Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-16 10:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/saverman-efter-artiondens-atgarder-och-aterbesok/

KULTUR | KÅSERI

Säverman: Efter årtiondens åtgärder och återbesök

Lång dags jakt på anmärkningar.
Lång dags jakt på anmärkningar. Foto: Magnus Hallgren

Kåseri. Det krävdes en pandemi för att få bort de beskäftiga bilägarna från bilbesiktningen – och det är inte det enda som har förändrats.

Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

Kontoret var litet. Besiktningsmannen tog bilnyckeln och pekade på en skylt som förkunnade att kunderna med hänsyn till smittrisken inte får vistas i besiktningsrummet under pågående besiktning.

Under nära sjuttio år – alltsedan bilbesiktningen blev obligatorisk – har besiktningsmän fått utstå mer eller mindre beskäftiga bilägare som hängt dem i hasorna och diskuterat rimligheten i att underkänna däcksdjup, bromsar och avgasrening. Det krävdes en pandemi för att få stopp på eländet.

Bilar har brister. Inget går sönder så säkert som bilar. Jag minns inte att jag någonsin lämnade besiktningen utan att något skulle åtgärdas med vidhängande återbesök.

Jo, första gången, 1968, då jag kom i en ljusblå Chevrolet av 1955 års modell. Bilen hade en så kallad sökarlykta på vindrutans vänstra stolpe och den slog besiktningsmannen ned på. Lyktan stack ut och kunde orsaka skada, sa han. Jag protesterade lamt.

Då sa en annan besiktningsman att sökarlyktan kanske suttit där när bilen levererats. Jag hade köpt bilen begagnad och visste ingenting.

Men lyktan ansågs nu som originalutrustning och vips gick den klar. Körde sedan tusen mil genom hela Östeuropa och blev varje kväll i varje land stoppad av lokal polis som undrade varför vi lyste med sökarlyktan.

Den var praktisk när vi rullade in i små städer och byar och letade efter natthärbärge.

En dag i Split eller om det var i Skopje rasslade tvåans växel till och dog. Vi fick resterna utskrapade och körde vidare på ettan och trean.

I Bulgarien vid Svarta havet hittade vi med sökarlyktans hjälp i ösregn en gumma som hade rum för resande.

I Rumänien hade lastbilarna bara helljus och parkeringsljus, inte halvljus. Vi lyste med sökarlyktan när vi inte bländades av helljusen. I sakta mak tog vi oss till Sassnitz och färjan till Trelleborg.

Så långt hann jag minnas när besiktningsmannen kom tillbaka, överlämnade nyckeln och sa att bilen var godkänd utan anmärkning.

Allt behöver tydligen inte vara som det alltid varit.

Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om hottar och hittar i en källare i Gamla stan.

Ämnen i artikeln

Kåserier

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt