Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-20 11:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/stilla-skonhet-i-sophie-totties-linjespel/

Konstrecensioner

Stilla skönhet i Sophie Totties linjespel

Bild 1 av 3 Sophie Tottie, verk från serien ”Sense (Universal(s))”
Foto: Hanna Bergström
Bild 2 av 3 Sophie Tottie, ”Dead reckon (J-22 lines/pale)” och ”Dead reckon (horizon-R)”.
Foto: Hanna Bergström
Bild 3 av 3 Sophie Tottie, ”Dead reckon I” och ”Dead reckon III” på Belenius.
Foto: Hanna Bergström

Sophie Tottie har länge experimenterat med olika sorters linjespel. I sin nya utställning roterar och virvlar linjerna, i en stillsamt vacker och djuplodande undersökning, skriver Birgitta Rubin.

Linjer har under många år upptagit Sophie Tottie; horisontella, vertikala, vågiga, cirkulära, överlappande – med varierande tjocklek och svärta. Linjerna har skapats i skiftande tekniker och på olika underlag, i spänningsfältet mellan sträng kontroll och mer slumpmässiga faktorer. Tidsaspekten finns också alltid med, påverkan av handens rörelse och färgens förändring över tid, särskilt i det frätande järngallusbläck hon favoriserar och framställer själv.

I ”Raft of time” på Stockholmsgalleriet Belenius hänvisar Tottie till olika rums- och tidsplan, i såväl titlar som i utställningstexten. Den inleder med en minnesbild från en svindlande upplevelse vid kanten av en glaciär, där hon ser hur ”kraftiga linjer av is och grus” övergår i ett grustag och vattnet med ett dån rusar mot dalen nedanför.

Totties linjespel har ofta tolkats som just en slags geologiska avlagringar, som speglingar av sediment, förkastningar, åsar i genomskärning. I denna utställning roterar linjerna och bildar ”solar” med virvlande strålar. Eller så kryllar knippen av linjer ihop sig i ena änden, som en djurtunga eller bladspets. Andra verk ger associationer till irisar och färgcirklar, med olika partier betonade.

Här finns både akvareller och bläckteckningar, såväl små som monumentala verk. De senare är ungefär lika höga som en normallång människa och enkelt upphängda med clips, vilket skapar en fysisk närhet till mönsterbilden.

Denna minimalistiska utställning har ingen påtaglig mening och kan säkert upplevas som ”meningslös”. Men själv påverkas jag av verkens meditativa lugn och den stillsamma skönheten i de rytmiska linjerna och subtila färgskiftningarna.

Tottie är professor i fri konst vid Kungliga konsthögskolan och denna utställning är ytterligare ett steg i ett mångskiftande och djuplodande sökande i konsten grundläggande element.

Ämnen i artikeln

Konst

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt