Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-31 12:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/scarlett-johansson-raddar-pinsam-black-widow/

FILM | RECENSION

Scarlett Johansson räddar pinsam ”Black widow”

Scarlett Johansson i ”Black widow”.
Scarlett Johansson i ”Black widow”. Foto: Alamy

De komiska överdrifterna skär sig på ett pinsamt sätt mot det seriösa temat i ”Black widow”. De få ögonblick som filmen fungerar beror det helt på skådespelarduon Scarlett Johansson och Florence Pugh, menar Kerstin Gezelius.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Ryska kvinnor är vackra, farliga och fascinerande. Galna aristokrater eller iskalla KGB-spioner. Det vet alla som vuxit upp med amerikansk, modern folklore. Att Sovjetkvinnan så tidigt hade traditionellt manliga, både kvalificerade och tunga yrken var säkert en del av vad som gjorde henne så skrämmande. I Sovjet hade man inte råd att låta halva befolkningen gå hem och fila naglarna efter kriget. Hjärnor, händer och sexualitet måste tas till vara vem de än tillhörde.

Något av dubbelheten i det: kvinnan som på en gång är vida överlägsen sin västerländska motsvarighet och samtidigt mer exploaterad in i varenda skrymsle av sin person - den dubbelhet som Keri Russel gestaltade med så plågsam tydlighet i spionserien ”The Americans”  - har man försökt få fram i nya Avengerfilmen ”Black Widow”.

Ibland, i några spridda scener här och där, lyckas det nästan. För det mesta inte.

Som Avenger betraktat har Black Widow alltid varit lite blek, trots sitt ”farliga” ryska namn. Hon är en jävel på närkamp med kniv och på att hissa sig i linor och svinga sig från rep, men hon har inga superkrafter (förutom de som alla verkar ha i actionfilmer: änglavakt i livsfarliga situationer och en kropp hårdare än sten, glas, trä och betong) och det är sällan den bästa dialogen eller de mest svindlande actionscenerna har tagits fram för just henne.

Men hon är den enda kvinnan, dessutom spelas hon av Scarlett Johansson, så det har länge legat i luften att hon borde få högre status och få en solofilm. Författarna har skrivit om hennes lite mossiga bakgrundshistoria med inspiration från just ”The Americans”. I inledningssekvensen får vi se henne leka med en blondlockig lillasyster i en ”vanlig” amerikansk familj i Ohio på nittiotalet. Något är skevt i familjeidyllen. Inte minst pappans frisyr, som genast varslar om att han inte är vad han utger sig för att vara. Mycket riktigt har de knappt satt sig vid middagsbordet förrän täckmanteln spricker och alla måste fly i en komiskt uppdopad actionsekvens, tätt följd av ett gravallvarligt förtexts-montage där fattiga, plågade flickor samlas in från hela världen och tränas upp och programmeras till en armé av lönnmördare (ungefär som utrotningshotade karaktärsskådespelare fångas upp och programmeras om till superhjältar i Marvel-industrin).

Bild 1 av 2 Scarlett Johansson och Florence Pugh i ”Black widow”.
Foto: Alamy
Bild 2 av 2 Scarlett Johansson och Florence Pugh i ”Black widow”
Foto: Alamy

När filmen funkar beror det helt och hållet på skådespelarna. Den alltid lika sensuella och sympatiska Scarlett Johansson har en del fina scener (möten, slagsmål och samtal) mot Florence Pugh, som spelar hennes olyckssyster i filmen.

Men de komiska överdrifterna skär sig på ett rätt pinsamt sätt mot det seriösa temat. Och actionsekvenserna, som Bourne- och Bondlikt utspelar sig över hela den gamla världen (Alla dessa små lustiga länder med vackra hus som man kan krascha) är illa ihopklippta med de buskisartade familjedramascenerna på ryska landsbygden. Man skulle ha föredragit att komiken, våldet och allvaret hade skakats, inte blandats. Eller åtminstone spetsats med syra, som ”Thor: Ragnarök”.

Se mer: Tre filmer med stigande stjärnan Florence Pugh: ”Lady M” (2017), ”Unga kvinnor” (2019), ”Midsommar” (2019).

Läs intervju med Nanna Blondell och fler filmrecensioner

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt