Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-24 00:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/scenrecension-maj-ar-en-odesmattad-rapport-fran-en-diskbank/

Scenrecensioner

Scenrecension: ”Maj” är en ödesmättad rapport från en diskbänk

Bild 1 av 2 Ellen Jelinek, Hannes Meidal och Omid Khansari.
Foto: Sören Vilks.
Bild 2 av 2 Ellen Jelinek som Maj.
Foto: Sören Vilks

Kristina Sandbergs hyllade romantrilogi om Maj har blivit en knappt tre timmar lång teaterföreställning. Jacob Lundberg ser en Dramatenuppsättning som elegant lyckas översätta en inre monolog till scenen.

När ”Maj” börjar står huvudpersonen gömd bakom en scentäckande slöja och vi hör bara Ellen Jelineks prövande röst innan tyget faller mot golvet. Det är en inledning som subtilt men tydligt aviserar att vi här har att göra med teater ägnad att exponera ett insynsskyddat liv. Kristina Sandbergs hyllade romantrilogi om hemmafrun Maj, som tar sin början i Örnsköldsvik på 1930-talet, berättar om ett ofrivilligt äktenskap och ett olyckligt moderskap. Hon träffar den äldre men välbärgade Tomas, och det blir som det blir.

Pia Gradvalls och Magnus Lindmans dramatisering är också en påtaglig inomhusupplevelse. Oaktat kostymens skärning och tidningsnotiserna om andra världskriget skulle vi kunna befinna oss hos Ibsen, men här är det en borgerlig interiör som domineras av en vilsen klassresenär som kompenserar för sin osäkerhet med nitisk närsynthet.

Det allt som oftast omöblerade golvet täcks av parkett, medan scenens ytterkanter utgörs av hyllväggar i matchande ädelträ. Hålrummen fungerar som rekvisitaförråd – med kläder, alkohol och husgeråd – som tunnas ut under föreställningens gång. Successivt tömmer Maj hyllorna på föremål och släpper ner dem genom öppningar i scengolvet. Allt ska bort. Det är som att hon har påbörjat döstädningen redan i pjäsens upptakt.

Det är en elegant översättning av Majs inre monolog, med ett kvävande flöde av detaljer från vardagens ritualer, som närmast gav förlagan en självsuggestiv karaktär. På scenen uppstår varken samma hypnotiska intryck eller omedelbara känsla av instängdhet. Till en början liknar det ett mer konventionellt offerporträtt, som saknar språk för att ge psykologisk kontur åt Majs missnöje. Men det visar sig snarare vara en dramaturgisk fördröjningseffekt, för sedan kommer den existentiella uppgivenheten till uttryck i en ödeläggande bitterhet.

Ellen Jelinek bär föreställningen på sina åtstramade axlar

Att detaljrikedomen i Sandbergs levnadsteckning får stå tillbaka är också en förutsättning för att tre romaner faktiskt kan gestaltas på knappt tre timmar. Och det som möter oss på Dramaten är inte en anakronistisk öppen planlösning utan en scenbild som ger rymd åt Majs ensamhet. Ellen Jelinek lämnar knappt scenen under föreställningen, utan rör sig i en fast besluten men orolig koreografi mellan vägghyllorna, plockar fram bord och stolar, konjak och gäddrätter. Maj har flyttat från Östersund till Örnsköldsvik, ett avstånd som genast blir omöjligt långt. Hennes egen familj, och den länge eftersuktade expojkvännen, börjar upplösas i horisonten.

Hannes Meidals Tomas, vars alkoholism stegvis avslöjar sig, har alltid ett glas i handen. De närmar sig ibland varandra, oftast på Tomas initiativ, men backar mest undan. Kicki Bramberg är komiskt självömkande som Majs allt annat än imponerade svärmor, som både hasplar ur sig syrliga kommentarer och sårat påminner om hur mödrar går från oumbärliga till irritationsmoment.

Maj bedyrar inför sig själv att hon ska bli en god mor, men känner snarare avundsjuka och bildningskomplex. Den felande anknytningen gestaltas spöklikt genom en distanserad nedkomst: barnmorskan plockar fram ett bylte ur rekvisitan, medan Maj står halvt dolt bakom en skärm. Att dottern Anita redan från småbarnsåren spelas av Gunnel Fred, som inte bara är en vuxen kvinna utan huvudet högre än Jelinek, förstärker hennes förfrämligade moderskap.

Det finns en sorgklang i uppsättningen som genljuder i Matti Byes stilla pianomusik. När Maj ängslas över vad som egentligen är passande, handlar det inte om bitarna i ett livspussel, där det gäller att kombinera familj och yrkesliv. Det handlar om att bilden ska ligga rätt, när allt under ytan skevar. Ellen Jelinek bär föreställningen på sina åtstramade axlar och fortsätter att borsta undan rekvisitan. Ibland tränger sig omärkbara samhällsomvälvningar ändå in genom hemmets väggar, som när en väninna antyder att det skulle kunna vara skadligt med för mycket städning.

”Maj” är en ödesmättad rapport från en diskbänk, om att känna sig malplacerad på sitt livs viktigaste scen. Det är en uppsättning som först känns trevande men i slutändan blir en målmedveten skildring av hur livet rinner mellan fingrarna, en idisslad bitterhet och ett undanstuvat husgeråd i taget.

Läs fler texter av Jacob Lundström

Läs en intervju med Gunnel Fred, som medverkar i ”Maj”

Ämnen i artikeln

Dramaten

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt