Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-05-11 10:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/sven-nordqvist-fyller-75-jag-ar-illustrator-inte-konstnar/

BÖCKER

Sven Nordqvist fyller 75: ”Jag är illustratör, inte konstnär”

Sven Nordqvist fyller 75 år på valborgsmässoafton.
Sven Nordqvist fyller 75 år på valborgsmässoafton. Foto: Roger Turesson

Sven Nordqvist tycker om att bygga och konstruera – oavsett om det handlar om att bygga ett hus eller skapa tecknade världar som myllrar av mucklor och märkliga maskiner. På valborgsmässoafton fyller Pettson och Findus skapare 75.

Sven Nordqvist är illustratören bakom Pettsonböckerna, ni vet: gubben som bor i ett hus på landet med katten Findus och har höns. De bygger, gör pannkakstårta, fiskar och odlar i miljöer som myllrar av detaljer. Det finns oändligt mycket att upptäcka i bilderna, som de små ”mucklorna”, djur som dyker upp här och där.

– Folk brukar säga att de gillar böckerna för myllret. Jag hoppas att de kanske också ger något mer, säger Sven Nordqvist.

Det gör de förstås, men de flesta brukar bara ha svårt att formulera vad det är som gör böckerna så bra. Själv tror Sven Nordqvist att många barn tycker om att identifiera sig med Findus. Det är en trygg, idyllisk miljö, Findus kan göra lite som han vill och det finns alltid en trygg vuxen med stort tålamod i närheten. Allt ser ut att fungera på riktigt ner i minsta detalj och Pettson arbetar inte bara tillsammans med Findus som får lära sig hur man gör, utan även med läsaren. Findus är idésprutan, men utan gubben Pettsons sakliga kunskaper skulle inte mycket bli av.

– Det är roligt att snickra, lika roligt som att teckna, konstaterar Sven Nordqvist som har varit med och byggt upp Pettsonmiljöer både som konstnärliga installationer och som lekrum på bland annat Junibacken och flera platser i Uppland, där han bodde länge.

– Jag är en hantverkare när jag tecknar också. Jag är illustratör, inte konstnär. Även om jag har varit konstnär under en period, jag gjorde grafik i tio år. Det är ett helt annat sätt att tänka, man arbetar enbart efter visionen och inte för att illustrera en text. Även om illustrationer kan bli bilderbokskonst. Det kanske handlar mer om utgångspunkten?

Foto: Roger Turesson

Sven Nordqvist och hans familj bodde länge på landet, men nu bor han i lägenhet på Södermalm i Stockholm, de flyttade när barnen blev större. Han har alltid drömt om att bygga ett hus själv och till slut fick han göra det också: en stor snickarverkstad på landet. Och han gjorde det alldeles ensam, utan hjälp.

– Jag tycker om att arbeta ensam. Det är bara riktigt tråkiga saker jag kan tänka mig att överlämna till andra.

Men ett helt hus? Lite besvärligt att klara på egen hand, förstås, som när takstolarna skulle resas. Sven Nordqvist klarade en takstol om dagen, snickra och hissa och spika fast, och varje kväll fick han ringa hem och tala om att han hade överlevt, för det fanns vissa orosmoment.

– Ja, men det är ju det som är roligt: att vara tvungen att räkna ut hur man ska lösa ett problem, säger han och lyser upp.

Sven Nordqvist drar upp pipan ur fickan, tänder och blåser ut ett blått rökmoln. Han drar bara några bloss, sen åker pipan ner i fickan igen. Den verkar mer fungera som sysselsättning för händerna än som nikotintillförsel.

Vi träffas utanför Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm, för Sven Nordqvist bor i närheten. Det är en iskall dag, vi sitter på en parkbänk och pratar tills det blir så kallt att vi slinker in i kyrkan och sitter i ett hörn bakom ljusrundeln och pratar. Där finns bara en kyrkvaktmästare och en besökare, men de försäkrar imponerat att vi inte stör, det går alldeles utmärkt att vi sitter där. Efter en liten stund inser jag att de lyssnar uppmärksamt, eftersom det är Sven Nordqvist som pratar.

Sven Nordqvist
Sven Nordqvist Foto: Roger Turesson

Den senaste Pettsonboken, ”Pettson och Findus bygger en bil”, kom ut i november och var en udda pekbok för de minsta. Där finns flikar, hjul och luckor att öppna, rulla på eller dra i så att Pettson hamrade, bilen åkte och bilderna ändrades. Sven Nordqvist hade noga konstruerat den så att den skulle vara stadig och hålla för upprepad användning: en motorisk upplevelse utöver det vanliga när det gäller pekböcker.

Själv suckar han lite över den, det var oväntat mycket arbete med att förklara hur konstruktionen skulle överföras till praktiskt boktryck. Han vägrar att slarva med detaljerna och ger sig inte förrän allt är rätt, för allt är viktigt om helheten ska fungera.

Så var det också när han gjorde tre historiska bilderböcker tillsammans med författaren Mats Wahl (”Nu seglar Vasa” om regalskeppet Vasa, ”Den långa resan” om en ostindiefarare och ”Folket i Birka” om Sverige på vikingatiden), då ägnade han mycket tid åt att diskutera med researchteamet för att få fram exakta detaljer om hur allt såg ut och fungerade. Det gillade han: att få lära sig så mycket om den tiden.

Och så skrattar han vid minnet.

– Mats Wahl blev lite irriterad på mig en gång när jag sa att hans jobb var mycket enklare än mitt. Han kunde ju nöja sig med att skriva ”de gick ner under däck” men jag var ju tvungen att veta exakt hur det såg ut både på och under däck för att kunna rita samma sak.

Olika kunskaper, förstås, och Sven Nordqvist har stor respekt för författarnas arbete. Han har skrivit text till många böcker, men illustrerat ännu fler. Mest kända är nog Jujja Wieslanders böcker om Mamma Mu och Kråkan.

– Jag tycker inte att det är så stor skillnad på att illustrera andra. När jag skriver text gör jag klart texten först, sen illustrerar jag min egen text. Och Jujja låter mig göra som jag vill, det är ett väldigt lätt samarbete.

De satt båda två i Svenska Barnboksakademin under en massa år, för Sven Nordqvist blev det tjugo år, för Jujja Wieslander fjorton.

– Det är intressant att diskutera barnböcker, som är en så stor svensk exportvara. Ändå talas det inte särskilt mycket om dem, trots att läsning är så viktigt för barn. Visst är det konstigt? Och illustrationer diskuteras ännu mindre, de hamnar fortfarande i skymundan bakom texten.

Sven Nordqvist har alltid velat bli tecknare, illustratör. Inte konstnär. Han växte upp i en tid när det fanns många skickliga illustratörer i framför allt veckotidningarna, och nämner bland andra Jane Bark i Damernas Värld.

– Och Mad, förstås, den var viktig. Jag läste Mad under tonåren, där fanns Mort Drucker som jag försökte imitera. Det gjorde även Mads andra tecknare, många ville rita som Mort Drucker.

För säkerhets skull utbildade han sig till arkitekt, ifall det inte skulle gå att försörja sig som illustratör. Men det blev bara något år i yrket, sedan gick han över till frilanstecknande samtidigt som han gick en tre år lång amerikansk korrespondenskurs i illustration.

När barnboksförlaget Opal ordnade en bilderbokstävling 1982 vann han med alfabetsboken ”Agaton Öman och alfabetet”. Året efter gjorde han sin första Pettsonbok, ”Pannkakstårtan”, som från början inte alls var tänkt att bli en serie. Men kombinationen av den muttrige gubben Pettson och den pigga katten Findus visade sig vara så lyckad att förlaget frågade om han inte kunde göra fler.

Sven Nordqvist
Sven Nordqvist Foto: Roger Turesson

– Barnen var små när jag höll på som bäst med Pettsonböckerna. Då bodde vi på landet, med höns och snickarbod. Både jag och min fru arbetade hemma och tillbringade mycket tid med barnen, och många detaljer i böckerna är från det livet.

Perspektivet var som alltid i Sven Nordqvists böcker allvarligt, nyfiket och engagerat. Det ska vara ett barnperspektiv, utan att den vuxne gör sig till och försöker vara rolig.

– Jag försökte tänka efter hur jag själv skulle vara i stället.

”Nasse hittar en stol” kom 1988 och har blivit en av Sven Nordqvists största succéer. Från början var det en idé från föreningen Svenska Tecknare, flera olika tecknare skulle göra var sitt projekt där en stol var inblandad.

– Jag utgick från hur min yngste son la pussel då: han tittade inte på formen på pusselbiten utan bara provade, på plats efter plats. Det är ju så människan gör, vi provar och ser om det går bra, det gör vi till och med i sociala situationer.

Så är det också när Sven Nordqvist gör sina böcker: han gör. Och sen ser han om det fungerade. Ofta går det flera år innan han riktigt kan se om det blev bra, och mest nöjd är han med ”Var är min syster?” som kom ut 2007 och belönades med Augustpriset. Det är den bok han har arbetat mest med, den tog honom nästan två år.

– I ”Hundpromenaden” som kom 2018 försökte jag lite grand göra om det, och det blev inte lika bra, tycker jag nu efteråt. Man ska nog inte försöka göra samma sak en gång till, men det hade ju varit så roligt att göra de där stora bilderna i systerboken.

Vi går ut från kyrkan igen och stannar där det är vindstilla. Pipan och tändstickorna åker upp och ner ett par gånger.

– Just nu blir allt jag gör för dåligt, tycker jag. Både jag och min fru känner igen det, jag har haft såna perioder hela mitt arbetsliv. Fast jag har aldrig haft en så lång svacka som nu. Jag är ju sjuttiofem år nu, det kanske är dags att sluta?

– Det finns de som har kvar arbetsglädjen hela livet. Sån skulle jag vilja vara.

Ämnen i artikeln

Böcker
Barnböcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt