Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-24 07:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/skramseltyranni-och-svart-humor-i-de-livradda/

SCEN | RECENSION

Skrämseltyranni och svart humor i ”De livrädda”

”De livrädda”.
”De livrädda”. Foto: Foto Markus Gårder

Två systrar är rädda för att somna, rädda för mardrömmar. Men är det verkligen bara mörkret de fruktar? Marall Nasiris pjäs för mellanstadiebarn manar fram nattens demoner, men låter aldrig det läskiga ta överhanden.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Aldrig är vi väl så värnlösa som när vi ska lägga oss och upplåta våra kroppar till sömnens och drömmens oberäknelighet. Inte undra på att ”De livräddas” båda systrar Ara och Nilo envisas med att försöka hålla varandra vakna. Lillasyster Nilo försöker förgäves stävja mardrömmarna med särskilda ritualer medan Ara gör sitt bästa för att hålla sin syster på tå genom att använda henne som projektionstavla för sina egna rädslor.

Moa Möllers scenrum bjuder heller inte in till att komma till ro. Här tjänar teaterns egna turnépacklårar och strålkastare som möblemang där de senare används som rannsakande sökarljus inte bara över systrarna själva utan också oss i publiken.

Det är ett snillrikt drag att låta teaterbygget låna ut sin föränderliga form för att skildra systrarnas osäkrade tillvaro. Att det knappast är ett beständigt rum de befinner sig i framgår med all önskvärd tydlighet. För det är inte bara nattens mörker deras rädsla stammar ur. Snart ställer vi oss frågan var deras föräldrar egentligen befinner sig och vem den där diktatorn, som Ara hävdar kommer att rycka Nilo i benet om hon somnar, är.

Givetvis lyckas ingen av dem hålla nattens demoner stången. Mardrömmen är lika surrealistiskt som skrämmande illustrerad i illamåendegrönfärgat ljus där strömbrytarna tänder och släcker sig själva. Allt medan diktatorn tar kulmagad och ansiktslös form och bjuder upp till oönskad dans.

Ändå tillåts aldrig det läskiga få överhanden. Den svarta humorn i den allt räddare storasysterns skrämseltyranni går inte den unga publiken förbi och den överträffas bara av värmen i kärleken de båda systrarna emellan. Kimiya Faghih och Nina Rashid fångar syskonskapets alldeles egna makt(o)balans med en ömsint precision där vem som beskyddar vem långt ifrån är självklart.

Men trots att handlingen är tillbakablickande hänger frågan om de fortfarande är förföljda kvar. Precis som den gör för så många barn runt om i världen och i Sverige just nu.

Läs fler scenrecensioner i DN.

Ämnen i artikeln

Scen
Riksteatern

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt