Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-03 20:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/svarsmalt-polemik-om-islams-kvinnofortryck-i-villebrad/

BÖCKER | RECENSION

Svårsmält polemik om islams kvinnoförtryck i ”Villebråd”

Bild 1 av 2 Ayaan Hirsi Alis mod och engagemang är odiskutabla. Bara det gör att man gärna vill lyssna.
Foto: Fri tanke
Bild 2 av 2

”Villebråd” är en milt sagt ojämn bok, bitvis direkt svårsmält. Främst för att den driver en så oblygt generaliserande tes om muslimers kvinnoförtryck. Den passar bara alltför väl in i den nya tidsanda där invandring påstås vara en belastning, skriver Lars Linder.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Ärren efter en flykt från förtryck sitter djupt. Överlevare från Pinochets Chile brukade avsky nyliberalism och högerdiktatur livet ut, medan de som undslapp kommunismen i stället blev inbitna fiender till socialism och statlig överhet.

Ayaan Hirsi Ali har två gånger flytt undan hot från muslimska fundamentalister, först i Somalia, sedan i Nederländerna. Hon har vigt sitt liv åt att varna för farorna med islam.

Den här gången gäller det kvinnorna. Inget skiljer den muslimska världen från den europeiska så som synen på kvinnan, hävdar hon i sin nya bok ”Villebråd”. Enligt traditionell islam ska kvinnor bete sig kyskt och klä sig sedesamt; om inte är de, just, fritt villebråd. Nu har den växande muslimska närvaron i Europa börjat rucka på kvinnans ställning även här, och det kan sluta illa.

I landet Gilead i ”Tjänarinnans berättelse” har en konservativt religiös revolution gjort kvinnor till slavar och sexuella avelsdjur – och något liknande har faktiskt ägt rum i verkligheten, påpekar hon, kanske inte i kristna länder, ännu, men i Afghanistan och Iran, Somalia och Saudiarabien. Där kunde städernas kvinnor för ett halvsekel sedan gå lika avspänt klädda på gatorna som i London eller Stockholm, men efter den islamistiska reaktionen mot modernitet och västliga värden tvingades de bort från gatorna, tillbaka till hemmen och in i burkor och hijab.

En bakåtsträvande kvinnosyn som nu får allt starkare fäste även i väst, varnar hon, och det drabbar inte bara muslimer. Särskilt i många gettoiserade parallellsamhällen riktas föraktet och den patriarkala kontrollen mot alla kvinnor som rör sig ute, med närgångna frågor, kommentarer om kläder, trakasserier och rena sexuella övergrepp.

Så tvingas kvinnor att klä sig försiktigare och undvika platser – eller, i storstäder, hela områden – där många invandrade män rör sig. Och efterhand vänjer sig alla. Kvinnor tystas och deras vardagsliv begränsas – en smygande utveckling som både politiker och feminister alltför länge har blundat för.

Är Europa alltså på väg att bli ett muslimskt Gilead?

Nja, det påstår kanske inte Ayaan Hirsi Ali. Inte direkt – men det är det hotet hon vill få läsaren att känna: hur en lömsk, växande folkgrupp kan komma att förslava oss om vi inte ser upp.

”Villebråd” är en milt sagt ojämn bok, bitvis direkt svårsmält. Främst för att den driver en så starkt och oblygt generaliserande tes om muslimers kvinnoförtryck och djupt rotade våldtäktskultur, men också för att den så gärna dyker ner i obehagliga gärningsbeskrivningar. Ingen ska missa poängen att muslimska våldtäkter är fler, värre och mer förankrade i ett helt tänkesätt än andra sexuella övergrepp.

Om någon annan än Ayaan Hirsi Ali skrivit hade den nog uppfattats som rent islamofobisk. Men hennes bakgrund och hennes dyrköpta erfarenheter gör henne svår att avfärda på ett enkelt sätt, hennes mod och engagemang är odiskutabla och hon har utmanat krafter som gjort henne lika evigt dödsmärkt som Salman Rushdie och Lars Vilks. Bara det gör ju att man gärna vill lyssna.

Tyvärr blir det svårt, bland annat för att hennes hållning som skribent är så motsägelsefull. I ena ögonblicket kan hon framstå som en svalt övertygande intellektuell som för balanserade resonemang om kvinnors frihet och utsatthet, i nästa växlar hon persona och låter som en alarmistisk agitator som hetsar med demagogiska bilder och svepande påståenden.

Dr Hirsi och Ms Ali, om man så vill, och om den ena försäkrar att hennes mål inte alls är att svartmåla muslimer eller stoppa migrationen så eldar den andra under högerextremistiska fantasier om att muslimerna mest är ute för att våldta våra kvinnor, och manar fram bilden av framtidens Europa som ett enda stort, sammanstörtat Mogadishu.

Hon brinner kort sagt lite för fanatiskt för sin sak för att också övertyga om den.

Ingen kan ju förneka att Europa har skäppan full av migrationsproblem, kulturkrockar, fundamentalism och gettoisering, snart talar vi inte om annat – och naturligtvis har Ayaan Hirsi Ali rätt i att samhället måste vara uppmärksamt på de särskilda problem som en reaktionär hederskultur och bakåtsträvande kvinnosyn vållat och vållar många kvinnor.

Men man bör vara mycket försiktig med vilka man pekar ut, och hur.

Trots den notoriskt opålitliga statistiken i den här sortens frågor anser sig Ayaan Hirsi Ali ha bevis för muslimers massiva överrepresentation i sexuell brottslighet och vad den beror på – något som hon hävdar Europa skulle ha fattat för länge sedan om inte domstolar, medier och politiker hållit medborgarna i okunnighet genom att mörka gärningsmännens ursprung och religionstillhörighet. Vilket i sin tur bottnar i en feghet som vi måste göra upp med om vi inte ska sätta vår civilisations landvinningar på spel.

Och där trampar hon rakt i populistfällan. För det första finns det som vi vet skitstövlar och sexuella förövare överallt och inom alla trosriktningar – men de allra flesta är det inte. För det andra ligger orsaken till rättsväsendets och mediernas varsamhet med att klistra etnicitet på misstänkta och dömda förstås betydligt djupare än så. Även Europa bär på sina historiska ärr, och ett av dem är den traumatiska erfarenheten av vart det kan leda om man börjar göda föreställningar om hela etniska och religiösa minoriteter som bärare av avskyvärda och hotfulla vanor och värderingar.

En dyrköpt insikt som många nu dessvärre tycks ha börjat förtränga. ”Villebråd” passar bara alltför väl in i den nya tidsanda där även ledande politiker kan slå fast att invandring är en belastning, och om Ms Ali får som hon vill lär de snart kalla muslimerna för våldtäktsmän också.

Från klarspråk till klarspråk.

Ayaan Hirsi Ali har tidigare med viss rätt kritiserats för att inte skilja religionen islam från dess fundamentalistiska avarter. Det finns många goda skäl att hålla styvt på den sortens distinktioner, liksom på att undvika att måla upp en förestående apokalyps och skylla den på främlingarna ibland oss.

Spåren åt det hållet förskräcker.

Läs fler texter av Lars Linder och fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt