Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-17 05:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/svenska-forfattare-sa-slar-ljudboksrevolutionen-mot-litteraturen/

BÖCKER

Svenska författare: Så slår ljudboksrevolutionen mot litteraturen

Jonas Gardell, Malin Persson Giolito och Daniel Sjölin.
Jonas Gardell, Malin Persson Giolito och Daniel Sjölin. Foto: Nicklas Thegerström och Anna Svanberg

Flera av Sveriges mest kända författare berättar för DN:s Kristofer Ahlström om oron för vad ljudböckernas nya dominans innebär för deras skrivande och inkomster.

Sigrid Combüchen.
Sigrid Combüchen. Foto: Jacquette Åkerman

Sigrid Combüchen:

Jag har varit medveten om mitt sätt att skriva sedan tonåren, och genom tiderna har det alltid varit någon estetik eller politik som velat se lojala och hörsamma författare. Men idén att anpassa sig till att ”funka” i något som är en monokultur, av språket adlad till ”digitalisering”, känns som att – för att citera Gizem Erdogan i ”Tunna blå linjen” – någon kräks i min hjärna.

Visst har det funnits medier som med teknik förnyat budskap. Men anpassning till format som har absolut ingenting att göra med språk, tanke, känsla, litteratur är lika smart som att koppla sin lådcykel till Jeff Bezos raket för att få hänga med på hans rymdskutt.

Men jag har haft glädje av ljudböcker, mest för att ta mig igenom hushållsarbetet – anrättningarna blir godare om jag håller på längre för att få veta vem det ansiktslösa liket i biblioteket är.

Författare till bland annat ”Sidonie & Nathalie”, ”Spill” och ”Parsifal”. Belönad med Augustpriset, De Nios stora pris och Selma Lagerlöfs litteraturpris.

Ola Nilsson.
Ola Nilsson. Foto: Sofia Runarsdotter

Ola Nilsson:

Jag har blivit mer medveten om mitt sätt att skriva och jag har försökt anpassa mig till det och tänka mer på berättelsens story, men det har bara blivit sämre litteratur av det. Jag tror att de flesta som arbetar med litteratur inser att det är lite taktlöst att ge sig på att förklara för en författare hur man ska skriva och därför brukar det stanna vid hövliga antydningar. Undantaget är en litterär agent som uttryckligen föreslog att jag skulle skriva på ett annat sätt för att mina romaner lättare skulle kunna bli film eller tv-serier, men det resulterade bara i att jag lämnade den agenturen.

Författare till bland annat "Vittring” och ”Isidor och Paula”, även översättare. Belönad med Norrlands litteraturpris och Svenska Dagbladets litteraturpris.

Torbjörn Flygt.
Torbjörn Flygt. Foto: Åsa Sjöström

Torbjörn Flygt:

Jag tror mig inte på något vis tillhöra de författare som håller ljudboksplattformarna under armarna. Förenklat är det väl framför allt genrelitteraturens forum. I förlängningen ser jag en allt kraftigare uppdelning mellan författare för papper och författare för hörlurar.

För några år sedan bjöd Norstedts in mig och ett drygt tjog andra författare till en heldag om hur vi skulle skriva för ljud.

I korthet var det ungefär så som man instrueras att skriva för barnböcker: Konflikten måste komma direkt, helst på första sidan, ha inte för många personer, arbeta inte med flera tidsplan, håll kapitlen korta.

De som berättade om sitt arbete var författare som enkom skrev för ljud – ingen av dem hade jag någonsin hört talas om tidigare, men de sades vara stora i sitt format. För att veta hur scener och litteraturen skulle fungera gavs vi manuset till en scen ur ”Grey’s anatomy”, vill jag minnas.

Jag insåg tidigt att detta aldrig skulle vara min kopp te.

De som vill ha en stor lyssnarskara lär få anpassa sitt skrivande efter formatet och dess krav på instant satisfaction. Vi andra får fortsätta harva med våra mer komplexa romanstrukturer och förhoppningen om att ha något mer att bidra med än enbart lättsmält underhållning för stunden.

Samtidigt: min backlist, begravd sedan länge, gav i år plötsligt en liten royalty. Det var överraskande. Så det finns uppenbarligen lyssnare som gräver nedåt i författarskapen, och till viss del motsäger det jag skrivit ovan. Fast bara ytterst, ytterst lite.

Författare till bland annat ”Underdog”, ”Outsider” och ”Verkan”. Belönad med Augustpriset.

Jonas Gardell.
Jonas Gardell. Foto: Nicklas Thegerström

Jonas Gardell:

Dagens skönlitteratur har kravet på sig att samtidigt fungera som tryckt text som konsumenten läser och som högläst text som konsumenten lyssnar på – och det är egentligen två olika saker. Det kommer i längden att förändra skrivandet, det kommer att förändra vad förlagen söker och vad läsaren efterfrågar. De författare vars texter av olika skäl inte passar att läsas högt kommer få allt svårare att nå fram till en läsekrets.

Författare till bland annat ”En komikers uppväxt”, ”Torka aldrig tårar utan handskar”, och ”Till minne av en villkorslös kärlek”. Belönad med bland annat Tage Danielsson-priset, Litteraturpriset till Pär Lagerkvists minne och KTH:s stora pris.

Monika Fagerholm.
Monika Fagerholm. Foto: Niklas Meltio

Monika Fagerholm:

Man kan inte diskutera skrivandet och hur det påverkas av sätten att ”konsumera” litteratur utan att nämna det massiva problemet med de skrattretande låga ersättningar som strömningstjänsterna, typ Storytel, Nextory och Bookbeat betalar författarna. Redan nu har inkomsterna sjunkit drastiskt för författare som inte är bästsäljare, vilka är de enda som vinner på den här utvecklingen – och det formar förstås litteraturen. Den stora frågan är alltså om den konstnärliga litteraturen kommer att finnas över huvud taget, och därmed den viktiga konstnärliga friheten?

Författare till bland annat ”Den amerikanska flickan”, ”Vem dödade Bambi?” och ”Underbara kvinnor vid vatten”. Har belönats med Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Daniel Sjölin.
Daniel Sjölin. Foto: Anna Svanberg

Daniel Sjölin:

Den konstnärligt experimenterade romanformen som jag arbetat i är nu helt befriad från alla former av kommersiella förhoppningar. Äntligen är vi knasprosaister alltså lika fria som poeterna och menlösa som nyckelharpister, bara ännu mer betydelselösa eftersom vi inte har några festivaler att uppträda på. Att för mig försöka skriva ljudboksanpassat vore som att i början av förra seklet försöka få en läspande skådespelare att anpassa sig till ljudfilmen. Bättre att satsa på nya förmågor. Och det är ju mer lukrativt för mig att anpassa mig till drama, film och andra såna genrer, än att anpassa mig till ljudboken.

Författare till bland annat ”Världens sista roman” och ”Oron bror”. I vår kommer romanen ”Underskottet”. Belönad med Borås Tidnings debutantpris och nominerad till Augustpriset.

Mats Strandberg.
Mats Strandberg. Foto: Jonas Ekströmer

Mats Strandberg:

Jag har verkligen inget emot ljudboken i sig, alla sätt att nå ut till läsare är välkomna. Men det pratas om att skapa innehåll, utan att någon säger något om hur det ska fyllas. En ”riktig” bok kräver hårt arbete och tillräckligt med tid att utveckla, och författaren behöver hjälp från förläggare och redaktörer som jobbar seriöst med texten. Men jag har sett på nära håll hur tidspressade författare tvingas spotta ur sig hafsverk som de skäms över i efterhand, när de har specialskrivit berättelser för ljudboksformatet. De har upplevt en axelryckande ”good enough”-attityd från streamingtjänsterna så länge det blir tillräckligt många minuter material.

Vad gäller ljudböcker på befintliga romaner så pratas det om glädjesiffror för lyssnandet, men vi författare förlorar stora pengar på det här. I och med att ersättningen för ljudböcker är lägre än för fysiska böcker är det vi författare som betalar för streamingtjänsternas utveckling och jag upplever en flathet hos förlagen som inte står upp för oss upphovspersoner.

Författare till ”Engelsforstrilogin” (”Cirkeln” med fler, tillsammans med Sara Bergmark Elfgren), ”Färjan” och ”Slutet”. Nominerad till Augustpriset och inkluderad på Ibby (International board of books for young people) Honour List 2020.

Malin Persson Giolito
Malin Persson Giolito Foto: Nicklas Thegerström

Malin Persson Giolito:

I stora delar av själva skrivprocessen försöker jag tänka så lite som möjligt på att boken ska konsumeras över huvud taget. Men det är naturligtvis ofrånkomligt, och bra på sätt och vis, att man kommer till tankarna på läsarna. Kommer de att vilja läsa? Kommer de att orka ta sig igenom min berättelse? Kommer de att förstå vad jag vill berätta? Och jag tror nog att det är bra på många sätt att vi anpassar oss, medvetet eller omedvetet, efter hur berättelserna konsumeras, eftersom läsning är en konstform som uppstår först i mötet med läsaren eller lyssnaren.

Författare till ”Störst av allt”, ”Bortom varje rimligt tvivel” och ”Processen”. Belönad med Svenska Deckarakademins pris, Glasnyckeln och Prix du Polar Européen för årets bästa europeiska deckare.

Kjell Westö.
Kjell Westö. Foto: Niklas Meltio

Kjell Westö:

Jag har blivit mer medveten om mitt sätt att skriva - debatten om digitaliseringens påverkan på litteraturen pågår ju hela tiden, det är omöjligt att inte ta intryck av den. Men jag har inte förändrat mitt skrivsätt.

Jag tror att just jag skulle bli sämre av att anpassa mitt sätt att skriva, även om det kanske inte gäller alla författare. Jag är inte bra på att vara foglig inför auktoriteter, format och regler. När jag försökt anpassa mig till andras format – och det har jag ibland – har texterna och manuskripten blivit jättedåliga. Och det är ingen idé att med berått mod skriva dåliga texter.

Författare till bland annat ”Den svavelgula himlen”, ”Hägring 38” och ”Tritonius”. Belönad med Finlandiapriset, Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges Radios romanpris.

Jörgen Gassilewski.
Jörgen Gassilewski. Foto: Caroline Andersson Renaud

Jörgen Gassilewski:

Min åsikt är att demokratiseringsprocessen avstannar på grund av att den kvalificerade förmedlingen av kvalitativ litteratur utarmas. Snart är vi tillbaka på 1800-talet, när den kvalitativa, utmanande, progressiva, komplexa och oväntade litteraturen kom några procent i huvudstaden till del, medan resten av befolkningen ”fick det de ville ha”, skillingtryck (inte för att det är något fel på skillingtryck). Situationen är helt polariserad, techbolagen och streamingföretagen är algoritmfabriker som strävar efter maximal rationalisering och där är kvalificerad förmedling ungefär den mest onödiga och kontraproduktiva kostnad som finns.

Författare till ”Hastigheten”, ”Göteborgshändelserna” och ”Kärleksdikter” samt vice ordförande i Författarförbundet. Belönad med Erik Lindegren-priset och nominerad till Augustpriset två gånger.

Lydia Sandgren.
Lydia Sandgren. Foto: Tomas Ohlsson

Lydia Sandgren:

Jag har själv tänkt att jag skriver på ett sätt som gör sig bättre i skrift än högläst form, med invecklade formuleringar, bisatser, mängder av tankstreck och parenteser innan man äntligen når punkt flera rader senare. Därför har det varit en glad överraskning att så många läsare faktiskt tagit till sig ”Samlade verk” som ljudbok. Om jag kände mig manad att anpassa mig skulle jag bli en arg och obstinat författare. Känslan av att vara påtvingad något tror jag är ett ogynnsamt klimat för kreativt skapande. Om jag manades att rätta mig efter en eller annan mall, som inte var min egen, skulle det fräta på lusten och frihetsglädjen som finns i skrivandet.

Författare till ”Samlade verk”, för vilken hon vann Augustpriset.

Jessica Schiefauer
Jessica Schiefauer Foto: Alexander Mahmoud

Jessica Schiefauer:

Text har i alla tider påverkats av formatet den konsumeras i, och efterhand leder det till nya former och stilar. Men jag tror att branschen begår ett misstag när den börjar uppmana författarna att anpassa sig till exempelvis ljudformatet. Personligen upplever jag inte att en bra text kräver anpassning för att bli en bra ljudbok, annat än i undantagsfall. Det blir olika upplevelser som kräver olika ”lyssningsart”, på samma sätt som olika böcker kräver olika läsart. Det vore illa ifall branschen utgår ifrån att konsumenterna bara vill ha en sorts upplevelse när de lyssnar på en bok, för det stämmer inte.

Författare till bland annat ”Pojkarna” och ”När hundarna kommer”. Belönad med Augustpriset två gånger.

Elise Karlsson.
Elise Karlsson. Foto: Stefan Jerrevång/ TT

Elise Karlsson:

Redan innan ljudboksfenomenet upplevde jag ett minskat intresse för språkarbete och formexperiment, och ett större intresse för berättelsen – att det inte längre är de kvaliteterna i böcker som lyfts fram och premieras. Vilket i sin tur har påverkat vad jag själv är intresserad av. Det tror jag har påverkat mitt skrivande en del, och mitt eget fokus. Men just ljudbokskonsumtionen är så koncentrerad på underhållningslitteratur att det inte är något jag tänker på så mycket i förhållande till mitt eget skrivande.

Författare till ”Linjen”, ”Gränsen” och ”Smuts” samt redaktör på Norstedts. Belönad med De Nios vinterpris och julpris.

Anne Swärd.
Anne Swärd. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Anne Swärd:

Jag är övertygad om att det finns drivna författare som kan tänka mer instrumentellt kring sina texter utan att känna sig kringskurna och styrda, men för mig är det otänkbart. Hela idén med att skriva är att befinna sig i full frihet – annars låter jag hellre bli. Jag tror dock inte att man ska underskatta läsarnas förmåga att ta till sig text genom lyssnande, det är trots allt en av våra mest ursprungliga former av ”språköverföring”. Vad som kan få mig själv att sluta lyssna är aldrig att det är för komplicerat, snarare om det inte är tillräckligt stimulerande. Eller om författaren har ett språk jag inte vill vara i, en blick jag inte är intresserad av att följa.

Författare till bland annat ”Till sista andetaget”, ”Vera”, och ”Jackie” samt ledamot i Svenska Akademien. Belönad med Mare Kandre-priset, Hjalmar Söderbergs Helgapriset och nominerad till Augustpriset.

Läs mer: År 2020 gick ljudböckerna om tryckta böcker

Ämnen i artikeln

Böcker
Bokbranschen
Ljudböcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt