Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-30 01:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/tebogo-monnakgotla-bakom-det-komiska-finns-ett-djupt-allvar-och-hyperromantisk-smarta/

MUSIK

Tebogo Monnakgotla: Bakom det komiska finns ett djupt allvar och hyperromantisk smärta

Tebogo Monnakgotla.
Tebogo Monnakgotla. Foto: Elin Åberg

När Tebogo Monnakgotla komponerar musik inspireras hon av såväl sydafrikansk politisk jazz som Taube och Mozart och den tecknade serien ”Professor Balthazar”. Nu är hon aktuell med sin första helaftonsopera, ”Zebran”, på temat flykt och exil.

Vi möts på terrassen utanför Tebogo Monnakgotlas arbetsrum hos Musikerförbundet på Kungsholmen. Här är tomt och ödsligt, men pandemin till trots har hon tillbringat en hel del tid här, med resultat som klingar i sommar och under hösten. En sångcykel efter Balsam Karams roman ”Singulariteten”, saxofonkonserten ”Gaea” – och så hennes första helaftonsopera, ”Zebran”, som får sin ett år uppskjutna premiär i Vadstena den 23 juli. En opera på tema flykt och exil.

Längtan efter att utveckla det musikaliska berättandet i operaform har funnits länge. Kanske ända sedan hon var barn.

– Jag minns att jag tittade på ”Figaros bröllop” på tv när jag var liten. Jag tyckte den var rolig, en ”spring-i-dörrar”-fars, litegrann som Nils Poppe som mina morföräldrar tittade på, berättar Monnakgotla.

Men det var inte bara komiken som drabbade henne. Stråket av rebelliskt allvar hos Mozart verkar också ha rotat sig hos den blivande tonsättaren. För Tebogo Monnakgotlas musikaliska språk liknar ingen annans inom svensk konstmusik. En förklaring kan vara barndomens eklektiska mix: Taube och Mozart, svensk folkmusik och Nationalteaterns hitalbum ”Kåldolmar och kalsipper” som gick varm på dagis – allt detta präglade Uppsalaflickan som började komponera redan som liten.

– Jag var Evert Taube-nörd! Jag kunde sitta vid pianot i timmar och ta ut Taubes ballader, berättar hon som också minns att hon och systern Makibi kunde tralla sig igenom alla verserna i ”Fritiof och Carmencita”, om och om igen.

– Min syster lärde mig heltonsskalan ur den tecknade serien ”Professor Baltazar”. Den finns faktiskt med i min opera, när en av karaktärerna, den aktivistiska Disa, får en briljant idé.

Foto: Elin Åberg

Viktiga var också besöken på jazzfestivalen i Köpenhamn i tidiga tonåren, tillsammans med pappa Benjamin och de tre syskonen, med final varje kväll på jazzklubben Montmartre.

– Pappa tyckte inte om att gå på tivoli. Men han älskade jazz, och tog oss med för att höra musik som han själv tyckte om.

Pappa Benjamin var bekant med jazzlegenden Abdullah Ibrahim, även känd som ”Dollar Brand”, som hade haft honom som elev vid en musikskola i Johannesburg. Ibrahim var en av de artister som skrev soundtracket till den sydafrikanska motståndsrörelsen, och en återkommande gäst vid Jazzfestivalen i Köpenhamn.

– Efter konserterna tog pappa med oss till hans jättelika hotellsvit. Vi blev sittande där i timmar medan han pratade och berättade, och fick inte gå hem förrän solen gick upp.

Tebogo Monnakgotlas pappa Benjamin kom till Sverige som flykting från apartheidregimen i Sydafrika på 1960-talet. Hans far var murare och hade ekonomisk möjlighet att skicka sin son till det enda av landets två universitet som tog emot mörkhyade studenter – Fort Hare i Eastern Cape. Ett universitet som av samma anledning kom att bli motståndsrörelsens bas.

– Pappa deltog i ett politiskt möte med PAC (Pan Africanist Congress, reds. anm.) som var ännu mer radikala än ANC, och fick veta att polisen hade beslagtagit listorna med deltagarnamn. Han fick rådet att fly och gick till fots genom öknen innan han smugglades över gränsen till Botswana i bakluckan på en bil. Sedan tog han sig vidare till ett flyktingläger i Tanzania.

Benjamin fick ett flyktingstipendium till Uppsala universitet och träffade en svensk kvinna med djupt politiskt engagemang: Tebogos mamma Kerstin.

– Mina föräldrar bjöd in Stokeley Carmichael från Black panther-rörelsen för att föreläsa i Uppsala. Det var tydligen känsligt för det ledde till att Säpo började avlyssna vår telefon.

Foto: Elin Åberg

Musiken fanns i barndomshemmet även om föräldrarna skilde sig tidigt och Tebogo Monnakgotla växte upp hos sin mamma Kerstin. Hon prioriterade barnens musikaliska utövande och kulturintressen framför att resa utomlands.

– Det är hennes förtjänst att jag började i musikklass i Uppsala. När jag gick i femman köpte hon en cello till mig för 10 000 kronor. Det var viktigare för henne än att lägga pengar på utlandssemestrar.

Tebogo Monnakgotlas tvillingbröder blev hiphopare. För henne själv räckte det inte med att spela ett instrument.

– Jag kunde inte uttrycka allt som fanns inom mig genom cellon så då började jag komponera.

Framförallt är det lusten att berätta som bär Tebogo Monnakgotlas musik.

– Det känns mycket lättare att komponera när det finns en text. Texten blir kärnan i stycket, och formar musiken.

Tebogo Monnakgotlas första musikdramatiska verk, kortoperan ”Jean-Joseph” som uruppfördes på Kungliga Operan 2016, var allt annat än komisk. Den öppnade ett fönster mot kolonialismen med sin skildring av den unga poeten Jean-Joseph Rabearivelo från Madagaskar och hans teatralt iscensatta självmord på 1930-talet, när han förvägrades tillträde till den franska litterära eliten.

Musiken i ”Jean-Joseph” glittrade av senimpressionism, opiumdrömmar och fransk dekadens. Operan nominerades till Nordiska rådets pris och någon gång ska scenen byggas ut till ett fullskaligt helaftonsverk – det vet Monnakgotla bestämt att hon vill.

Foto: Elin Åberg

Den nya kammaroperan ”Zebran” är besläktad med ”Jean-Joseph”, men har en ljusare grundton och en romantisk twist.

– ”Zebran” har två lager, ett som är komiskt och skruvat som i en tecknad film. Men bakom det komiska finns ett djupt allvar och hyperromantisk smärta.

Operan beskriver en hemlig kärleksaffär mellan två män, en mörkhyad och en vit, som tar en oväntad vändning när den ene tvingas fly och den andre fängslas i hemlandet där homosexualitet är förbjudet. Handlingen utspelar sig i typiskt liberala kretsar i Stockholm. De två kvinnliga aktivister som hjälper paret att återförenas tvingas syna sina egna fördomar, och de ofrivilligt komiska situationer som uppstår i krocken mellan olika kulturer blixtbelyses av musiken.

Sydafrikanske Luthando Qave som spelade titelrollen i ”Jean-Joseph” spelar en av huvudrollerna även i ”Zebran.” Qave, som föddes under apartheid-regimens sista år, har studerat på Operaskolan i Stockholm och har numera en internationell karriär.

Vad är det i Luthando Qaves röst som får dig att komma tillbaka, du har ju skrivit flera verk för honom?

– Det är så otroligt äkta när han sjunger. Jag tror alltid på honom.

”Zebran” är också resultatet av ett samarbete med librettisten Kerstin Perski som även hon har ett familjearv präglat av exilen – med båda föräldrar som judiska flyktingar från krigets Ungern. Men medan den några år äldre librettistens barndom präglades starkt av utanförskap så har Tebogo Monnakgotla alltid känt att hon hör hemma i Sverige.

– Mammas släkt hade svenska traditioner och många av mina kompisar var mörkhyade eller hade en bakgrund som liknade min. Lärarna på dagis var aktivistiska på ett sätt som inte skulle vara lika accepterat i dag.

Foto: Elin Åberg

Men hennes eget engagemang har gått i arv. I dag har också Tebogo Monnakgotlas döttrar fångats av vår tids politiserade debattklimat, och lärt sig att diskutera kulturell appropriering via digitala plattformar som TikTok.

– De har pratat en hel del om Black lives matter-rörelsen och mordet på George Floyd tog dem hårt. Jag blev lite tagen på sängen och chockerades över att de sett videon där Floyd kvävs till döds.

Dottern Clara önskade sig ”Kommunistiska manifestet” i födelsedagspresent på sin 13-årsdag, till sin mammas förvåning. En symbolhandling för en ung rebell.

– Hon gick till skolan med boken under armen. Hon var så stolt!

Läs mer om musik och fler texter av Sofia Nyblom.

Ämnen i artikeln

Musik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt