Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-03 07:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/sopraner-och-systrar-pa-samma-scen-jatteroligt-att-ha-nagon-att-dela-sina-upplevelser-med/

MUSIK

Sopraner och systrar på samma scen: ”Jätteroligt att ha någon att dela sina upplevelser med”

Systrarna Rebecka och Johanna Wallroth har båda gett sig ut på kontinenten för att etablera sig som operastjärnor.
Foto: Anette Nantell

De gör kometkarriär i operavärlden var för sig, men drömmer om att spela syskonroller på samma scen. DN pratar avundsjuka och systerskap med operasångerskorna Johanna och Rebecka Wallroth.

Båda två har sjungit i Adolf Fredriks musikklasser, och utbildat sig vid konservatoriet i Wien – som blivit en trampolin ut i karriären. Den ena är sopran, den andra mezzosopran. De råkar vara förvillande lika, och ofta faller de varandra i talet.

På Berwaldhallens julkonsert 2022 stod dessutom båda två på scen och sjöng kvällsbönen ur sagooperan ”Hans och Greta”. Johanna Wallroth, i egenskap av Berwaldhallens husartist, fick sällskap av Rebecka. Men det är inte första gången de sjungit tillsammans.

– Vi har många syskonprojekt förutom ”Hans och Greta”, säger Johanna Wallroth och skrattar.

Sångarna Rebecka och Johanna Wallroth drömmer om att tillsammans få göra systerrollerna i ”Così fan tutte” och ”Eugen Onegin”.
Foto: Anette Nantell

Sångerskorna vill nämligen lansera sig som systerduo: Dorabella och Fiordiligi i ”Così fan tutte”, och Tatiana och Olga i Tjajkovskijs kärleksdrama ”Eugen Onegin” är givna kombinationer.

– Men där tror jag att vi båda drömmer om att sjunga Tatiana, medan jag aldrig kommer att kunna sjunga Olga, säger Johanna.

Vi träffas i Berwaldhallen en måndagsmorgon i januari. Johanna Wallroth ska repetera inför fredagens konsert med Sveriges Radios symfoniorkester, där hon sjunger Alban Bergs ”Sju tidiga sånger”.

Rebecka har resväskan i handen, och ska ta flyget tillbaka till Wien. Hon avslutar studierna i vår med en slutproduktion på Schönbrunns slottsteater, där hon sjunger sin första huvudroll i Mozarts ”Idomeneo”. På samma scen har Johanna gjort några av sina första roller under sin studietid.

Systrarna känner trygghet i att kunna hålla varandra i handen under färden genom den hårt konkurrensutsatta musikvärlden.

– Det är ju jätteroligt att ha någon att dela sina upplevelser med, säger Johanna Wallroth.

Musikvärldens koder är inte lätta att förstå, inte ens om man sjungit i Operans barnkör och har en mamma i operakören. Men det hjälper förstås också att båda föräldrarna stöttar sina döttrar reservationslöst.

Musiktävlingar har varit en faktor i systrarna Wallroths framgång.
Foto: Anette Nantell

I stället tycks drivkraften vara ren musikglädje. För även om båda systrarna har en förmåga att plocka hem priser och stipendier, så betraktar de musiktävlingar som lärospån snarare än skräckfyllda adrenalinkickar.

Musikvärlden öppnade sina dörrar för den i dag 29-åriga sopranen Johanna Wallroth när hon vann prestigefyllda Mirjam Helin-tävlingen i Helsingfors 2019.

– Många tyckte jag var galen som gick och lyssnade på de andra tävlande. Men jag tyckte det var intressant att få idéer till hur jag själv kan jobba.

Tävlingen förändrande hennes liv. Johanna engagerades till operastudion vid Wiener Staatsoper, fick kontrakt med stora europeiska orkestrar och scener, vann Birgit Nilsson-stipendiet och är nu husartist hos Sveriges Radio P2.

Sommaren 2022 debuterade Johanna på Drottningholmsteatern i Vivaldis ”Il Giustino”, i rollen som Leocasta. ”Wallroth briljerar i såväl storvulen tragik som tunt spunna guldtrådar genom tystnaden”, skrev Expressen.

Att vara systrar i samma yrke med hård konkurrens innebär en trygghet men öppnar också för avundsjuka. Till vänster i trappan i Berwaldhallen Rebecka Wallroth, till höger Johanna.
Foto: Anette Nantell

Då hade den svenska publiken redan hunnit uppleva henne i Vadstena-Akademiens produktion av Telemanns ”Orpheus”, och sett henne som Zerlina i den livestreamade pandemikonserten av Mozarts ”Don Juan” våren 2020.

Men även om Johanna hunnit längre i karriären, så har lillasyster gått om henne i andra hänseenden.

– Rebecka har vunnit fler priser än jag.

Inte mindre än fyra priser har 23-åriga mezzosopranen Rebecka Wallroth vunnit under 2022. Säkert spelade det in att hon har samma avspända inställning till tävlingar som sin syster.

– Jag hade knappt sjungit några konserter sedan 2020, på grund av pandemin, så jag kände: ”Wow så kul, även om det bara är en jury på fem personer som lyssnar så har jag i alla fall en publik!”

Johanna Wallroth är påtagligt stolt över sin syster. Så stolt, att jag blir tvungen att fråga om det verkligen är så rosenrött.

Blir ni aldrig avundsjuka på varandras framgångar?

– Det är vår välsignelse att vi har fallenhet för olika saker, svarar Johanna.

– … och att det är sex år mellan oss. När du flyttade till Wien var det dessutom så långt bort, säger Rebecka.

Johanna fortsätter.

– Men sedan flyttade ju du till Wien direkt efter gymnasiet. Jag har väl undrat varför det inte gick lika fort för mig? Det är min avundsjuka!

Johanna och Rebecka Wallroth utanför Berwaldhallen i Stockholm.
Foto: Anette Nantell

Ja, Johanna Wallroth har banat vägen för sin lillasyster på flera sätt. Men hennes egen ingång i musiken var dansen, i Isadora Duncans fria koreografier. Även Rebecka dansade – men det var Johanna som kom att utbilda sig till dansare vid Kungliga Svenska balettskolan. Till sist hindrade självkritiken henne från att fortsätta, och fick henne att välja en annan konstnärsbana.

– Jag började dansa senare än andra, och insåg att jag inte var bäst i klassen.

Hon började ta sånglektioner, sökte ett knippe sångutbildningar, och så småningom vid konservatoriet i Wien. Utbildningen där påminner mer om hur det var på gamla ”Ackis” – Musikhögskolan. I Wien har man flera sånglektioner i veckan, jobbar med textanalys och studerar operor med repetitörer som ofta är anställda vid operan.

Att kunna se sina idoler i ett av världens främsta operahus är en annan fördel.

– Jag kunde köpa ståplats för 30 kronor, snäppet bakom biljetterna för 2 000 kronor.

Johanna Wallroth är inte ensam om att vara självkritisk. Det dröjde många år innan Rebecka vågade sjunga inför familjen. Inte förrän hon började gymnasiet.

Johanna Wallroth, som sitter, uppträder i Berwaldhallen med Alban Bergs ”Sju tidiga sånger” den 20–21 januari.
Foto: Anette Nantell

– Jag ville ha en egen zon, och var rädd att jag inte skulle vara lika bra som Johanna.

Hennes syster ser överraskat på Rebecka.

– Men du kan väl berätta vad du ska göra i höst?

Så visar det sig att 23-åriga Rebecka Wallroth ska flytta till Berlin hösten 2023 för att börja i operastudion på Berliner Staatsoper. Sannolikheten att hon gör sin debut i ett internationellt operahus tidigare i livet än hennes storasyster gjort är stor.

Att en mezzosopran får så tidiga framgångar är ovanligt. Mycket tyder på att Rebeckas runda, varma röst med tiden kommer att utvecklas till en lyrisk-dramatisk sopran. Men fortfarande en annan slags röst än Johannas silvriga, lyriska sopran.

– Jag har inget emot att göra fler kvinnoporträtt – inte bara pojkar och gamla tanter, säger Rebecka Wallroth.

Kan avundsjukan mellan er vara en sporre?

– Ja, och en inspiration. Att följa dig, och se hur din röst utvecklas, säger Johanna till Rebecka. Jag får idéer om hur jag kan förändra min röst. Och tvärtom.

– Och jag hade inte hamnat i Wien om det inte hade varit för att du var där, och sa till mig att lära mig tyska, svarar Rebecka.

Så, varför sjunger ni? Vad vill ni med sången?

– Det är något magiskt med att vara mitt i musiken tillsammans med publiken. Att få den där direkta punchen i magen, till och med utan att man förstår hela storyn. Känna fyrverkerierna, säger Johanna Wallroth.

– Jag är lockad av teatern och skådespelet, att det är så många element samlade i en konstform, säger Rebecka Wallroth. Men också av kammarmusiken, att få komma nära publiken.

Johanna fortsätter:

– Men det känns inte viktigt att alltid stå längst fram. Det är lika roligt att vara del av ett större maskineri, och se hjulen snurra.