-korset-sitter-med-armarna-i-kors-nar-belarus-forbloder/

Kulturdebatt

Sasja Filipenko: Röda korset sitter med armarna i kors när Belarus förblöder

Internationella Röda korsets ordförande Peter Maurer hälsar på Ryssland utrikesminister Sergej Lavrov under ett möte i Moskva i november 2020.
Internationella Röda korsets ordförande Peter Maurer hälsar på Ryssland utrikesminister Sergej Lavrov under ett möte i Moskva i november 2020. Foto: TASS/TT

Vad gör Internationella Röda korset för att undersöka den humanitära katastrofen i Belarus? Ingenting, skriver författaren Sasja Filipenko i ett öppet brev till organisationens ordförande. I stället samarbetar man med regimens hantlangare när landets läkare och sjukvårdspersonal fängslas och trakasseras. Det är den nya ”neutraliteten”.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Öppet brev till Peter Maurer, ordförande för Internationella Röda korset

Februari 2021

Ärade herr ordförande!

Under ert besök i Ryssland i höstas uttryckte ni en önskan att träffa mig för att diskutera min roman ”Röda korset”. Ni hade blivit tipsad av Schweiz’ president, och ni sade er ha tyckt mycket om den. Tyvärr fick ni skjuta upp mötet flera gånger, med hänvisning till möten med utrikesminister Lavrov och premiärminister Misjustin. Deras namn och ämbeten var förmodligen avsedda att göra intryck på mig. Det gjorde de inte.

Ni får ursäkta mig, men inte heller vårt möte gjorde något positivt intryck på mig. Jag minns hur jag förklarade för er att jag inte var det minsta intresserad av vidlyftiga diskussioner om litteratur, men att jag däremot mycket gärna pratade om situationen i Belarus och i synnerhet om Internationella Röda korsets arbete i mitt hemland. Dessvärre fick jag intrycket av att ni inte alls var intresserade av ett sådant samtal. Jag hoppas verkligen att jag har fel i detta, och att ni redan inom en mycket snar framtid kommer att engagera er aktivt för att förhindra den humanitära katastrof som sedan ett halvår tillbaka pågår i Belarus.

Internationella Röda korsets ordförande Peter Maurer.
Internationella Röda korsets ordförande Peter Maurer. Foto: TASS/TT

Jag föreslog att ni skulle inspektera de belarusiska fängelserna, där kvinnor sover direkt på betonggolv och i metallsängar utan madrasser, där man lägger bröd under huvudet i stället för kuddar, där toaletterna består av ett hål i golvet utan ens ett förhänge att dra för, och där fångvaktarna inte låter fångarna ta emot tandborstar eller bindor i cellen. Jag minns att ni svarade att Internationella Röda korset inte har något sådant mandat. Organisationen kan inte ingripa i Belarus för att den, påstod ni, måste iaktta neutralitet. Jag tar mig friheten att skriva ”påstod”, eftersom er organisation i fallet Belarus är allt annat än neutral. På posten som ordförande för Belarusiska Röda korset sitter Dzmitryj Pinevitj, tillika hälsovårdsminister i Republiken Belarus. Den icke-statliga organisationen leds alltså av en ämbetsman som utsetts direkt av diktatorn Lukasjenko.

Under det gångna halvåret har exempellösa angrepp mot landets läkare ägt rum – under samme Pinevitj som ni påstår är ansvarig för Internationella Röda korsets neutrala hållning. Dussintals sjukvårdsanställda har blivit avskedade för sina åsikter, bland dem chefer för ledande medicinska centra och universitet. Den berömde onkologen Aljaksandr Minitj dömdes till tretton dagars fängelse för deltagande i en fredlig protestaktion, trots att han är den ledande specialisten på sitt sjukhus. Artsiom Sarokin – läkaren som gick ut med detaljerna kring den mördade konstnären Raman Bandarenkas obduktionsprotokoll – sitter i fängelse och har i dagarna ställts inför rätta för att ha brutit läkarsekretessen.

Utrymmet i den här artikeln räcker inte till för alla exempel.

Släktingarna till den döde har visserligen inte framfört några klagomål mot honom, men myndigheterna vill hämnas för att han motbevisade den lögn som staten försökte dölja. En av landets ledande kardiologer, Aljaksandr Mrotjak, har avskedats för att han inte hindrade sin personal att delta i protestaktioner. Han har blivit hotad och hans sommarstuga har blivit nedbränd. Intensivvårdsläkaren Andrej Vitusjka arresterades för att han letade efter sin gripne minderårige (!) son hos milisen. Utrymmet i den här artikeln räcker inte till för alla exempel.

Många vanliga läkare får inte kontrakt förlängda efter inlägg på sociala medier. Under de första våldsamma dagarna i augusti använde beväpnade våldsmän utan gradbeteckningar ambulanser för att ta sig fram i staden – uppenbarligen med hälsovårdsministeriets tysta medgivande. Skälet var att kolonnerna av demonstranter delade på sig och släppte fram bilarna med de röda korsen. Kan man tänka sig en mer talande metafor för regimens omänskliga svek?

Det är inte märkligt att Belarus läkare flyr landet under den om neutraliteten så måne Pinevitj. Runt två hundra av dem har redan tagit arbete i Polen. Det har fått diktatorn Lukasjenko att stänga gränsen och varna alla som flyttar att de inte kommer att bli insläppta i landet igen. Det är ett brott mot landets konstitution: ingen kan neka en medborgare i Republiken Belarus rätten att återvända till sitt eget land.

Vi vet att Internationella Röda korsets historia även rymmer mörka kapitel. Då rödakorspersonal inspekterade de nazistiska koncentrationslägren såg de egendomligt nog inte gaskamrarna eller operationsrummen för experiment på människor. Att jag nämner lägren är inte för den grälla jämförelsens eller svidande förebråelsens skull. Den förbrytarregim som Internationella Röda korset samarbetar med uppförde i fjol ett helt nytt koncentrationsläger utanför Slutsk, i hjärtat av Europa. Här ska regimens mest aktiva motståndare spärras in, på direkt order från presidenten själv. ”Tills de lugnat ner sig allihop”, som landets vice inrikesminister uttryckte det.

Tycker inte ni att det borde vara omöjligt att inte låtsas om ett koncentrationsläger i vår tid? Internationella Röda korset är en av de mest inflytelserika humanitära organisationerna i världen, den måste sluta samarbeta med de komprometterade politikerna och i stället lyssna på vanliga människor som ropar på hjälp.

Jag ber er inte göra mer än ni förmår – jag ber er bara göra det som är er plikt, det som är meningen med att Röda korset alls existerar i den civiliserade världen. Jag är fast övertygad om att det är Röda korsets plikt att omedelbart inspektera de överfyllda belarusiska fängelserna, där fredliga medborgare hålls inspärrade veckovis i isoleringsceller som saknar tvål och vatten, där de arresterade utsätts för fysisk och psykisk tortyr och utpressning. Det är Röda korsets plikt att kräva ett stopp för regimens praxis att låta män utan gradbeteckningar kidnappa och misshandla medborgare, ett stopp för den tortyr som utgör ett direkt brott mot internationella konventioner som Belarus har undertecknat.

En Röda korset-bil i Azerbaijan. Genrebild.
En Röda korset-bil i Azerbaijan. Genrebild. Foto: Aleksandr Kazakov/TT

Man skäms å Röda korsets vägnar när man går in på den belarusiska underavdelningens hemsida och upptäcker att den sista uppdateringen gjordes i början av augusti 2020. Det har väl hänt en del sedan dess, inte sant? Jo, på Belarusiska Röda korsets Facebooksida finns det visserligen en notis om att de levererat vatten till häktena. Jag är övertygad om att Röda korset både kan och måste göra betydligt mer än så, i annat fall är det belarusiska kontoret meningslöst och borde stängas.

Och nu ser vi båda hur lätt polisvåldet i ett land kan spridas till ett annat om man blundar för det. Även i Belarus grannland Ryssland har vi kunnat konstatera fall av tortyr mot fredliga demonstranter som gripits. Jag är övertygad om att också ni inser att en passiv hållning inför dessa övergrepp till slut kan få denna smitta att sprida sig också till andra europeiska länder. Personligen anser jag att exempelvis Ungern redan står på tur.

Jag hoppas verkligen att tonfallet i detta brev ska göra er upprörd, men jag hoppas också att ni är en klok person, som kommer att lägga band på dessa känslor och i stället i handling börja bevisa för mig att jag har fel. Jag utgår från att ni kommer att lyssna på mig, för jag talar inte i egen sak, utan för alla de belarusier som är i behov av er hjälp, såväl i fängelser som ute på gatorna i sina egna hemstäder.

När vi en dag nått vårt gemensamma mål, och det inte längre finns några politiska fångar i hjärtat av Europa, när man inte längre bemöter fredliga demonstranter med vapen, när man slutat kidnappa, misshandla och mörda människor i Belarus, ja, då föreslår jag att vi återvänder till de litterära frågorna.

Översättning från ryska: Mikael Nydahl

Sasja Filipenkos roman ”Röda korset” från 2016 skildrar Röda korsets fruktlösa försök att under andra världskriget få till stånd en dialog med Sovjetunionens regering om utväxling av krigsfångar mellan de krigförande länderna. ”Röda korset” har översatts till ett tiotal språk och utkommer på svenska i september 2021 på Ersatz förlag, i översättning av Mikael Nydahl.

Läs mer:

Hundra dagar i Minsk som visar att folket inte ger upp

Vi kräver rätten att få kalla oss fria människor

Det här är slutet för Lukasjenkos diktatur

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt
Belarus

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt