Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-02 08:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/stamningsfull-temautstallning-om-havets-ovetbara-djup/

KONST | RECENSION

Stämningsfull temautställning om havets ovetbara djup

Stillbild ur Cecilia Mellbergs ”Havet”
Stillbild ur Cecilia Mellbergs ”Havet” Foto: Cecilia Mellberg

Sommarutställningen ”Havet” på Kalmar konstmuseum innehåller verk av ett tiotal konstnärer. Dan Jönsson hittar flera godbitar men hade önskat en renodling av den existentiella tematiken.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Havet är den moderna världens omedvetna. Där nere i djupen utspelar sig saker vi helt enkelt inte vet så mycket om – faktum är att bara en femtedel av dem någonsin utforskats eller ens blivit sedda av ett mänskligt öga.

Samtidigt är haven som bekant förutsättningen för allt liv på jorden. Och grunden för mycket av den mänskliga kulturen. Utan hav inga kosmopolitiska hamnar, inga äventyrliga världsomseglingar, inga dramatiska skeppsbrott.

Och inte mycket till konst heller, skulle jag tro. Havet som motiv och stoff är så centralt i den västerländska konsthistorien att en utställning med havstema egentligen kan innehålla och handla om i stort sett vad som helst.

Det hindrar inte att man bör försöka, och Kalmar konstmuseums ”Havet” har utan tvivel sina fina ögonblick. Som ett slags anfang till hela utställningen reser sig Marjolijn Dijkmans och Toril Johannesens väggstora projektion ”Reclaiming vision”, där mikroskopiska urdjur och plankton myllrar runt i sina genomlysta undervattensvärldar. Och i museets dunkla trapphus hänger Mårten Nilssons textilskulpturer som hotfulla mördaralger, sträckande sina fransiga, invasiva tentakler genom mörkret.

Båda låter de en känna draget från de ovetbara djupen, och kopplar elegant vidare till de marina vanitasmotiv som utgör en liten underavdelning i utställningen, med godbitar som Johan Thurfjells sakliga akvarellporträtt av förlista fartyg, och Jonas Dahms grönskimrande skeppsvraksbilder. Eller Nils Lagergrens ”Ghost liner”: ett modellfartyg som lagts i havet några år för att patineras med rostangrepp, små musslor och havstulpaner. Effekten är på en gång kuslig och märkligt distanserande.

Samma molande stämning finns i Cecilia Mellbergs ”Havet är”, en filmberättelse där konstnären till sugande vågbilder beskriver en oförklarlig nära-döden-upplevelse under en sjukdomsperiod. Med sin placering mitt i huset fungerar den som ett nav i utställningen, ett meditativt centrum som konkret och ändå tvetydigt gestaltar dess grundidéer om havet som metafor för det i grunden obeskrivliga i tillvaron. Det gränslösa, evigt skiftande och ändå sammanhängande.

Bild 1 av 5 Vy från utställningen ”Havet” på Kalmar konstmuseum
Foto: Kalmar konstmuseum
Bild 2 av 5 Stillbild ur Cecilia Mellbergs ”Havet”
Foto: Cecilia Mellberg
Bild 3 av 5 Marjolijn Dijkmans och Toril Johannesens projektion ”Reclaiming vision”.
Foto: Kalmar konstmuseum
Bild 4 av 5 Filippa Arrias, ”Les Antilles – Les îles inutiles”
Foto: Kalmar konstmuseum
Bild 5 av 5 Mårten Nilsson, ”Spaced light ground magenta, ochre, sap green”
Foto: Kalmar konstmuseum

”Havet” hade vunnit på att renodla den existentiella tematiken. Istället fyller den på med kulturhistoria och marinmåleri ur museets samlingar. Till ingen nytta: ljuster och sextanter, hamnvyer och havslandskap blir föga mer än förströdd rekvisita i en utställning som på samma gång vill både för mycket och för lite.

Till den kantrande helheten bidrar också en lite övermodig hängning där exempelvis Filippa Arrias maffiga solnedgångsmålningar olyckligt hamnar i skuggan av Birgitta Silverhjelms segelbåtsvrak, och Dijkmans kryptiskt lågmälda filminstallation ”Navigating polarities” mumlande försöker hävda sig mot det saltstänkta måleri som omger den.

Visst har ”Havet” intressanta ambitioner, och nog anar jag konturerna av något betydligt starkare och mer gediget – något både djupt och skarpt, vitt och brett. Men för att ro ett sådant projekt i land är Kalmar konstmuseum kanske inte stort nog.

Läs mer om konst

Ämnen i artikeln

Konst

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt