Det är svårt att tänka sig något mer spektakulärt och glamouröst än modeskaparen Thierry Muglers samlade verk. Det första vi möter i den fullmatade utställningen ”Couturissime” är en av modehistoriens mest påkostade kreationer. En sjöjungfrulik klänning översållad av kristallglittrande fjäll i regnbågens alla färger. Det lär ha tagit sex veckors dygnetruntarbete för tjugo personer att färdigställa mästerverket. Bara broderierna tog mer än tusen timmar att genomföra. En dramatisk fjäderprydd huvudbonad bidrar till den utomjordiska känslan.

Här övertrumfar det ena plagget det andra i en storslagen utställning som breder ut sig över två våningsplan i modemuseet på Louvren. Den är fylld av överraskningar och aha-upplevelser om modeskaparen som personifierade 1980-talets mest ohämmade extravagans.

Det är teatralt, bisarrt, surrealistiskt och extremt. Referenser från djurriket smälts samman med vintagebilar och metallglänsande robotar till en futuristisk superhjältelook som förebådar vår tids gaming-estetik.

När Mugler var som störst i mitten av 1980-talet fyllde han utan problem jättearenan Zénith i Paris. Över 6 000 personer såg den tv-sända visningen på plats, långt innan superproduktioner var en del av modeveckan, och långt innan sociala medier gjorde direktkontakt med publiken möjlig. Mugler siktade högt med ett showglittrande universum där amazonlika supermodeller som Iman, Jerry Hall, Linda Evangelista och svenska Emma Sjöberg bar upp powerdressing-erans skarpa kurvor.

I en av hans omskrivna visningar i början av 1990-talet gjorde Emma Sjöberg succé i en numera ikonisk motorcykelinspirerad korsett. Hon bar den även i George Michaels video till hitlåten Too Funky, regisserad av Mugler. Nu finns den ikoniska korsetten på plats som ett av 150 plagg i utställningen.

Det som slår mig när jag nu för första gången får tillfälle att närstudera dessa extrema kreationer, som jag tidigare endast sett skymta förbi på catwalken eller på bild, är det otroliga hantverket.

Det är näst intill osannolikt och har en perfektion som jag tidigare bara noterat i den hyllade brittiske modeskaparen Alexander McQueens verk. Det finns även andra kopplingar dem emellan, som en osedvanligt stark designsignatur och förmågan att skapa ett helt eget, kompromisslöst universum – fyllt av utomjordiska varelser. Estetiskt befinner de sig dock i helt olika världar.

När provokatören McQueen slog igenom vid mitten av 1990-talet hade megastjärnan Mugler redan lämnat sin storhetstid som trendsättare bakom sig, besegrad av en ny era där allt som inte andades urban minimalism och antiglamour avfärdades som otidsenligt.

Motgångarna fick så småningom den glamourbejakande Mugler att bryta med modeindustrin för att i stället ägna sig åt scenkostym. Han förlorade sitt namn, började kalla sig för Manfred, och hängav sig åt att bygga om sitt eget utseende. I en intervju som gjordes i samband med öppningen av Louvrens utställning hävdar Manfred Mugler att hans största bedrift hittills i karriären är att han har lyckats omskapa sin egen kropp.

I denna hans första retrospektiv är det påtagligt att just den mänskliga anatomin har sysselsatt och inspirerat Mugler genom åren. Då tänker jag inte bara på den überkvinnliga amazonsilhuett han är mest känd för, med plagg som stöper om kroppen i överdrivna, näst intill orimliga timglaskurvor. Utan kanske framför allt på den hybrid av människa, djur och maskin som är ett genomgående tema i utställningen. Här finns gott om transhumanistiska referenser och metallglänsande fembots, inspirerade av allt från 1920-talsfilmen Metropolis till Cadillacar, insekter, fåglar och reptiler.

Enligt Mugler själv syftade all hans design till att få personen som bar den att se starkare ut.

Överraskande nog finns även ett tydligt inslag av en humor och distans som jag främst förknippar med trettiotalets modesurrealist Elsa Schiaparelli, men också med nutida designer som Daniel Roseberry för just Schiaparelli och Jeremy Scott för Moschino. En attityd med glimten i ögat som alltmer har kommit att genomsyra dagens modescen. Vad sägs till exempel om en glittrande hamburgare som handväska?

Det är uppenbart att vi har gått varvet runt. Att vi är mer än redo att återigen uppskatta den egensinnige modeskaparen som för över trettio år sedan förförde en hel värld med teatrala megashower, glitter och ”glamazoner”.

Med dagens behov av att göra intryck på sociala medier har Thierry Muglers extrema skapelser fått en renässans. Sedan den hyllade vandringsutställningen hade premiär 2019 har hans arkivplagg burits bland annat av stilinflytelserika stjärnor som Cardi B och Kim Kardashian – och det är ingen tvekan om att de extrema, bisarra och för mig överraskande humoristiska kreationerna känns oväntat samtida. Visionär modekonst på hög nivå.