Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-06 20:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/splatterketchup-dranker-tyvarr-allvaret-i-fotboll-i-jemen/

SCEN | RECENSION

Splatterketchup dränker tyvärr allvaret i ”Fotboll i Jemen”

Bild 1 av 2 Mohamed Ismail spelar den otursförföljda Saleh.
Foto: Maryam Barari
Bild 2 av 2 Hanna Ingman, Anna Maria Käll och Rasmus Saviĉ i ”Fotboll i Jemen”.
Foto: Maryam Barari

Pia Huss ser en pjäs om ett tvivelaktigt samarbete och ett utnyttjande av människor i underläge på Teater Tribunalen. Många trådar ska förklaras och ibland blir spelet väl rapsodiskt, skriver hon.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

”Based on a true story” brukar det heta. Exakt hur det förhåller sig när Jan Käll, inspirerad av nyhetsartiklar från 2015, skrivit sin pjäs om hur Säpo, i samarbete med CIA, rekryterat en jemenitisk man, bosatt i Sverige, att infiltrera al-Qaida, är det svårt att uttala sig om. Men Käll och regissören Richard Turpin belyser en problematik, ett tvivelaktigt samarbete och ett utnyttjande av människor i underläge. Just detta, att frankt diskutera politik och ta ställning är Tribunalens signum, ett nödvändigt salt i samhällsdebatten.

Hos ”Fotboll i Jemen” går det undan då vi följer Mohamed Ismail i rollen som den otursförföljda Saleh. Förvisso är han inte den skarpaste kniven i lådan, det går sällan bra. Hans unga hustru, Pierina Rizzo, förbannar hans oföretagsamhet vad gäller att söka jobb eller alls ta tag i sitt liv och deras villkor. De får ett och snart två barn fast Saleh själv ännu tycks befinna sig i koltåldern.

Inte undra på att det trasslar till sig. Riktigt besvärligt blir det då Saleh lockas, eller snarare pressas, att ta uppdrag i Jemen. Men hustrun – inte heller hon den analytiska typen – ser honom nu plötsligt som en hjälte beredd att dö för ett högre syfte. Anna Maria Käll agerar den imam som orerar väldeliga till det unga parets häpna hänförelse. Om inte Anna Maria Käll vore en så driven aktör med glasklar stämma, skulle spelet havererat här i mötet mellan lösskägg à la golvmopp och religiös dårskap.

Så ja, det är många trådar och det blir lätt rapsodiskt när ljusskygga samarbeten, orättvisa levnadsvillkor, politiska irrgångar och okunskap ska genomlysas och prövas under några timmar. Richard Turpin har regisserat ett drastiskt spel som stundom tangerar buskis men ibland också lodar i djupen. Scenografin är avskalad med två långa bryggor som också fungerar som festbord, skepp, gungbräden mellan rätt och fel och rutschbana ner mot botten i det känslomässiga kaoset. Smart. Mindre smart är valet att dra ut på blodiga scenerier. Splatterketchup dränker allvaret.

Läs fler scenrecensioner och andra texter av Pia Huss

Ämnen i artikeln

Scen

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt