Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-23 18:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/shoplifter-vi-behover-mer-kultur-som-hjalper-oss-att-ma-battre/

Konst

Shoplifter: Vi behöver mer kultur som hjälper oss att må bättre

Bild 1 av 8
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 2 av 8
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 3 av 8
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 4 av 8
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 5 av 8
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 6 av 8
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 7 av 8
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 8 av 8
Foto: Alexander Mahmoud

Den isländska konstnären Shoplifter nyöppnar Kulturhuset i Stockholm med sin utställning ”Chromo zones”, en installation skapad av färgat hår. Med inspiration från popkonst och neurovetenskap vill den kända konstnären frambringa lycka hos besökarna.

Mitt i en stor öppen sal står en samling välvda metallpelare, ännu bara till hälften klädda i syntetiskt hår i olika färger. Väggarna är lila. Golvet är parkett, men ska snart kläs med en heltäckningsmatta i samma färg. Runt de bågformade håriga pelarna arbetar ett tiotal personer med att få upp det neonfärgade materialet. Vid ett skrivbord intill arbetsplatsen hittar vi Shoplifter. Hon har blå ögonbryn och lysande röda läppar. Det är en vecka kvar tills dörrarna slås upp till hennes utställning ”Chromo zones”.

Det är en storskalig installation skapad av syntetiskt hår. Det är just hår som kommit att bli signaturmediet för Shoplifter, eller Hrafnhildur Arnardóttir som hon egentligen heter. I fjol medverkade den isländska konstnären med sin installation ”Chromo sapiens” på Venedigbiennalen.

– Jag blev efter den inbjuden att ställa ut ”Chromo sapiens” här inför nyöppningen av Kulturhuset. För mig var det självklart att tacka ja, det är en prestigefylld plats att få visa sin konst på. Men jag tyckte inte att just ”Chromo sapiens” passade byggnaden. Jag ville göra något nytt, säger hon.

Foto: Alexander Mahmoud

Och nytt är det. Verket beskriver hon som ett ”abstrakt, tredimensionellt och expressionistiskt landskapsmåleri”. Det visuella, det taktila och det audiella.

– Jag vill att människor ska stiga in i verket och glömma allt annat i livet. Zona ut och landa i alla färger. Färger gör oss lyckligare. Jag har sett det ske i tidigare utställningar. Det är vetenskapligt bevisat att färg penetrerar näthinnan och får hjärnan att släppa ut lyckohormoner. Oxytocin, kramhormonet du vet?

Shoplifter hämtar mycket från neurovetenskaplig forskning kring lycka och välmående. Hennes tidigare utställningar har namn som ”Nerve scape”, ”Vanity disorder”, ”Nervelings” och nu senast ”Chromo sapiens”.

– Jag läser ständigt om neurovetenskap och är väldigt intresserad av psykologi. Konstskapandet är min egen terapi. Jag har kämpat med depression och ångest, som många av oss. Vi behöver mer i kulturen som hjälper oss att må bättre, betonar Shoplifter.

Foto: Alexander Mahmoud

Hrafnhildur Arnardóttir är ursprungligen från Island. Hon arbetade där med porträttmålning, oftast i svala färger. Den karga, isländska miljön och stora himlen fick henne att söka ro i ett uttryck som kan ställas som motsats till hennes verk i dag. Men hon lyckades ändå inte finna någon inre frid. Det som snart lockade henne mer låg i fjärran. New York. Hon beskriver staden som en ”mångkulturell färgexplosion”.

– Jag samlar på mig material som jag dras till, på grund av färg, textur eller form. Sedan hittar det sig in i min konst. Jag kom över ett paket med färgad hårförlängning i New York som jag sparade i mitt materialbibliotek. Håret började jag först använda till mina porträttmålningar, i stället för att måla frisyrer. Men snart arbetade jag bara med hår. Det tvådimensionella gjorde mig aldrig riktigt nöjd.

Varför har hår blivit så dominerande i dina verk?

– För att det väckte minnen. Min farmor hade en fläta som hon klippt av och lagt i en byrålåda. Jag brukade smyga in och titta på den, svarar hon.

– Det fyllde mig med spänning. Som en relik över min farmors förflutna eller ett monument över hennes ungdom. Hår överlever oss. Det är det ultimata textilen. Människan är besatt av sitt hår, det är ju en hel industri. Hur många hårgeléer finns det inte, till exempel?

2008 ställde Shoplifter ut några av sina verk i fönstren på Moma i New York tillsammans med det brasilianska konstnärskollektivet Assume Vivid Astro Focus. Hon klädde fönstren med flätat hår i olika färger och lät neonslingor klättra runt de centrala delarna av verket.

Foto: Alexander Mahmoud

I den utställningen hittade hon sitt språk. Det voluminösa håret och de starka färgerna har sedan dess karaktäriserat Shoplifters verk. Hon influeras av människans beteende, popkonst och massproduktion.

– Jag tar det här syntetiska, konstiga materialet och använder det i en volym som vi annars inte ser. Mina verk ska tilltala den breda massan, precis som popkonst. Hur kan man ta något konstgjort och potentiellt skadligt för naturen, och göra det till en ny natur? En virtuell verklighet som är analog, inte digital – som att gå in i en dator eller en barnbok där du är utföraren?

Är ditt skapande en kommentar av vår tids massproduktion och konsumtion?

– Jag gör det inte nödvändigtvis som en kommentar, men det finns i bakgrunden. Det handlar om att ta något, ändra dess riktning och sätta det i en ny kontext. I mina verk pekar jag på problemen samtidigt som jag är en del av dem. Det är väldigt lekfullt och humoristiskt. Budskapet är allvarligare.

På vilket sätt använder du humor i dina verk?

– Det genomsyrar allt, ta bara mitt namn Shoplifter. Det är från början ett feluttal av mitt namn Hrafnhildur som jag hörde för tjugofem år sedan. Jag är verkligen ingen snattare. Efter många års erfarenhet av butiksjobb avskyr jag faktiskt snattare. Men namnet hjälper mig att inte ta allt så seriöst. Det är volymen och absurditeten som gör mina verk humoristiska, säger Shoplifter.

– Det finns humor i människan. Vi är så larviga och fåfänga. Men världen hade inte varit så fantastisk utan fåfänga, för det driver oss att göra världen fin. Jag gillar det absurda med människans existens, fortsätter hon.

Vad är det som är så absurt?

– Vi är på ett uppdrag i livet samtidigt som allt är så oförutsägbart. Vi försöker konstant att tämja tiden och livet.

I den tidigare utställningen ”Chromo sapiens” fylldes konsthallarna av mörka gurglande melodier, komponerat av det isländska rockbandet Ham. I ”Chromo zones” har Shoplifter bytt det dova sorlet mot atmosfäriska tongångar.

– Till Chromo Zones kände jag att ljudlandskapet skulle få en mer andlig och luftig atmosfär. Resultatet är ett samarbete mellan mig själv och en Isländsk musiker och kompositör, Skúli Sverrisson, såväl som Jonas Åberg från de svenska genierna på Teenage Engineering, som lade till kompositionen och ljuddesignen genom att väva in lager som kompletterar gobelänger av ljud, färger och textur som kittlar dina sinnen.

Foto: Alexander Mahmoud

Vad har ljud för roll i dina verk?

– Jag vill göra min konst multisensoriskt. Texturen har det taktila, rummet det visuella och ljudet lägger till tidsdimensionen. Verket är inte statiskt när ljudet ger det rörelse och puls. Man kan se det audiella som ett material.

– I ”Chromo zones” vill jag att människor ska hamna i ett meditativt tillstånd. Det är en plats att vara tyst på och sakta ned. Destinationen är själva verket. För mig är besökarna destinationen. Du utför verket, förklarar hon.

Bakom sig har Shoplifter ett team som reser med henne för att bygga upp installationerna. Hon har sällan en färdig idé om hur verket ska se ut, utan det byggs upp organiskt där alla medarbetare har inflytande.

– Jag vill att det ska hända, verket är till stor del ett händelseförlopp. Mitt team har en kreativ röst i det. Jag fick också hjälp från en liten grupp av superbegåvade textilstudenter och utexaminerade från Konstfack som visade sådan kreativ energi och målmedvetenhet. Jag kan inte tämja så mycket hår ensam, det skulle vara galet, säger hon och skrattar.

Hon återkommer ofta till verkets syfte – att få människor att bli lyckliga. Fascineras av människans driv att försköna sig själv. Allt för att i slutänden bli lycklig. Hon vill klä av oss vår ”rustning” och låta oss landa i ett kosmos av färger.


Du vill beröra en rätt primitiv del i oss människor. Hur mottas det i konstvärlden?

– För mig handlar skapandet inte om att verket ska passa in i konstvärlden. Det finns mycket konceptuellt arbete bakom min konst, men jag tror att det alltid har handlat om vad som får mig att rycka till. Vad som gör mig... upphetsad, säger Shoplifter och tillägger:

– Mitt mål är att ha en positiv effekt på betraktaren och att sprida glädje och kärlek. Det känns mer angeläget nu när vi möter så många förändringar och utmaningar på grund av det undantagstillstånd som världen är i. Om du kan få en känsla av förundran och eufori när du badar i min regnbåge, så känner jag mig tillfreds.

-'

Ämnen i artikeln

Konst

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt