Sparks låter ännu en gång som Sparks ska låta

”So many people are crying in their latte” är en textrad som låter som om den skulle kunna vara en kommentar till de radikaliserade republikanernas seger över de amerikanska västkustliberalerna. Men bröderna Ron och Russell Mael jobbar inte så, och när låten tar slut och en sång om den tragiska aktrisen Veronica Lake tar vid vet man att allt som vanligt bara handlar om upphöjt nonsens. Känslan förstärks av titelspårets video, där Cate Blanchett dansar hysteriskt i en kycklinggul kostym.

Sparks är inne på sitt femtiofemte år som band och det mesta är sig märkligt likt. Den staccatoartade sången, det struttiga tempot, operainfluenserna och de märkliga texterna. Det är popkonst förstås, mer skapad för att förvirra och förundra än att beröra. Mer upptagen med sina referenser och infall än att faktiskt berätta något eller uttrycka en känsla.

”The girl is crying in her latte” är bandets tjugofemte studioalbum. Man får beundra Sparks för deras konsekvens, men också deras hantverksskicklighet. För produktionen är genomgående modern, med snygga beats och effektiva synthslingor, utan att för den skull tappa bort den orkesterpop som kännetecknade deras första år och största hit: ”This town ain’t big enough for borth of us”.

Det låter som Sparks, och det är nog vad deras publik vill ha. Stora delar av årets världsturné är redan utsåld.

Bästa spår: ”The girl is crying in her latte”

Läs mer om musik och våra senaste skivrecensioner