Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-28 05:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/sjalvportratt-skildrar-anorexi-och-konst/

Filmrecensioner

”Självporträtt” skildrar anorexi och konst

Lene Marie Fossen i ”Självporträtt”.
Lene Marie Fossen i ”Självporträtt”. Foto: Folkets bio

Den norska dokumentärfilmsregissören Margreth Olin följer den svårt anorexisjuka fotografen Lene Marie Fossen som använder kameran för att kommunicera med omvärlden. Ett starkt vittnesmål om konstens kraft men också om en dödlig sjukdom.

Den norska dokumentärfilmaren Margreth Olin pillar gärna på kroppens allra smärtsammaste sårskorpor. Redan 2002 utforskade hon sin egen komplexfyllda kroppsuppfattning i kortfilmen ”Kroppen min”.

Den här gången följer hon och hennes medregissörer Lene Marie Fossen som levt med anorexi sedan hon var tio år. När vi möter henne har hon haft sjukdomen i närmare två decennier. Under dessa år har kameran blivit hennes sätt att kommunicera med världen. Ibland som ett nödvändigt skydd i mötet med andra, ibland som en svajig hängbro mellan henne och livet.

Fossens initiala fascination för gamla fårade människors ansikten vittnar om en längtan efter något som inte alls är henne givet – ett naturligt åldrande. Vid 28 års ålder har hon ännu inte kommit in i puberteten. Men det är också en stark påminnelse om att anorexi är en dödlig sjukdom.

De svartvita porträtten av åldringar är visserligen vackra men det är först när hon vänder kameran mot sig själv som något verkligt unikt uppstår. I ruinen av ett gammalt leprasjukhus på den grekiska ön Chios finner hon den perfekta metaforen för den egna kroppens förfall.

Byggnadens historia rymmer även hennes känslor inför den institutionalisering hon själv tvingats genomlida. De självutlämnande bilderna exponerar på så vis inte bara hennes utmärglade kropp utan också det mentala fängelse den blivit.

Filmen ställer också viktiga frågor kring eventuella likhetstecken mellan lidande och konstnärskap.

När den framgångsrike norske fotografen Morten Krogvold uppmärksammar bilderna får hon sitt efterlängtade internationella genombrott. Men framgången är tveeggad, å ena sidan väcker den ny livslust, å andra sidan leder den till stora fysiska påfrestningar. Det är oavbrutet fascinerande att höra Lene Marie Fossen resonera kring sin anorexi samtidigt som det naturligtvis är vanskligt att närma sig någon som är mitt uppe i ett svårt sjukdomsförlopp.

Det är dock uppenbart att Fossen är en aktiv medskapare som har full kontroll över hur hennes kropp exponeras i filmen. Filmkameran är ju bara ytterligare en lins genom vilken hennes egen fotoprocess dokumenteras.

Tonen är genomgående lågmäld och respektfull vilket är klokt eftersom de dokumentära scenerna inte kan konkurrera med den smärta Fossen förmedlar i sina egna bilder. Valet att vila i dem länge gör det till slut omöjligt att värja sig. Men filmen ställer också viktiga frågor kring eventuella likhetstecken mellan lidande och konstnärskap.

Efter arton års symbios med sjukdomen beskriver Fossen den som sin trygghet. Det har blivit allt svårare att urskilja ett jag utan den och i takt med att hennes bilder får alltmer uppmärksamhet funderar hon på vad hennes konst varit utan den. Först när synen påverkas, hennes viktigaste arbetsverktyg, når hon någon slags botten. För, som hon själv beskriver det, är det ett utdraget självmord vi bevittnar.

Lene Marie Fossen gick bort i oktober 2019. Hon blev 33 år gammal.

Se mer. Tre andra filmer av Margreth Olin: ”Engelen” (2009), ”Dom andra” (2012), ”Mannen från Snåsa” (2016).

Läs fler filmrecensioner i DN

Ämnen i artikeln

Film
Norge

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt